Strandtomt i Vittsjö

Vi lämnar Välorna, men stannar i Gnosjö kommun ett tag. Åtminstone en del av nationalparken Store Mosse ligger i kommunen. Vid Naturum finns ett stort fågeltorn.

Här har vi en magnifik utblick över mossen. Det skulle vara spännande att vandra här någon gång. Det finns fem mil vandringsleder. En annan gång.

Kävsjön skymtar och vi ser lite fågel på långt håll.

För några år sedan hade det varit sensation, men under de senaste åren har ägretthägrar fullkomligt invaderat oss. Vi ser ett tiotal fåglar på olika håll ute i myren. 

En gråhäger och en ägrett är nyfikna på varandra.

Ägretthägerns huvudsakliga häckningsområde är i sydost (det bruna på bilden, det blå är övervintringsområden). Men den finns på andra håll i världen. Jag har sett den på Nya Zeeland.

Vi får strandtomt på Vittsjö camping i Skåne, Hässleholms kommun. Visste ni att Hässleholm är störst till ytan av Skånes hela 33 kommuner, tätt följd av Kristianstad. Till befolkning är Hässleholm nummer fem efter Malmö, Helsingborg, Lund och Kristianstad. Jag själv är ju född i Hässleholm, därav mitt intresse för staden.

Jag har naturligtvis badat …

… här vid vår privata lilla strand. Fortfarande tjugo grader. Eller nitton.

Vi blir sugna på indiskt när ser att det finns en sådan restaurang i byn, Vittsjö Cuisine. Precis intill stationen.

Uteserveringen ser rustik ut. Viss mysfaktor om det inte kommer ett tåg  och om man står ut med den tunga trafiken på väg 117 bakom oss. 

Väg 117 är den naturliga genvägen från norra och östra Skåne till E4 vid Markaryd. Det kommer långtradare hela tiden.

Den kryddstarka lsmmcurryn och naanbrödet sköljs ner med mango lassi. Det är väldigt gott. Och billigt. 314 kr för allt på bordet, inklusive papadums och sallad som vi redan ätit upp. Helt ok.

Huset bakom oss fångar mitt intresse. Jag forskar lite och hittar en del. Huset byggdes av byggmästare P Stensson 1894 som bostad åt sig och sin familj. Ganska snart startade fru Maria bageri och café i huset. 1928 tog en annan Maria (Tannäng) över rörelsen och drev konditori till 1969. Det har också varit sadelmakeri, urmakeri, skomakeri med mera i huset, där nedervåningen idag ser tom ut. 

Men några cafémöbler står ännu i fönstret.

Ett annat hus fångar mitt intresse. En gång, tidigt 70-tal, hade jag sällskap med en flicka från Markaryd. En gång firade vi nyår tillsammans med kompisar i detta hus, balkongen uppe till vänster, där det sitter en man och undrar vad jag glor på.

Vi cyklar tillbaka till campingen. Vittsjö har mycket vatten och en del offentlig konst, som den är tjocke metaren. Vittsjö var ju en gång en kurort, som växte fram sedan järnväg från Hässleholm drogs hit 1890. Det fanns många pensionat. Några av dem är kvar, andra har blivit sjukhem eller konferenshotell. Vittsjö är ju också känt för sitt allsvenska damfotbollslag. Och att Peps bodde någonstans i skogen här.

Men han var inte härifrån, utan från Tjörnarp i min hembygd.

Nära campingen finns denna fina stenbro. Här fanns tidigare ett vadställe och en träbro. Denna bro byggdes år 1800 och kallas Gustav Adolfsbron, efter Gustav II Adolf som passerade vadstället 1612. Han snubblade och klamrade sig fast i den höga sten som syns till höger. Han räddades och stupade, som ni vet, först den 6 november 1632 i dimman vid Lützen. Bron, däremot, användes som landsvägsbro till 1952 då vägen rätades ut och en ny betongbro, som gör det möjligt för alla långtradare att ta sig fram, byggdes. 

När Gustav Adolf ramlade i bäcken var han i Danmark och härjade, Kalmarkriget. Det gillade inte den danske kungen Christian. Så han lät bygga försvarsanläggningen Vittsjö skansar precis ovanför bron och bäcken. 

En liten siesta vid badet. Änderna håller mig sällskap.