Brattforsheden är ett landskap format av isen. Antingen höga grusåsar, djupa raviner eller platta tallmoar. Vi har parkerat på en sådan och promenerar mot ett café.
Vi ser formationer skapade av människa, inte inlandsis.
Vi har hamnat på Fält 16, det enda av drygt 20 krigsflygplatser som finns kvar i någorlunda ursprungsskick. De här flickorna (eller lottorna) ska berätta mer för oss.
Redan före andra världskrigets utbrott 1939 hade flygvapenchefen i Sverige föreslagit en förstärkning av vårt luftförsvar. I september 1939 påbörjades arbetet här på Brattforsheden. Här skulle skapas en av 23 krigsflygplatser i Sverige. Denna skulle stå klar sommaren 1941, men de tyska anfallen på Danmark och Norge påskyndade arbetet och redan i juli 1940 kunde den tas i bruk.
Detta ser ut som en ladugård, men det är en flyghangar. Fönster och dörrar är bara målade. I själva verket kan hela långsidan firas ner och öppnas upp för flygplan. För att förvilla eventuellt fientligt spaningsflyg skulle hela krigsflygplatsen se ut som ett helt vanligt lantbruk.
Vi är en liten grupp som guidas runt flygplatsen. På frågan om flygfältet fortfarande ingår i vårt totalförsvar blir svaret: ”ingen kommentar”.
Bofors 40 mm, en av fyra luftvärnskanoner som fortfarande står kvar i sina värn.
Utsikt mot flygplatsen från en av kasernerna.
Kommunikationscentral för 80 år sedan. Den bärbara telefonen (dock inte trådlös) på lilla bordet känner jag igen från min lumpartid. Den användes fortfarande på 1970-talet,
Standarden i fält var inte hög. Hur många som bodde här vet vi inte säkert. Men med tanke på att flygplatsen hade värn för 27 flygplan måste det ha varit ganska många personer.
Samma resväska hade vi på vinden hemma. Det var i den min storebror och jag hittade pappas tjänstepistol någon gång på 50-talet.
Exakt kopia av min första skolväska. Får mig att misstänka att pappa hittat den på regementet (P2 i Hässleholm).
Många flygplan att hålla koll på.
Vår lilla grupp säger tack och farväl efter guidningen.
Det är inte många hundra meter från Fält 16 till Caravan Club-campingen Mangenbaden.
Vi får en bra plats med utsikt över Mangen med …
… en egen stig ner till badplatsen (vår bil i mitten däruppe) …
… som måste vara en av de finaste i Värmland.
Solen går ner över Mangen och några tar dagens sista dopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar