Ottenby

Ingen anledning till oro. Vi tänker inte campa här på Södra lundens p-plats.

Södra udden var tätbefolkad än gång. Här vid Kungsstenarna finns gravar från järnåldern. Ännu större gravfält finns norr om Ottenby kungsgård som skymtar till höger.

Rönn som valt en tuff växtplats. Det är snustorrt här nu,

Det går inte då många djur här nu. Betet är för dåligt. Det här buskaget erbjuder annars skugga åt djuren. Det är därför det är helt rensat i botten.

Långe Jan från vindskyddet i söder.

Spaning efter aftonfalk. Falken som hör hemma på stäpper österut har invaderat oss. Som mest ar 16 falkar observerats samtidigt på Öland för ett par dagar sedan. Vi har sett två falkar på två dagar.

Spaning efter får, säl och fågel. Det ovanligaste vi såg var en kustsnäppa.

B skådar helst säl, men var är det för stoj därborta?

Tre havsörnar (jo, det finns tre örnar på den här bilden) letar örngott. Trots att det finns kanske ett par tusen skarvar här har örnarna svårt med jaktlyckan. De är ju inte precis smidiga i luften med sina sofflock till vingar.

Nils Holgersson tycks ha landat och satt träskorna utanför restaurang Fågel Blå.

Lufsa är, vid sidan av kroppkakor, en öländsk landskapsrätt. En ugnspannkaka på råriven potatis,serverad med fläsk och lingon. Gott!

Karl X Gustavs mur skulle stänga hjortarna inne och bönderna ute. Går tvärs över än strax norr om kungsgården.

Vi återvänder till Stenåsa där vi numera parkerar på ställplatsen längst till vänster på kartan, därför att utsikten är fin åt alla håll.

Vi har ändå vara 300 meter till fågeltornet om vi vill se sjöfågel. Men fågellivet är lika spännande på sjömarkerna omkring oss. 

Tillbaka på Stenåsa

När vi checkar ut från Wikegårds pratar jag en god stund med Fredrik Fredriksson om hans kamp mot oförstående och stelbenta myndigheter. Men också om att han utsetts till Årets innovatör av campingbranschen och hyllats av hbtq-organisationer.

Vi stannar vid Rosas handel i Löttorp för att köpa öländska specialiteter. Det blev några korvar, lite ost och var sin ryggbiff.

Vi rastar några timmar med utsikt över Blå Jungfrun, strax söder om Byrums raukar.

Sigrid undrar var hon hamnat nu. Katt med tålamod.

Vi har stannat vid en liten hamnpir, utan båtar men med fina badmöjligheter längs en annars mycket stenig kust. Det är fortfarande varmt i vattnet.

Marviolen dominerar och blommar ännu.

Det är mycket fågel bortom den vissna krusskräppan, mest skrattmås och skrak.

Vi har parkerat nära naturreservatet kring Hornsjön, Ölands största insjö. Mensalvret är norra Ölands största alvar. Vi trivs bäst i öppna landskap.

Men vi vänder söderut till vårt favorittillhåll. Stenåsa kyrka skymtar vid horisonten. Här är vi ännu ensamma ute på campingens ställplats. Vid Böda hamn (förväxla inte med Böda sand) var det redan fullt med husbilar. De flesta drar norrut sedan de passerat bron.

Benita tog hand om disken idag. Brukar falla på mig.

Vi tar ett dopp (de har redan tagit in badbryggan!) och en kvällspromenad längs stranden där marviol och strandmålla tagit över.

Stenåsa är ett bra namn, men det är mycket sand också.

Här kan vad som helst i fågelväg dyka upp, det är ett av skälen till att jag gillar Stenåsa. Här har en fiskgjuse slagit sig ner i ett träd ovanför ett servicehus. Under vår promenad ser vi också en mycket trolig aftonfalk (en ”invasion” just nu, många rapporter från ön). Ett stort sträck med tranor landar på avstånd och trumpetar hela kvällen. Mängder av ladusvalor samlas inför flytten. En grå flugsnappare jagar runt vår bil. I en sådan här skogsdunge vid ölandskusten samlas många fåglar under flytten. I våras vimlade det av rödhakar. Men vi saknar spovarnas drillar. Här är fint nu, men ännu bättre i maj.

Hit har vi återvänt i snart 40 år.

På regnbågscampingen

Soluppgång vid regnbågscampingen Wikegårds. Hundratals gäss drar mot nya betesmarker.

Det är någon på det berömda stranddasset ...

... som har en egen Facebooksida. Historien ska jag inte dra igen. Men dasset är kvar och fyller sin funktion efter att ha varit på tingsrättsförhandling i Kalmar.

Det är så långgrunt att man nästan inte ser de badande därute.

Campingägaren Fredrik har renoverat flera våtmarker.

De är fulla av liv på våren, men nu snustorra.

Utloppet i havet. Här forsar inget vatten.

I våras var det så lågt vatten att vi gick torrskodda över viken. Nu blir vi våta om fötterna.

Vart skulle jag nu? Jag har cyklat till Ica i Källa för att köpa kroppkakor. Men mest för att få lite motion. En och en halv mil tur och retur på småvägar.

Kroppkakorna kommer från Evas Kroppkakor. Jag kunde ha cyklat dit, men hon har stängt och dessutom är det tre gånger längre. Gott var det i alla fall. En öl från Icahallen i Julita passar bra till.

Wikegårds camping flaggar i regnbågens färger. Att campingen är öppet hbtq-vänlig märks inte på annat sätt än att det är en öppen och trevlig atmosfär.

Här i Källa socken en bra bit norr om Borgholm ligger gården Vikegård. Nära naturreservatet Högenäs orde. Hit återvänder vi gärna, men det är bäst på våren.

Sjö och hav

Hemma igen från Europa åkte vi till Tisnarebaden för att träffa barnbarnen. Det blev inte så många bilder tagna. Men kameran var med då Benita testade ståuppbrädan. Turligt nog fotograferade ingen mitt försök.

Nu är det Lisa som står på brädan därute. Fint vid Tisnaren.

Grusväg på landet. Och barnens trafikskylt.

https://www.facebook.com/lisa.nicollind/videos/10158662289652538/

Vi var ute med båten också, men filmen under länken ovan är från några veckor tidigare.

Vi var hemma en dag innan vi åkte på ny utflykt. Mot Öland. Första stopp: nya rökeriet i Timmernabben.

Restaurang och välsorterad butik. Ett favoritstopp på vägen.

Vi läste att de var klara med bygget på Ölandsbron. Det var inte sant.

Vi gör det mysigt för oss på Wikegårds camping,tre mil norr om Borgholm.

Havsutsikt. Vi brukar vara nästan ensamma här  i april/maj. Nu är det ganska många gäster här.

Kalas på den goda laxen och flundrorna från Timmernabben.