Morgon vid Tivedstorp. Vi (tvåa från höger) och tre tyska grannar. Väldigt trevliga. Jag fick träna på min husbilstyska. Helt ok, tyckte de. Alla tyskar blir så trevliga om man börjar prata med dem på något som liknar deras språk.
Vi har cyklat till Huvudingången till nationalparken. Nu ska vi ut på Stenkällerundan.
Ödlesjön blänker där nere i dalgången.
Vi har bara gått några hundra meter, men det är redan dags för vilopaus.
Rötter och sten. Här har många vandrat.
Stenkälle klack är högsta punkten längs denna slinga. Och en bra plats för medhavd fika. Men utsikten är inte så imponerande. Mycket skog i vägen.
Det är brant ner från klacken. Brantare än det ser ut på bilden.
Vid Stenkällan ville kameran plötsligt ta svartvita bilder (jag hade lyckats ändra på inställningen). Men det är fint med svartvitt också.
Stenkällan i färg. Just nu inte mycket vatten, men vi har ju haft en torr sommar.
Vi hoppas stöttorna håller.
Rötterna är blankslitna av många händer och fötter.
Skvattram och odon. Spångad led. Ingen klättring!
Vi tar en fika när vi kommer ner till sjön. Trehörningen, samma som igår vid Vitsand, men södra spetsen nu.
Det bär uppåt igen, längs Östgötaviken.
Östgötaviken med en ö av näckrosor.
Tillbaka. Vi gick 2,2 km på strax under två timmar, inklusive fikarast. Inte vilken skogspromenad som helst.
Stenkällerundan (gul/svart). Tuff i början och kring Stenkällan. Sedan lättare. Ganska tuff avslutning.
Trots det tuffa slutet gick vi tillbaka ca 500 meter för att bada vid udden där vi tidigare fikat.
Sällan har ett bad känts så uppfriskande.
Den här kräftan har stora klor!
På parkeringen vid huvudentrén samlas många bilar. En av dessa har svenska plåtar, resten är D, NL, F, CH och A.
Stigmanspasset. Det är stenigt och bergigt i Tiveden. Även när vi håller oss till huvudvägen genom nationalparken.
En halvmil dit och en halvmil hem. Enkelt för oss på elcyklar.
Tivedstorp, vandrarhemmet nära nationalparken.
Hela byn är vandrarhem. Därborta kapellet, Johansgården, Prästgården, duschar och toalett.
Och här det lilla torpet där våra barn och barnbarn (Lisas familj) bodde några dagar i juli.
Tivedstorp, ursprungligen Hindrikstorp, är en s k finnby från 1600-talet. Några av byggnaderna är riktigt gamla, som Missionshuset. Först på 1960-talet fick byn en farbar väg ända fram. Numera är det ett STF-vandrarhem med kaffestuga och enklare restaurang. Här arrangeras också konferenser. Verksamheten startades av biståndsorganisationen Individuell Människohjälp. Mer under länken nedan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar