På Krusebacken

Årets sista resa med husbilen Adoxa går till Krusebacken, till Lady & Lufsen för en sen höstfest. Men först stannade vi i Tenhult där vi beställt en isoleringsmatta mot kölden.

Getaryggarna, en favoritväg. Ni som kommer till L&L från fel håll, d v s från söder, kanske aldrig åkt här. Gör det nästa gång. Till och med när nästan alla löv fallit är det vackert.

Krusebacken i triangeln Värnamo-Ljungby-Växjö.

Lördag morgon (glömde ta bilder på fredagen). Det har varit kallt under natten och vi fick lite snöblandat regn. Ett par mil längre norrut fick de flera decimeter snö.

Idel skåningar på rad. Visserligen flyttade jag norrut för 44 år sedan. Men en gång skåning, alltid skåning.

Den gamla kvarnen fascinerar mig. Den byggdes av en Gustaf Svensson från Kyrkeryd 1881 har jag läst. Nu i förfall, bara relativt nylagda plåttaket räddar byggnaden. Vi önskar att Rydaholms hembygdsförening gör en insats. Eller någon annan. Nästa år har du ett café här, eller hur Anne?

Haspen är på.

Slutsågat.

Sommaren har nästan tömt kvarndammen på vatten.

Här jag jag gått 25 meter rakt ut i dammen utan att bli våt om fötterna.

Vägen mot granngården Knaggabo. Småländskt hantverk, stengärden.

Mötesplats och jakttorn.

Den här vallen gav tydligen bara fem ensilagerullar i år. Fyra har redan gått åt. En kvar till djuren i vinter. Magert.

Boule. Jag ligger bäst till. Några sekunder till. 

Lite suddiga bilder från kvällen. Det hjälpte inte att det satt många skärpta vänner vid borden. Bilderna blev oskarpa ändå, vilket naturligtvis beror på att fotografen är kass.

Stämningen är hög. Skål!

Gulaschsoppan var väldigt god. Lagad av ungersk kocka vid värdshuset. När kommer receptet, Anne?

Här lånar jag en bild av vännen Frank Rambris, så att även jag kommer med på bild. Ok, Frank?

Upptäckte nu att Anne inte kommit med på någon bild (utom boulebilden). Så jag kompletterar med denna från förra årets paellafest. 

Tack, Anne och Janne samt alla ni andra som festade med oss på Krusebacken! Vi ses igen.

Ljus i Alingsås

Vår resa fortsätter längs gyllene västgötska landsvägar...

... till "Savannen" i Alingsås, en ställplats nära stadens centrum. Här samlas många bilar i det vackra höstvädret. Bara parkering, ingen service och inga avgifter. De flesta av oss är här för ljusfestivalen, Lights in Alingsås, förstås.

Jag respekterar städer med bokhandlar som lever i hundratals år. Här i Alingsås bokhandel trodde de att de var äldst i Sverige, tills jag berättade att Söderköpings bokhandel funnits sedan 1815. Det slog ner som en bomb. Men jag tröstade dem med att de var minst lika underbara och köpte Kerstin Ekmans fantastiska bok Gubbas hage. Och att de minsann var äldre än Ulricehamns bokhandel (gårdagens inlägg).

Torget i Alingsås är enormt. Vi ser bara halva på den här bilden.

Jonas Alströmer står mitt på torget. Ni vet, han som är känd för att han gjorde potatisen till en viktig gröda i Sverige. Han gjorde väldigt mycket mer, var en av 1700-talets stora entreprenörer i Sverige. Kolla själva på Wikipedia eller Nordisk familjebok.

Charles Hill blickar bistert ut över torgets södra del. Han värvades från Lancaster i England till Sverige, var delägare i bomullsväveri i Norrköping (1850-talet) innan han startade liknade verksamheter i Göteborg och Alingsås. Han ses idag som en av stadens viktigaste fäder. Han ser ut som en karl man inte vågade säga emot.

Alingsås är caféernas stad. Några ligger på mysiga innegårdar. Just här finns också en fin designbutik, Balders Hage, som aldrig verkade ta slut.

Frank och Kerstin Rambris, skåningar från Beddinge, har vi tjatat med ibland på Facebook. Nu fick vi träffa dem på riktigt. Det var väldigt trevligt. Vi gav oss ut på ljusvandringen tillsammans efter fikat på Savannen

Anna var vår guide under en och en halv timmes vandring längs ljusinstallationerna i Alingsås.

Det är B och jag, A, till vänster på bron.

Hjelmqvistska gården är en historisk plats i Alingsås och idag den populäraste mötesplatsen. Ljusvandringen gick fram mellan fullsatta restaurangbord.

Vi tränger oss vidare genom smala gränder.

I stadsparken kan man få en puss på månen. Många kameror förevigar skuggspelet.

Norrsken i Alingsås. Promenaden närmar sig sitt slut. Vårt betyg: fin promenad, men våra ljusfester i Norrköping de senaste åren har varit mer imponerande. Flytta inte dem till Linköping (korkat förslag i lokalpolitiken)!

Alingsås, mer än man kunde tro.

Fika med Ulrica

Rudenstams gårdsbutik i äppeldalen ovanför Huskvarna och Jönköping ...

... är den häftigaste gårdsbutik vi någonsin sett. B ser chockad ut, men hon är nog mest orolig över hur mycket pengar jag kommer att göra av med. Här finns inte bara de egna produkterna från äppelodlingarna i dalen, utan också det mesta och bästa närproducerade i ett stort område. Plus en hel del exklusiva produkter. Choklad, ost, vilt, färska rotfrukter och grönsaker. Till och med en julmust som heter Arne.

Vårt mål för dagen var hemligt för B. Inte förrän vi svängde av riksväg 40 förstod hon. "Vad ska vi göra i Ulricehamn".  Vi ska bada bastu igen! I kallbadhuset. Utsikt från herrbastun.

Nöjd gubbe som doppat sig i Åsundens vatten ...

... där nere.

Varmt och härligt. 11,5! 

För tio år sedan tog sig ulricehamnsborna samman och byggde upp kallbadhuset igen. Det som revs i förra seklets början. Där ute finns också en alldeles för dyr restaurang.

Affärs- och gågatan med "Bleck-Knallen" av Wanja Håkansson (1999). "Bleckslageri var från ca 1860 fram till 1950-talet en viktig försörjningskälla i ulricehamnsbygden".

Rådhuset vid Stora torget.

Mitt emot rådhuset ligger Ekeskogs bokhandel. Rådhuset och bokhandeln uppfördes 1788 efter en brand som ödelade stora delar av staden. Bokhandel har bedrivits här sedan 1875. Visserligen 60 år yngre än bokhandeln i Söderköping. Men gott nog. Som alltid gynnar vi sådana här verksamheter.

Fika med Ulrica. Vid torget tar vi en fika i gamla lokaler. Staden hette Bogesund fram till 1741. Staden hade då passerats i betydelse av uppkomlingen Borås. För att ställa sig in i maktens korridorer bytte staden namn till Ulricehamn efter drottningen som hänger däruppe, Ulrika Eleonora, d v s Karl XII:s syster som tog över när brorsan stupat. Men hon dog i smittkoppor samma år, så det hjälpte nog inte mycket.

Vi tar in på camping Prången några hundra meter från centrum.

Stranden är nog den mest långgrunda vi sett. Någon berättade att man kan gå kilometervis ut i sjön.

Säkert därför kallbadhuset därborta ligger så långt ut. Men det är djupare där. Jag vet, av erfarenhet.

Bryggorna och kanoter ligger på land. Skol- eller förskolebarn utnyttjar den fina lekplatsen.

Google placerar min selfiebild ute i sjön.

Jag gillar Ulricehamn. Läget, med kvällssol över Åsunden och de höga åsarna kring staden, är fantastiskt. Här arrangeras världscup i skidor. Skidesset Hanna Falk är härifrån, liksom orienteraren Jenny Johansson, vasaloppssegraren Oskar Svärd, fotbollsspelaren/tränaren Pia Sundhage, författaren Birgit Th Sparre ("Gårdarna kring sjön", det är den här sjön) min f d jobbarkompis Olaf Zobel (hallå, läser du detta?) med flera.