Sista färden?

Det blir sista färden i år. Kanske. Vi ger oss i alla fall ut på äventyr igen. Det var länge sedan vi stod på Gränna camping förra gången. Med husvagn i juni 2014. Dagen då ett tyskt privatplan störtade norr om Visingsö. En man drunknade, en simmade iland på Visingsö.

Men nu är det sent i oktober och det är inte trångt här. Några tyska barnfamiljer och en norsk husvagn. Ett par husbilar, fler på ställplatsen utanför campingen. Alla krogar i hamnen har packat ihop och stängt.

Det är gott om besökare ändå. Måsar.

De flesta polkagrisbagare har stängt för säsongen. Men Marcus hos Polkapojkarna har öppet och tid att berätta om sitt jobb. Det är inte precis kö i butiken. Han åker till Ikea i Oslo i nästa vecka för norrmännen lär vara sugna på godis. Det gäller att vara påhittig oom man ska leva på att baka polkagrisar hela året ...

... eftersom det är ganska tomt på Brahegatan i Gränna så här års. Men är man världsmästare gäller det att hänga i.

Vi valde att stå på campingen, eftersom det bara kostade 30 kr mer än på den tråkiga ställplatsen på asfaltplanen utanför.

Från Grännas hamn är det knappt två mil till Bauergården i Bunn, en av våra favoritplatser sedan många år. Ett höstbesök här hör till traditionerna.

I den stiliga restaurangen kan vi beundra lamporna och den fina, bauerska väggmålningen.

Vi kostar på oss en lunch. Först kommer en smaklig sallad ...

... sedan oxbringan (sous vide) med rostad, krossad potatis, senapscreme och ångade grönsaker. 

Till sist kaffet med lite gott till. En utsökt lunch. Och prisvärd. 125 SEK (pensionärspris).

Jag går ner till sjön efter lunchen ...

... och trycker igång bastun.

Det är inte långt. Hundra meter.

Vi badar bastu. Det gör vi varje höst här och vi har varit ensamma varje gång sedan 2015.

Till slut blev vi åtta bilar här under fullmånens sken.