Årets LMC-fest

Vi har anlänt till Överlida camping och årets träff för oss som insett att man inte kan åka bättre bil än en LMC. Vi som kom först har lyckats resa tre tält.

Kalasväder, inte bara nu på torsdagskvällen, utan hela helgen.

På fredagen kommer allt fler LMC-bilar och snart är ”gräddhyllan” på Överlida camping full. 

Och så kom ju badkompisen Hasse C från Halmstad och då blev det genast fart på badandet och festen.

Hasse är den givne konferenciern och lekledaren …

… som gillar att ta selfies (jag lånar bilder av honom ibland. Ok, Hasse?).

Kön ringlar mot hamburgarna …

… som levereras från drottning Jessica Hedströms grillkök.

Gott var det. Stefan, ”Smartcamping”, från Tranemo hugger in. 

Peter Johansson, värmlänning från Halmstad. Hur får han ihop livet?

Bra, tror vi, han sprider ju glädje överallt.

Stämningen är snart på topp …

… inte minst hos bordskompisarna Ann och Esa Kuusiniemi. Vi hade flera andra sköna bordskompisar, inte minst under lördagens stora quiz, som vårt lag naturligtvis vann. Tyvärr kom ni inte med på bild (men ni får gärna skicka era bilder till oss).

Lördag betyder bastubad. Överlidas snyggaste män visar upp lite blekröd hud. Campingen bjöd oss på bastubadet (som annars kostar en slant) eftersom vi var så trevliga och snyggade upp ordentligt efter oss. Det gör vi ju alltid.

Hundpromenad med Trulls som bara vill sitta och titta.

Det räcker så här, tänker Trulls.

Tjugo minuter senare. ”Ska vi gå hem till husse nu?”

Hur många gubbs behövs för att riva ett tält? De två stora är redan nere på rekordtid. Snart åker vi hem. Jag vill passa på att tacka alla som var med. Den härligaste husbilsträff vi varit på. Det är något speciellt med LMC:are. Och tack, framför allt, till familjen Hedström, till Hasse C Olsson (och Yvonne) samt till Överlida camping, som är så välskött och fin.

Lyckligaste hunden i hela världen. Trulls blev helt galen när han kom hem till trädgården (i Norrköping) som han inte sett på två veckor. Här kan han springa omkring helt fritt. Han är inte längre hunden som bara vill sitta och titta. Han är hunden som inte är bunden. 

Skeda och Furen

Vid Kattugglan (föregående inlägg) finns en hundrastgård där Trulls fick springa sig trött innan vi ger oss på vägarna igen. Men först ska vi handla lite i Ljungby.

Vi åker inte så långt idag. Det är fyra mil från Kattugglan vid Ljungby till Skeda vid Getaryggarna, den otroligt fina vägen på en rullstensås strax söder om Bor (strax söder om Värnamo). Här har vi åkt många gånger på väg till vännerna på Krusebacken. Tyvärr finns de inte där längre.

Men det finns en annan ställplats några kilometer bort, Skeda strand, som vi aldrig besökt. Mycket fint placerad vid sjön Furen.

Vi står vid en ädellövskog, dominerad av ek, lind och bok. Den skira försommargrönskan är helt underbar.

Det går en stig ner till stranden och en liten sandstrand …

… där Trulls gillar att leka.

En gammal ek sprungen ur, som det verkar, rena urberget.

Samma ek i sten, från andra hållet.

Vi hittar en liten sandstrand till några hundra meter söderut. Och mycket sten.

Jag skrev häromdagen, från Öland, att ölänningarna är stenrika. Smålänningarna är inte fattiga, de heller.

Solen går ner bortom sjön Furen.

Skeda strand vid sjön Furen. Till vänster dånar E4 fram mellan sjöarna, utan att bilisterna mer än skymtar sjön Vidöstern (längst till vänster) ibland. Strax utanför kartan, vid Vidösterns norra ände, ligger Värnamo (för er orientering).

PS. Det sista som hände dagen då vi for från Kattugglan till Skeda var … en kattuggla som hoade efter solnedgången.

Klasatorpet och Kattugglan

Vi har lämnat Vissefjärda, åkt en dryg mil och parkerat vid Långasjös största turistmål. Jag har djupa rötter i båda socknarna. Jag har 190 namn från Vissefjärda och ca 200 från Långasjö samlade i min släktforskning. Och det finns fler som jag inte hittat än. Kanske Nils Dacke, som föddes i Vissefjärda.

Klasatorpet är Långasjös hembygdsgård med många aktiviteter under sommarmånaderna. Nu står det bara och väntar på turisterna.

Klasatorpet blev hembygdsgård efter att det varit spelplats för Jan Troells film Utvandrarna (1971). Det var här Karl Oskar (Max von Sydow) och Kristina (Liv Ullman) gav upp slitet för brödfödan och utvandrade till Amerika. I boken och filmen heter torpet ju Korpamoen.

Träskor modell större vid entrén. Det kostar 60 kronor att gå in, men gäller det nu också undrar vi? Men jag betalar en hundralapp och går in gratis som medlem i Långasjös hembygdsförening.

Anledningen till att jag gör det är att här bodde släktingar till mig mellan 1851 och 1926. Torpet byggdes 1804 och var ett soldattorp. Per Klase hette den indelte soldaten, därav Klasatorpet. Efter honom bodde klockaren i Långasjö här. Tills Magnus Andersson och Helena Magnusdotter tog över 1851.

Helena Magnusdotter var min farmor Gerda Serafias fars faster. Undantagsstugan på bilden byggdes av Helenas man Magnus 1890.

Helena och Magnus fick sju barn mellan 1853 och 1870. Helena dog 1897, Magnus bodde kvar till sin död 1915 och deras dotter Hilda bodde här till 1926. Andra tog över, men ingen brukade torpet efter 1953. Femton år senare rustades det upp till filmens skådeplats.

Trulls undrar vad vi gör här.

Vi kikar in i torpet där Magnus och Helena bodde.

Kanske såg det ut ungefär så här när de och deras barn bodde här.

Det står bänkar framför torpet för åhörare som kommer för att höra om torpet under turistsäsongen.

Långbord på baksidan av torpet. Här håller hembygdsföreningen troligen kalas.

Svinhuset bakom torpet har byggts om till samlingssal.

Pärlor för svin. Handgjorda fönster.

Ladan rymmer får och grisar på sommaren. Hästar betar då ängen utanför.

Mellan hägg och syrén. Bästa tiden att besöka ett småländsk torp.

Hembygdsföreningen driver också en liten örtagård 

Vykort med ritad karta över dagens Klasatorpet.

Nästa stopp på resan en nedlagd mack vid Riksettan. Här fanns en stor bensinstation med restaurang och pensionat. Idag är nästan allt borta och det har blivit en ganska populär ställplats, Kattugglan.  Några pensionatsrum finns dock kvar.

Rattugglan hette det på den tiden det begav sig. Restaurangen brann och är borta. Huset bakom är pensionatet som finns kvar.

Om det finns någon plats där det var bättre förr, så är det nog här.

Ställplatsen har bad- och båtbrygga i Lagan.

Relax vid Lagan. Lite störigt med Riksettan 50 meter bort.

Ställplatserna vid ån har inga elplatser och för att komma till toalett och annan service måste man korsa Riksettan …

… över till sidan där vi står med badbyxor och handduk på tork (ja, jag badade i morse i sjön Törn. Någon sa ”it’s your turn”, så jag hoppade i).

Det ultimata hygienutrymmet. Här kan du skita och duscha samtidigt för att därefter pusta ut i en skön fåtölj i det gamla pensionatet.

Gösfilé från Bolmenfisk på grillen, den lilla praktiska elektriska. 

Idag fick vi veta att vi får en ny EBL i nästa vecka. Vi har levt utan under årets resor. Det betyder att vi inte har 12V i bilen, alltså inget kylskåp, ingen vattenpump och ingen belysning. Vi har löst det med kylboxar för 230V, vattendunkar och lampor för 230V. Det går om man vill att få ett glas vitt.

Klasatorpet i Långasjö, Emmaboda kommun.

Kattugglan vid Kånna, söder om Ljungby.