Med vänner mot Öland

Vi är på väg mot ett nytt husbilsäventyr. Strandnära i Blankaholm …

… med vännerna i Husbilen Ellen, Elisabeth och Lennart. Så mysigt att träffa dem igen.

Vi strövar omkring i örtagården och hittar en häftig …

… pion!

En dam (önskar att jag frågade om hennes namn) visar oss runt i örtagården.

På den här bloggen, för ett år sedan, föreslog jag att huset däruppe skulle renoveras och bli sommarcafé eller något ditåt. Nu ska det bli uthyrningslägenheter. Bra nog.

Vi köper glass av Hilma, som tillsammans med sin man arbetar med att utveckla ställplatsen och turismen i Blankaholm. De gör ett jättejobb. Tack! Du behöver inte gömma dig bakom glassbägarna, Hilma.

Lennart gav oss en lektion i hur man spelar mölkky. Kungen av Blankaholm!

Segerkastet.

Blankaholm. Idyll by the sea.

Två solröda segel, styr bort ifrån land. Morgon vid Blankaholm.

Öland! Vi är snart där!

För en gångs skull en bild på oss på bron. Fotograferad av Elisabeth i husbilen Ellen bakom oss.

Öland så här års ska upplevas med näsan i gräset. Orkidéäng vid Eriksöre. Det är torrt i markerna och vi hittar bara några få krutbrännare. De tidigaste orkidéerna (bl a Adam och Eva) har redan blommat ut.

Oj! Ställplatser för husbilar vid Möckelmossen! Fyra stycken. Förr kunde det vara trixigt att parkera en husbil här. Nu är det lätt som en plätt.

Rastplatsen Möckelmossen byggs ut. Arbete pågår. Vi är de stora längst bort.

Den vita fetknoppen har precis slagit ut.

Heltäckningsmatta med vit fetknopp närmast och gul fetknopp längre bort.

På andra sidan vägen börjar vandringsleder mot Bårby källa. Information finns i lådan och via QR-kod. Moderna tider.

Möckelmossen har fått en besöksplattform sedan vi var här sist. För oss som gick här för mer än 40 år sedan är känslan kluven. Men idag kommer busslaster med turister hit, så det är väl bra att åtminstone en plats på alvaret görs handikappanpassad.

Det är ca 800 meter hit från parkeringsplatsen. Men vi ser mer nötkreatur än fåglar så här mitt på dagen. En gök ropar, några hägrar lyfter och lärkor drillar. Ett par rödbenor hörs på håll. Inte bästa tiden att fågelskådning här.

Mamma Mu med kalv.

Numera är stigen till Möckelmossen delvis spångad där det svämmar över på våren. Bra också att styra de många besökarna hit till samma stråk. Annars trampar vi ner alvaret. Åtminstone här. På andra platser kan man gå i timmar utan att möta någon.

Vi har spelat Qwirkle. Elisabeth vann en tight match där alla fyra hamnade inom tre poäng! Stark debut av Elisabeth och Lennart som aldrig spelat det här spelet förut.

Här är vi. Mitt på Stora alvaret. Det är alldeles tyst. Till och med fåglarna sover. Vi är ensamma i världsarvet. Helt ok.