Ramslöksberget

Resan fortsätter. Vi tar ett stopp hos Husbilslandet strax söder om Kristinehamn. Bara för att vi är nyfikna. Vi har pratat om att ”downsiza” till mindre bil, till ”plåtis”. Vi provkörde faktiskt denna Knaus Boxstar. Väldigt fin. Men alldeles för trång för oss. Nu har vi lagt det här med plåtis bakom oss. Skönt, faktiskt.

Jag har länge tänkt mig till Munkängarna på Kinnekulle i vårtid. Nu är vi här. Vi har cyklat från campingen, halvannan kilometer. I bakgrunden kommer tåget på Kinnekullebanan, 121 km järnväg mellan Håkantorp och Gårdsjö, på vilka orter den ansluter till rikets övriga järnvägsnät.

Marken här vid Munkängarna är antingen helt täckt av ramslök …

… eller av vitsippor och gulsippor.

Ramslöksmatta.

Bokskogen är magnifik.

Upp, upp, upp. Ängarna hade jag föreställa mig flacka. Men så fel jag tänkt. Här är det brant.

Vi har hittat till Mörkeklevs grotta där friskt vatten sipprar fram ur kalkberget.

Oj!

Ovanför grottan tornar stora raukar upp sig. De skapades av Yoldiahavet för mer än 10 000 år sedan. Då gick havsstranden här. Nu är vi dock ,er än hundra meter över havsytan. Ni kan väl Östersjöns historia: Baltiska sjön blev Yoldiahavet som blev Ancylussjön som blev Littorinahavet.

Stenbrottet som avgränsar Munkängarna högst upp har blivit en populär samlingsplats för husbilar. Vi var nere och kollade läget, men åkte vidare.

Vi cyklar hemåt till den plats vi föredrog framför stenbrottet.

Vi passerar Hellekis säteri. Fint sommarcafé, men ännu inte öppet.

Här bor vi. På Kinnekulle camping. Ikväll blir det korv.

Färgstark mat.

Solnedgång i fyr

Havsutsikt är trevligare än stenbrott, tycker vi. ”Havet” är förstås insjön Vänern.