fredag 26 april 2019

Ölandsvår


Innan vi far iväg på årets första tur till Öland hinner vi bjuda Lexi och Jamie på pannkakor hemma i trädgården. Josefin (dockan) är naturligtvis med.


Regnbågsflaggan vajar stolt över Wikegårds camping på Öland. Det är bara vi här, inte ens någon personal behövs under lågsäsong när det finns Swish.


Vi tar en promenad till Högenäs orde och det gamla fyrbåken där.


Från udden ser vi bort mot campingen med dess fyra sjöbodar nere vid stranden.


Det är så lågt vatten att vi inte behöver gå runt viken. Vi kan gå rakt över den med vatten på båda sidor om oss. Torrskodda.


Solnedgången vid Wikegårds ...


… ser ut ungefär som soluppgången.


Fredrik Fredriksson, som driver campingen med mamma och syster, har i vinter byggt gömslen invid våtmarkerna.


Så här ser det ut i dagsljus. Ännu ett gömsle är på gång.


Vitkindade gäss, som var sällsynta långt in på 90-talet, är nu de vanligaste gässen längs Ölands stränder.



Sjöbodar nere vid stranden.


Det ser ut som en kiosk, men vi vet inte. Aldrig varit här under säsong.


Vi har vårt favorithörn av campingen, nära våtmarkerna.


Wikegårds ligger några mil norr om Borgholm, i Källa församling.


Sigrid kollar läget kring ställplatsen i Stenåsa. Hon försvann under några timmar och vi undrade om vi skulle se henne igen. Kanske hade örnen tagit henne? Men hon kom på kvällen.


Vi var enda bil på ställplatsen. Men vi gillar den här platsen, eftersom fågellivet är å rikt just här med rödspovar, storspovar ...


… och häckande hornuggla 25 meter från bilen. Vi såg naturligtvis många fler arter. Det var tokmånga rödhakar på streck (flyttning). Flera gärdsmygar nära vår plats.


Rödplistern färgar stora delar av torrmarkerna på Öland. Vi har aldrig sett så riklig blomning. De som vet hävdar att det beror på den torra sommaren förra året. När gräset torkade fick rödplisterns frön optimala möjligheter att gro på hösten och därmed blomma på våren.


Vi festar på rökta räkor, skaldjurspaté och lax från fiskaffären vid Kårehamn. Särskilt patén var helt fantastisk.


Det är de vitkindade igen. De är överallt hela tiden. I tusental.


Havsörnen på en stolpe väldigt nära oss. Den tog inte katten igår.


måndag 15 april 2019

Torremolinos revisado


Strax efter midnatt. Vi är framme. Tack och lov att det fanns sangria i kylskåpet!


Sol House. Vår balkong den tredje i mittraden, med stor grön växt. 
Växterna skiljer ägda lägenheter från de uthyrda.


Wifi på stranden. Lika viktigt som sololja och sangria.


En traditionell båttyp som givit namn åt flera restauranger i Torremolinos.


Cava i Benalmadena.


Sangria någonstans.


En sangria i Parque de la Paloma.


Magnolia?


Inte magnolia?


En fin kaktusplantering i Palomas.


Rena vilda västern.


Pokemonjakt i Palomasparken.


Medelhavet i april. Inte skållhett.


Men vi måste ju doppa oss.


Brrr!


The Carvery, en favorit. Vi är stammisar. Nåja, de är det.


Taxistationen i Mijas.


Taxi i Mijas. El burro.


Utsikt i Mijas.


Farfar vilar i Mijas.


Bobo i Mijas, en pueblo blanco.


Pizza i Mijas.



Lunch på Chirinquito la Jaberga. Kyparen rekommenderade tonfisken. Gott!


Varför en glas cava när man kan få en hel hink?

måndag 8 april 2019

Sörmländska vägar


Lexi fyllde sex år den 3 april. Naturligtvis firade vi med tårta …


… tillsammans med faster Sarah och hennes vän Holly på besök från London.


Från barnkalaset i Tisnarebaden drog vi vidare på sörmländska vägar och hamnade i stiftstaden Strängnäs. Ställplatsen i hamnen är inget att rekommendera för de som vill sova lugnt. Stadens motorburna ungdom gillar att träffas här på nätterna.


Det är tystare på dagen än på natten här. Nu i april har inte utelivet kommit igång. Det är säkert full pådrag här under sommaren.


Strängnäs rymmer som sig bör några pittoreska kvarter, men de är inte många.


Varje sommarstad har ett café man bara måste besöka. I Strängnäs heter det Grassagården. Det är en gammal borgargård där de äldsta husen är från början av 1600-talet. På sommaren bjuds det på musik och teater här. Vi kanske återkommer någon gång.


Men redan nu i april är det gäster här. Vi provar en laxmacka. 
Den var god, men smakar det så kostar det.


Strängnäs domineras förstås av domkyrkan. Där träffar vi Karl IX, en föga finkänslig typ som tagit hästen med sig in i kyrkan och klär sig i gyllene rustning.  Vi stör oss inte så mycket, han har ju faktiskt varit död sedan 1612.


Gyllenhjelmsgatan förbinder templet med ...


... ICA Bengtsson därnere på torget. Bengtsson har läget och drar mer folk. Den stora behållningen av besöket i Strängnäs var annars att jag hittade Kerstin Ekmans romansvit "Kvinnorna och staden", fyra romaner samlade i två band. För 20 kr styck. Hos Röda Korset.




Från Strängnäs tänkte vi oss till Torshälla, men ställplatsen såg så öde och trist ut att vi fortsatte resan till ett säkert mål: Westerqwarn. Därmed hamnade vi faktiskt en bit in i Västmanland, så ursäkta rubriken på inlägget. Här var vi dagens första husbil, men det hann bli sex-sju till innan vi släckte ljuset.


En promenad längs Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Den något kryptiska skylten tolkar vi som att eventuella kanoter här måste bäras på huvudet.


Isen samlas vid slussen. Än är det inte riktigt vår.


Slussarna får sussar några veckor till.


Men Kolbäcksån har mera bråttom.


Restaurangen inne i den gamla kvarnen är riktigt bra. Inget är kvar av kvarnen, men byggnaden vittnar om att här skett stora ting. Det har funnits kvarn här sedan början av 1400-talet. Den nuvarande byggdes 1867-70. Det sista mjölet maldes 1974 och sedan 1987 finns inga kvarnstenar kvar. Nu är det en krog. En populär sådan.


Vi är hungriga så vi hugger in på burgarna.


Från Westerqwarn är det nära till hästsportens Mecka i Sverige: Strömsholm.


På väg mot ett barnkalas till stannar vi och fikar på NZ Craft Pies i Katrineholm. Här bakas utsökta pajer på nya zeeländskt vis och det går att få en godfika i deras något svårfunna café.


Kulturhuset Ängeln i Katrineholm har lockat storpublik idag. Vem är publikmagneten på podiet därborta?


Kan det vara hon?


Ja, det är Stina Wollter som har vernissage och alla är här.


Även Gunnel och Laura från Åselstad i Norrköping.


Tillbaka i Tisnarebaden för Lexis sexårskalas.


Födelsedagsbarnet självt, fast det var ju några dagar sedan, provar lyckan vid fiskdammen.