På spåret igen

Det blev en sen start i år. Vid den här tiden förra året var vi redan ute på vår tredje resa för året. Men våren svek ju oss i år. Låter oss fortfarande vänta. Eller kom den nu i påsk? Här ser det ju vårlikt ut …

… men när vi går promenaden ut mot Karlsholmen i sandaler känner vi oss mer än lovligt lurade. Eller korkade.

Stranden lovar ju gott, men vi får väl återkomma om ett par månader …

… till det här rustika picknickbordet.

Vi är förstås vid Stegeborg igen.

Vi tar det lugnt och njuter av skärtorsdagens soliga eftermiddag

Vi är långtifrån ensamma. Det är helt fullbokat. Alla platser lyser rött. Trots att de nu tar 350 kronor natten. Årets ställplats (2021) är populär.

Solen går ner i inre Slätbaken och vi känner oss rätt nöjda ändå.

Två nätter vid Stegeborg får räcka. Nu vill vi ha närhet till affärer och andra upplevelser.

Vi har bokat plats längst in i Ostkustens enda fjord, Valdemarsviken.

Är detta en riktig fjord? Är Bråviken och Slätbaken också fjordar?

De lärde kan tvista därom. Men jag tolkar det så här. Valdemarsviken är en sprickdal med höga berg eller åsar på båda sidor. Bråviken och Slätbaken har skapats av förkastningssprickor. Det är berg på ena sidan, men slättland på andra. Alltså, definitionsmässigt inga fjordar. Men man kan förmodligen med fog också hävda att Valdemarsviken också är en fjärd, ingen fjord. Spelar det någon roll? Fjord och fjärd är etymologiskt identiska ord med olika uttal. 

Vår bil syns som andra bil i raden nere på norra kajen.

Det finns flera utsiktsberg i Valdemarsvik. Lejonberget är inte högst, men enklast att gå till. Den förra bilden är också tagen från Lejonberget. Eller Leijonberget, som någon vill stava det. Det har kallats så i ungefär hundra år och det påstås att det finns en lejonliknande siluett någonstans.

Här uppe har vi i alla fall full koll på Valdemarsviks centrum och hamnområde. I de låga röda husen finns Ica och Systembolaget. Två viktiga kulturinstitutioner.

Sjöfarten har i alla tider varit viktig för Valdemarsvik. Än idag ligger det fina båtar i hamnen. Idag mest för nöje. WTF, som ska uttydas Waldemarsviks TräbåtFörening, och inget annat, är en livaktig förening.

Men idag är antalet gäster som kommer i husbil mångfaldigt större än antalet båtgäster. Det har kommunen förstått och ordnat bra ställplatser längs kajerna i hamnen.

Vammarsmålaån har sitt utlopp nere vid den nutida barackliknande Hamnkrogen. Vammar gård och by har givit namn åt orten. Vammar nämns redan på 1300-talet och låg där Vammar handelsområde ligger idag, vid infarten till samhället.

Men det ni kanske inte visste (även om alla Vikabor vet det) är att ån också är landskapsgräns mellan Småland och Östergötland. Att Valdemarsviks kommun och Östergötlands län sträcker sig ytterligare ungefär två mil söderut är en senare historia. Landskapsgränserna är äldre och ligger fast, även om de idag inte har någon administrativ betydelse, annat än i naturhistoriska och kulturella sammanhang. Landskapsgränserna har inte ändrats sedan 1634. 

Valdemarsviks centrum, Storgatan, mitt i påskfirandet. Hallå, är det någon här?!