Kanal med rötter

Många båtar, men bara en husbil. Vi besöker en plats vi aldrig tidigare varit vid, men där en av oss har sina rötter. Det är så spännande. Häng med!

Vi är vid en kanal. Gissa vilken. Tips: den påbörjades innan Göta kanal byggdes och har en sak gemensamt med ”Sveriges blå band”.

Vi är vid Kinda kanal, alldeles rätt! Närmare bestämt vid Hovetorps slussar. Den skarpögde ser vår bil långt därborta under svenska flaggan på glassboden. Denna kanal mynnar ju ut i Roxen och möter där Göta kanal och därmed världshaven.

Det är lummigt längs kanalen. Men någon slussning fick vi inte se på hela dagen. M/S Kind har inte så många turer så här i försommartid. Turisterna är inte här ännu, åtminstone inte på en torsdag. Det var ändå lite liv och rörelse i båthamnen. Solen sken och skolorna slutade idag, så några familjer gav sig ut på kanal och sjö. Men ingen slussade, alla åkte söderut och på den vägen är det mest sjö och långt till nästa sluss (det finns bara en till på det hållet).

En riktigt romantisk solnedgång kan man även uppleva vid en kanal mitt i Östergötland. 

Jag har helt fräckt (de får ju reklam) lånat en bild från kanalens webbsida för att visa att Kinda kanal sträcker sig från Horn till Linköping och Roxen, därmed också Göta kanal. Det är åtta mil. Det finns femton slussar samlade på nio platser. Den största slusstrappan finns här i Hovetorp, fyra slussar med höjdskillnad på 15,8 meter. Med en båt härifrån når man många sjöar. Och världshaven, har vi ju konstaterat.

Kinda kanal byggdes till stora delar 1799 till 1810, alltså före Göta kanal. Men ett ras vid Brokind stoppade framfarten på kanalen redan 1813. Inte förrän 1861 var kanalen åter i bruk och 1871 fick den ny anslutning till Linköpings stad. Det var i senaste laget, för utbyggnaden av järnvägen gjorde ju att kanalerna egentligen förlorat sina syften. Det tog många år innan de uppnådde dagens status som attraktiva turistmål.

En av de som grävde på Kinda kanal kan ha varit Benitas farfars farfars farfar. Under åren då kanalen byggdes arbetade han, Karl Persson, nämligen vid Skorpa (röda markeringen) bara några hundra meter bort.

Där, vid forsen i Stångån, fanns då kvarn och såg, senare också trämassefabrik och kraftverk. Farfars farfars farfar Kalle P levde sina bästa år här med fru och fyra barn. Men det var förstås slitsamt. Han dog 1810, blott 43 år gammal. Bilden tagen av Didrik von Essen före 1922 (han dog då).

Idag finns inte mycket kvar som minner om verksamheterna vid Skorpa. Några torp, husgrunder och det gamla kraftverket från början av 1900-talet.