fredag 7 januari 2022

Åbackarna och strömstaren



Motala ström genom Norrköping. Stads livsnerv. Och dess populäraste strövområde. Många vinterfåglar, mest gräsänder. Nu tror de har vi …




… har godis med till dem. Tyvärr glömde vi det.





Varje år sitter hen där. Strömstaren som gillar brusande vatten. Alltid minst en som övervintrar här. I år har det setts fyra olika fåglar, berättade någon.





Märkligt att den lilla fågeln törs dyka ner i forsen och utan problem ploppar upp igen. Den letar efter smådjur, främst nattsländelarver, men kan också ta småfisk.




Drags och Gryts f d kraftverk. Det har funnits upp till sju kraftverk samtidigt i Motala ström i centrala Norrköping. Sedan 1990 finns bara ett kvar i drift.




Det är strömstarens fors, men det finns också bäver här. De syns inte sällan här, nedströms och uppströms.





Färgaregården är ett museum, som visar hur en färgare kunde bo och verka i mitten av 1800-talet. Men byggnaderna är hitforslade från andra håll. Stora huset kommer från Lida i Smedby, några kilometer mot sydost härifrån. Flyttades hit i slutet av 1930-talet. Numera finns ett café i ett av husen (återuppfört efter en brand 2013). Vid Färgaregården hålls populära trädgårdsdagar vår och höst (med paus under pandemiåren).


torsdag 6 januari 2022

Leonardsberg X 2



Jag håller koll på Leonardsberg, en av Östergötlands finaste fågellokaler vid sjön Glans utlopp mot havet via Motala ström. ”Leo” är fortfarande lite doldis för många. Nu satsas det stort här för att göra detta till ett ännu bättre ställe att spana på fåglar, natur eller kultur.




Jag jobbar på en text om Leonardsberg till en fågeltidskrift och spanar här, även om det inte direkt är högsäsong för fågellivet. Färgstarkt är det alla fall när jag går här i slutet av november.





Här finns lite mums för trastar och sidensvansar. Och kanske för den sällsynta tallbiten (som faktiskt är en fågel) som sågs på andra håll insatsen omkring jul.




Fågeltornet vid Leonardsberg är gammalt och slitet. Behöver kanske bytas ut. I Fågelbordskampen, en tävling om från vilket fågeltorn i Sverige man kan se flest fågelart (andra veckan i maj) har Leonardsberg legat topp fem sju år i följd, bäst i hela landet 2016, då 103 olika fågelarter sågs här under en dag.




 Nu ska strandängarna öppnas upp och stora områden har röjts på videbuskar. Än ligger de kvar nedanför tornet, men de ska bort snart, lovar kommunekologen.





I den här bilden, lite till höger, står en fågel som varit en stor raritet i Sverige tills för bara några år sedan. Nu har ägretthägrarna invaderat oss. Åtminstone på fågellokaler som den här.




Här står en vanlig gråhäger och surar över att det är så många som tycker det är fantastiskt med alla ägretthägrar som kommit hit.




Rishögarna måste bort innan rödspovarna kommer i mars!




Många vadarfåglar trivs, liksom vi, bäst i öppna landskap.





Nytt besök vid Leonardsberg. Januari. Nästan vinter. Vi går på berget med räfflor från istiden.





Rishögarna ligger kvar, trots att de skulle tas bort i september. Sätt igång! De ska malas till flis på plats, för att slippa så stora transporter här på strandängarna.





Öppet landskap, men det borde röjas ännu mer om vi ska gå rödspovar som häckar.





För jämförelse: på våren når vattnet nästan upp till tornet. Lånat en bild av Robert Petersen, den fågelskådare som förmodligen sett mest här vid ”Leo”.




Tornet är gistet och gammalt, men nya gömslet ger bra lä för en fikastund.