Vid Roxen

Kvällssol vid Roxen. Ett magiskt ljus över Sandviks camping. Erinrar mig några textrader av Barbro Hörberg:

”Det var ett egendomligt ljus den dan

Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya
Och tänk i parken, om våren
Med ögon känsliga för grönt”.

En underbar sång av Barbro och fint tolkad av Nannie Porres, som gick ur tiden för några dagar sedan. Stor saknad.

Nostalgi och minnen. Av oklar anledning fick jag för mig att bjuda på danska smörrebröd i fyra varianter (skyller på den danske kocken Adam i Trädgårdstider). En utmaning i ett husbilskök. Men det blev bra. Och mycket.

Oj! Jag hade också skaffat en speciell öl, visserligen inte dansk, utan från Hedemora. Men ändå. Elva procent! Det hade jag ingen koll på. Den var god, men stark i överkant.

Så jag sov länge på lördagsmorgonen. Så småningom kom vi iväg till stranden, typ 50 meter bort. Det är mysigt med hund som hittar nya vänner. Det blir oftast en fin pratstund medan hundarna nosar på varandra.

Vi kastar ett öga bortåt stranden. Det kommer mycket badfolk, inte bara från campingen, utan också från omgivningarna, som ju innefattar Sveriges femte stad.

Fint badväder och utsikt mot Linköpings stad…

… bortom skrattmåsarna, som drar förbi oss hela tiden. Det ser nära ut, men det är 14 kilometer fågelvägen till domkyrkan därborta.

På väg upp till campingens alldeles utmärkta servicehus finner jag en LMC Innovan!  Bilen, med taktält till vänster i bild, har intresserat mig ett tag, eftersom jag numera kör och gillar att köra LMC. Innovan är deras nya ”plåtis” (en mindre variant av husbil, ni fattar. Ni som inte gör det kan scrolla vidare). Den finns inte i Sverige, så det var roligt att få en koll och en pratstund med den tyska familj som åkte i den. Men nej, jag kommer inte att skaffa en Innovan, åtminstone inte med taksäng!

Kväll i Sandvik. Med sjöutsikt mot Slakabygdens huvudstad. God natt.

Caravan Club Sandvik ligger en bit från allfartsvägarna. Nära, men en bit bort. En utmärkt camping.