Gotland Nord, del 1

Kön till Gotlandsfärjan är lång, men vi har ”pole position” i husbilsraden.

Vi kom till Visby strax efter midnatt och sov ut på en tom parkeringsplats utanför en handelsträdgård. Det var perfekt, men vi avslöjar inte platsen. Om många övernattar där kommer det säkert upp förbudsskylt. Nästa stopp blev det gamla kalkbrottet i Bläse …

… där det finns en ställplats utanför museet.

Det finns också ett konstgalleri och vem har utställning där om inte B:s svägerska Janina Rolfart!

Janina visar oss runt i galleriet, som är inrymt i en gammal kalkugn.

Det är inte bara Janinas konst på väggarna, utan också målningar av hennes barndomsvän Maria Thafvelin.

Här finns också en krog som var för dyr för vår reskassa.

Kalkbränningen här vid Bläse upphörde 1946. Därefter skeppades kalk ytterligare ett tiotal år. 1983 skänktes anläggningen till en stiftelse som slog upp portarna till museet 1985. Idag bryter Nordkalk vid Storugns några kilometer söderut vid Kappelshamnsviken. Tvärs över viken bor B:s bror Bert. Och det är dit vi är på väg

I Bläse museum slås jag av hur nära i tid det egentligen är sedan folk slet i fattigdom här. Konsumbutiken såg ut så här omkring 1950. I vår tid!

Porten till havet vid Bläse. Stenriket.

Vem behöver en dyr krog när Ica Maxi i Visby hade bra pris på röding?

Lauters hamn. Här har vi varit med både segelbåt och husbil. Kul med en så tydlig färggräns på stenstranden. Antar att vattnet tvättar stenen upp till en viss nivå. Det är vi som parkerat därborta, mitt i bild.

Lauter, Fårösund, Norra gattet.

Lauter, stenstatyer på rad. Det räcker numera inte att stapla sten. Man bygger riktiga skyttevärn också.

Men det skrämmer inte fiskmåsarna.

Måsen slår sig ner på vårt bord och hoppas på godis.

Hur mås? Inte bra. Fågeldöden härjar på Gotland. Fågelinfluensa är en virussjukdom, som i sällsynta fall kan drabba även människor. Inget fall är dock konstaterat i Sverige. 

Bästa sättet att färdas på Fårö är faktiskt på cykel. Här trodde jag att vi hittat den ytterst sällsynta stora sandliljan. Men nej. Det är liten sandlilja som är vanlig här. Finns överallt.

Fiskeläget Jauvika ligger på andra sidan viken från Lauter.

Här har de sommarboende byggt en fin bastu. Lauter med båtar och husbilar ses långt därborta.

Vi ser också den kända rauken ”Kaffepannan”, även kallad ”Hunden”, från ett håll där dess form varken liknar hund eller kaffepanna (eller?).

Vid Jauvika kan man bada från bryggan.

Bodar vid Jauvika.

Vi cyklade vidare ut på Digerhuvud med dess raukar …

… som bjuder på lä från den friska vinden.