Sista resan

Vi är i slutet av oktober och vi är skyldiga oss och er en berättelse till. Husbilen är avställd nu, men årets sista resa (för ett par veckor sedan) blev spännande på flera sätt. Häng med ut på glamping på  östgötaslätten.

Det är ingen sommarvärme, men eftermiddagssolen värmer ändå och vi kan koppla av trots att dagen inte startade bra. Faktum är att den startade inte alls. Bilen alltså.

Men jag hade ju bokat och detta är en del av B:s födelsedagspresent. Så med hjälp av extra ström kom vi iväg ändå. Om vi kommer längre än hit till Ladugård 206 utanför Vadstena återstår att se. Nytt startförsök här misslyckades, så batteriet har inte tagit laddning trots nio mils körning. Vi kommer att behöva hjälp.

Vi tar en liten promenad för att undersöka faciliteterna. Detta är hönshuset eller bodegan som de föredrar att kalla det ...

... eftersom det är utrustat med bar och sittplatser för umgänge. Hit tar vi med egen mat eller hämtar ut det vi beställt från kylen därborta i hörnet. Vi kommer till det senare.

Här finns utrymme för spel av olika slag. Tillgång till bodegan ingår i priset för ställplatserna här vid Ladugård 206, som egentligen heter Huvudstads gård.

Detta är själva ladugården vid Huvudstad vid länsväg 206 (därav Ladugård 206). Att ha med Huvudstad i namnet kanske skulle vara förvirrande. Nog för att det bott kungligheter i Vadstena, men huvudstad? Knappast.

Inne i ladan hittar vi en av de längsta och mest välfyllda ostdiskarna vi sett. Och massor, massor, massor av vinägrar, oljor och andra godsaker. Vår favoritvinäger fanns här. Hittills har vi bara hittat den i Brunneby vid  Borensberg. 

Det här är också en restaurang med buffé och ett kafferosteri med café längst bort. Snubbla inte på tröskeln!

Här finns också en designbutik med massor av vackra och onödiga ting.

Staffan Linde är "the man" här på Huvudstad, förlåt: Ladugård 206. Det är hans släktgård och ett fungerande lantbruk. Så vi gäster får finna oss i att det bedrivs jordbruk omkring oss. Det är dock inte så intensivt nu i oktober. Staffan är inte bara gästfriheten själv, utan också hjälpsamheten själv. Han åkte in till staden för att låna en booster att låna ut till oss så vi kan starta bilen imorgon.

Det finns sju "glampingställplatser" med altan och utsikt över slätten. Sedan några månader även försedda med el. Mer information hittar man under denna länk:

https://www.ladugard206.se

Nu har det kommit en flaska cava på bordet också. Det tar sig. Snart har vi glömt problemen med bilen. Det löser sig. Eller blir vi här över vintern?

Ost och charkbrickan är hämtad från hönshuset/bodegan och festen kan börja. B ser lite lurig ut, eller tänker hon bara "vad har han hittat på nu"? Det var i alla fall godsaker så det räckte till och blev över.

Information: ställplats inklusive ost- och charkbrickan kostar 675 SEK (för en enklare ostbricka 575 SEK. Man kan stå här utan mat också, kolla priser på länken ovan).

Vinet står vi för själva. En pinot noir från Marlborough på NZ. Gott vin som vi druckit på plats (vi har ju varit down under två gånger). 

Mörket sänker sig över vår glamping och den nedåtgående solen speglar sig i siffran 2.

Anar vi ett slott mot solnegången över Vadstena? Nej, det är bara en silo borta vid Kvarnbacken.

Ladugård 206, eller Huvudstad gård, ligger på gång- eller cykelavstånd från Vadstena.

Vår resa slutade inte här. Bilen startade med lite extra ström och vi for till Katrineholm för att umgås med barn och barnbarn. 

På måndagen (13 oktober) for vi vidare till Tumbo (dit vi tänkt oss ändå) och köpte ett nytt startbatteri. Nu är allt frid och fröjd.

Vintervila väntar. 

Tack för i år. Vi hörs i vår.

PS. Vi har nu gjort 587 inlägg på den här bloggen sedan starten 2015. Hur många slår det? 

Lapphem och Elmia

Tjalveringen besöker Borkhult. Vi är ett gäng lite till åren komna orienterare och friidrottare som träffas och umgås. Nu besöker vi tillsammans bruksorten Borkhult i Åtvidabergs kommun, bara dryga fyra mil från vår hemstad Norrköping. Här tar systrarna Elisabet och Matilda Magnusson emot och berättar om Borkhults historia.

Elisabet och Matilda har återvänt till Borkhult där de växte upp. Nu äger de och driver café och vandrarhem i den gamla byggnaden Lapphem. Borkhult har blivit ett kulturnav i bygden med konst, musik, festivaler och marknad.

Vill ni veta mer om Lapphem och Borkhult, gå in på borkhult.se

Vi äter våfflor i caféet. Ulla, Inger, Per och Thomas tycker det smakar bra och är förtjusta i miljön.

Elisabet serverar oss våfflor ute i trädgården. Vi var 39 personer från Tjalveringen så det blev fullt både inne och ute. Vi hade ju också tur med vädret. Det blev en riktigt lyckad utflykt.

Det finns ställplats vid Borkhult. Vi tog husbilen dit, liksom kompisen Lennart bakom oss. 

Vi stannade inte vid ställplatsen som ligger uppe vid flaggstången i bakgrunden. Vi var här för tre år sedan och rapporterade då mer utförligt om platsen. Se länken: 

https://xoeocholivia.blogspot.com/2022/07/ny-ostgotsk-parla_19.html

Vi fortsatte vår resa till Jönköping och Elmiamässan, där vi ska arbeta några dagar. I den nedåtgående solens sken blir till och med mässhallar ganska fina.

Solen skiner och mässcampingen, som vi i Caravan Club ansvarar för, börjar fyllas med husvagnar och husbilar.

Mitt första arbetspass blir dock inte så värst roligt med placering nere på campingområde 2 och med regn mest hela tiden. Det kom inte så många campingfordon åt mitt håll heller.

Men det blir bättre och under eftermiddagspasset kommer det nya gäster hela tiden. De tre timmarna går fortare då.

Vi måste ta en gruppbild, säger Angela Schandersson, ordförande i Caravan Club Småland. Hon är en av de som lagt ner mycket arbete på att organisera oss.

Jag hade beställt en router från Wifi.se och fick den levererad av deras team på mässan. Nu ska det bli bättre fart på internet i vår bil. Hoppas vi.

Det roligaste med mässan är ju att träffa folk. Som Ludde och Annelie från Our Third Home, som visade upp sin nya Dethleff Globebus Performance 4x4, en riktigt fin fyrhjulsdriven bil. 

Micke och Nilla från Våra husbilsresor visade också upp sin Dethleff Alpa. Vi såg bilen, men träffade inte ägarna. Jag hade ju arbetspass att sköta och tiden räckte inte riktigt till. Därför blev det inte heller mycket till reportage från mässan. Men sådana finns det ju gott om på annat håll.

Freedom Travel kunde vi ju inte missa. Jag lyssnade på deras föredrag om Frankrike och var med när de utsåg årets destinationer i Europa, Colmar, och i Sverige, Öland.

Fick också en pratstund med Helena och Peter Bergström efteråt. De är våra husbilsvänner sedan en gemensam resa till Schwedenfest i Wismar för några (ganska många) år sedan.

Vi träffade också Helen Camarda från delikatessbutiken Camarda i Borensberg, en av våra favoritbutiker. Hon och några andra utställare hade i år hamnat lite vid sidan av i kongressbyggnaden. Det var inte bra. Jag frågade om försäljningen. "Jag skulle tjänat mer om jag stått på torget i Boxholm", sa Helen. 

Inget ont om Boxholm, som ju har osttraditioner. Men Helen förtjänade absolut en bättre dagskassa. 

Dagarna vid mässan är snart över för oss och för många andra. På söndagen ringlar kön bort mot utgången.

Vi samlas för avslutning på söndag eftermiddag. Angela håller i mikrofonen och tackar alla för väl utfört arbete med att organisera parkering och mässcamping.

Själva stannar vi till måndag för att hjälpa till med det sista. Det märks att det varit mycket folk här, ca 2700 fritidsfordon togs emot på campingen.

Vår resa fortsätter mot Överlida för den årliga fukttesten och servicen av vår LMC hos Jonas Hedström. På vägen stannar vi vid Kinds golfklubb mellan Tranemo och Svenljunga. 

En mycket bra ställplats till bra pris (175 kr med el och tillgång till klubbhus och restaurang). Vi är enda bilen, men några av stugorna är uthyrda.

Trots att regnet hänger i luften spelas det golf på banan som ligger naturskönt vid ån Assman.

Medan Jonas tar hand om vår bil åker vi med lånebil på utflykt till Varberg och till naturreservatet Gässlösa nära Rolfstorp. Vi stannade inte vid Ullared den här gången, åkte bara förbi.

Gässlösa är en djup ravin där Stenån rinner fram genom fin bokskog.

Sista stoppet på hemvägen gör vi vid strax utanför Tenhult på den praktiskt belägna ställplatsen Bogla. Här finns all service till bra pris (120 utan och 170 med el). 

Tack för den här gången.