Vi åker vidare. Välkänd syn. Vi är över krönet. Öland hägrar. Premiär för i år.
Vi styr norrut efter att provianterat i Färjestaden. Mycket gult, men också mycket lila syréner. Hoppas få dem på bra bild snart. Och en massa annat vackert.
Ett av våra favoritkrypin. Wikegårds camping. Speciell på många sätt, men det har jag ju berättat om flera gånger. Bland annat här:
Nytt för i år. Hammockar (heter det så?) vid stranden. Inte bara en, utan fem.
Ingen båt i hamnen. Inget vatten heller. Jag lovar att jag fick gå halvvägs till Gotland för att doppa mig.
Fredriks våtmark växer. Trots torkan. Fredrik Fredriksson, som driver campingen, är en ihärdig miljöentreprenör. Här är solkraft och vindkraft som gäller. Avfallssortering in i minsta detalj. Han avsaltar också havsvatten. Politiker och tjänstemän kommer hit på studiebesök.
Det är väldigt tyst. Vi hör näktergalen och vi har hört storspoven. Vi har sett skärfläckor, rödbenor och gravänder. Men inga vitkindade gäss eller tranor som drog över oss i tusental förra våren här. Men då var vi här i mitten på april. Vi är lite sent ute, men vi har knappt börjat skåda än. Vänta bara.
Onsdag. Vi cyklar tvärs över ön till Sandvik. Med en avstickare till Lilla Horns löväng.
Vad hittar vi där om inte en ganska trevlig växt …
… som på håll ser ut som maskros, men vi ser skillnaden tydligt här.
Slåttergubben, Arnica montana, är en typisk lövängsväxt. Vi ser dem också då och då längs landsvägen.
I ängen finner vi spenört, gullviva, Johannesnycklar och vårärt.
Vi hittar också humleblomster, tandrot, ormbär och gubbe på bänk.
Slåttergubben lyser gult, men rapsen är gulast av allt.
Vi cyklar till Sandviks kvarn för att äta kroppkakor. Enligt hemsidan öppnade de den 28 april. Men det stämde inte. Det var den sunkiga pizzerian intill som öppnade då. De kan med svårighet gräva fram ett par kroppkakor. Men vi tackar nej. Tar en glass och seglar vidare nedför backen …
… förbi den här segelbåten (visst är det väl en J17?). På tomten intill brann Ica-affären ner för några år sedan. Det var kanske en katastrof just då, men inte idag. Sandvik har fått en mycket större och modernare butik).
Syréner kantar gatan ner mot hamnen, där det finns hamnkrog och ställplats.
Vi klättrar över muren ned till stenstranden.
Men där ruvar en silvertärna …
… och vår närvaro gillas inte av hennes make. Andra, trevligare, fåglar vi mött eller hört idag: göken (årets första, västergök), många näktergalningar (på ljusan dag) och en blå kärrhök. I vikarna är det ont om fåglar, jämfört med i april. Gravänder syns mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar