Midsommar

Midsommar i Huddinge med barn, barnbarn och svärföräldrar. A, B, Lasse, Nina, Francine och Joel.

De stora små hugger in, men undviker sill och lax. Nathalie, Josefin och Ludde. Vad är det? undrar Ludde. Min västerbottenpaj. Jättegod!

Tiger, eller Bobo som vi kallar honom, har fyllt åtta och ska firas igen ...

... men blir generad när morfar fotograferar och alla sjunger.

En jättehäftig dinosaurie-vattenkanon. Snart är vi kanske dyngsura?

Francine och Lasse firar samtidigt 45-årig bröllopsdag. Grattis till varandra!

Snart dyker resten av familjen också upp från semestern på Gotland. Men det är bara Lexi som hamnar på bild. Hon gillar Benitatårtan.

På midsommardagen åker vi vidare och hamnar efter lite irrfärder vid Strandstuguviken utanför Nyköping.

Här finns två campingar. Vi tycker att Caravan Club-campingen Örstig är mysigast. Det är fullt, men ändå lyckas de trevliga campingvärdarna hitta en bra plats åt oss.

Lunch på lite rester från midsommarafton.

Sigrid vill inte gå ut. För mycket folk och hundar.

Det är pubkväll och priserna i baren är väldigt humana. Eller vad sägs om 35 kr för ett glas vin och en mojito för en femtiolapp.

Söndagsmorgon vid havet. Jag har badat. Det är väldigt långgrunt. Man kan faktiskt gå tvärs över viken utan att ta sig vatten över huvudet.

Mogen trädgård

Innan vi åker iväg och firar midsommar går vi en promenad i vår ”mogna” (som någon uttryckte det) trädgård. Vår honungsros ”Lykkefund” har vuxit bra sedan vi klippte ner den kraftigt i våras.

Faktiskt så bra att vi får huka oss ordentligt när vi ska gå in i trädgården. Vi ska klippa den sedan, efter blomningen.

Daggkåpor sprider sig som ogräs i ”köksrabatten”. Rosorna heter ”Ingrid Bergman” vill jag minnas. Stockrosor kommer fint, men klematisen är klen med bara två blommor. Honungslökarna slår snart ut.

Lavendeln i den gamla vattentunnan har aldrig varit så här fin. Beror nog på att jag lärt mig klippa ner den ordentligt.

Vår lilla solpiazza, det stekheta hörnet, med jätteverbena, hortensia, gotländsk kajp, rodgersia, luktärter med mera. Här gäller det att vattna ordentligt.

Grenkufea heter den söta blomman bredvid blomstertobaken. Längre bak blomman för dagen, mer lavendel och någon Allium. Klätterrosen på den här sidan stora fönstret har inte haft en bra vinter. Men kommer igen. ”Santana” heter den.

Pukekon från Nya Zeeland betar framför ricin, mynta, taklökar, chili och mer grenkufea.

Under den stora rönnen blandar sig diverse nävor med styvklematis.

Den grälla hägern från Timmernabben vaktar under bambun vid vattentunnan, som är ett halvt vinfat från Högsjö. Där bakom blommar björnbären som är en viktig ingrediens i Benitatårtan.

Soffan, som snart inte syns längre, har stått utomhus i fyrtio år. Hostan, eller funkian blir större för varje år. Kirskålen kan man äta.

Någonstans i djungeln finns våra odlingar. I höst ska jag nog göra om här. Om jag orkar. Vi hoppas också att våra nya grannar på andra sidan bygger ett nytt plank.

Squash, jordgubbar, jordärtskockor, morötter och något till som jag glömt.

”Trädgårdsmästarens gömställe” bakom växthuset kom till förra året när vår tillfällige granne Moris byggde planket.

Lite här och där kan vi plocka smultron.

Omberg och hem

Morgon i Vadstena. Vad blir det för väder idag? Är det skidspetsar på himlen? Lågtryck på väg? Nej, det ska bli ”ryssvärme”, som Aftonbladet brukar kalla det.

Vi är på Omberg och tar en promenad några hundra meter från stora parkeringen ner till hamnen.

Längs stigen ner till vattnet växer akleja. Hassel, bok och oxel dominerar in det högre skiktet.

Stolplycke äng. Orkidéer, ängsull, smörblommor och mycket mer.

Det går att åka bil ända ner till Stolplycke hamn. Men då missar man ju ängen.

Från Stolplycke anar man Hästholmens hamn, där man lagt ner ställplats och camping. Ny ställplats längre bort. Inte lika roligt.

Gammal oxel vid Stolplycke hamn.

Det går en trappa ner till en pyttehamn, där mindre båtar kan lägga till. I stiltje.

Utsikt mot Tiveden.

Fantastiska bokar. Inte böcker.

Blodboken vid vandrarhemmet skiftar i många färger.

Vi stannar vid Ombergs mest dramatiska stup.

Utsikt från Västra väggar. Många hänglås redan. Snart är det nog fullt.

Vid Västra Väggar har de byggt ny utsiktsramp sedan vi var här sist, vilket nog är 15 år sedan.

Vättern sover idag.

Vi har bokat ställplats i Borghamn. Tänkte oss cykelturer på Omberg. Men vi inser hur jobbigt det skulle bli. Och vi har dessutom åkt hela vägen längs stupen från Stolplycke och hit.

Waterfront. Vi kan inte komma mycket närmare Vättern än en halv meter.

Fint här vid Borghamn, när inte stenslipen är igång (stenbrottet är närmaste granne). Vi hade tänkt att stanna här för natten ...

... men vi återvänder hem och förbereder oss för 38 i skuggan i morgon. Duschen får hänga i trädet hela dagen. Hellre här än på vägarna i tropisk värme.

Nostalgi i Vadstena

Vi cyklar längs Vätternstranden norrut, förbi klosterområdet och hamnar i en fantastisk kolonilottsidyll. Påminner på något sätt om Vadstenas medeltid, då folket levde på smala odlingar ner mot sjön. Inga likheter i övrigt. Då var det nöd, nu är det överflöd. I Vadstena har många äldre, besuttna och välutbildade människor slagit sig ner för att njuta sitt otium.

Vi lämnar staden och cyklar ut mot Tycklingestranden. Det är slättland och blomsterängar. Överflöd karaktäriserar Vadstena.

Vad tycks? Klosterkyrkan och slottet långt därborta. Vida vyer på Vadstenaslätten.

Vi följde stranden mot Tycklingen och vidare mot campingen. Som vi inte gillade så värst. Inte vår stil.

Detta är vår stil. Fika vid klosterträdgården. Pilgrimscentrum. Man behöver inte vara religiös för att tycka att det här är fint.

Bakom staketet blommar klosterliljorna tidigt om våren. Vi brukar vallfärda till dem. Vid den här tiden på året brukar vi inte vara här. Men det är fint nu också. Det händer mer.

Det hände till exempel för 500 år sedan att Gustav Eriksson från Rydboholm i Uppland blev vald till riksföreståndare. Två år senare utropad till konung. I många år har vi sett honom som den som skapade kungariket Sverige. Med mycket våld och hänsynslöshet. Men ändå. Det var inte bättre förr. Det var för jävligt.

Slottet han lät bygga har sex meter tjocka väggar. Nu var det inte Gustav som murade. Bygget startade 1545. Arkitekterna hittade han nere i Europa. Arendt de Roy från Flandern skapade renässansslottet som vi ser idag. Men då var det vår kompis Johan III, Gustavs son, känd från Stegeborg, som höll i fiolerna.

Vi går en runda i slottet och hittar en rekonstruktion av vad man käkade på den tiden. En hel svan slank nog ner ganska lätt. Det berättas att kungliga familjen på en månad käkade, håll i er:

Mätt?

Det är lilla rikssalen. Lilla. Trampa inte på mattan! Den är gammal.

Så här såg de nordiska länderna ut, enligt kartritarna, när slottet byggdes. Lite tokigt, men det måste ha varit väldigt svårt att göra kartor på den tiden. Ingen GPS, inga flygplan, bara häst, vagn, fötter och skepp. Det blev killgissningar helt enkelt och ni som följer sociala medier vet vad de är värda. Förmodligen mer för 500 år sedan än idag.

Henrik VIII, kung i England, samtida med Gustav (fem år äldre) hade det jobbigt med kvinnor. Hann med sex fruar, halshögg en (Anne Boleyn). Tronföljden var viktigast av allt och Henka hade problem med att skaffa en son (tjejer dög inte på den tiden). Gustav fixade det med bara tre fruar. Två hade räckt ...

... eftersom Margareta Eriksdotter (bilden) fixade fem söner och fem döttrar åt honom innan hon dog, 35 år gammal. Gustav, 56 år, var inte ledsen för det, utan gifte om sig med 16-åriga Katarina Stenbock. Har jag fel när jag tycker att kvinnorna är historiens verkliga hjältar?

Vet inte detta är för mask, men ur den strömmar Gustavs tal till folk och riksdag. Han låter lite som Stefan Löfvén med Shanti Roneys röst. Detta är för övrigt Stora rikssalen. 

När slottet byggdes var jag dansk. Eller hälften av mina förfäder var det.

Vadstena har blivit krogtätt. Bara på det här torget vid rådhuset finns det tre fina ställen att välja bland. Det var prisvärt här vid Rådhuskällaren.

Varför, undrar B, sågade ni ner detta stora träd? Det var väl dött. Vi ser flera stora stubbar i parken mellan slottet och Vättern.

Onsdag i Vadstena. Nostalgiafton. När vi gick till krogen stod det en gammal PV här.  Nu, hundratals fina bilar. Officiellt arrangeras inga nostalgiträffar, men folk kommer ändå.

Påstås vara en Volvo Duett. Mig lurar ni inte.

Men en Amazon känner jag igen.

”Raggarbilar” sa vi förr. Idag tycker vi det är kulturarv.

Inte bara veteraner, utan entusiastbilar i allmänhet. Vi befarade ett herrans oväsen framåt natten. Nu vet vi bättre. Alla åkte hem. Inga bröl över huvud taget.

Inte bara bilar på nostalgiträffen. En Apollo-moppe från mitten av 50-talet.

När jag googlade på den hittade jag tidsenlig 

reklam.

Skillnad på bilar då och nu.

Edsel, tillverkades av Ford, men räknas inte som Ford. Däremot som skolexempel på fiasko i bilvärlden. Byggdes 1958-60 och floppade totalt. Skit i det nu. Den är ju läcker!

Men PV:n stod kvar. God natt.