Mot Småland igen. Eller?

Fredag. Ny resa. Vi sitter och undrar över himlen …

... flyglinjerna går tydligen kors och tvärs här i Tranås.  Hoppas de inte krockar och ramlar ner på oss här vid … 

Vad var det det hette?

Ja! Så hätte ju campingen!

En fin badstrand vid sjön Sommen nära Tranås. Vi är i mitten av september, så det är ju ingen som badar.

Förutom några änder och en tokig farbror.

Farbror Arne hälsar att det är varmt i vattnet i barnavdelningen. Tro honom inte.

Vi tar en promenad på ett par hundra meter till Seglarvik, där det är dags för båtupptagning. Redan.

Här får båtarna åka på räls uppför backen. Även ganska stora segelbåtar.

Det hör ju till sakens natur att ett segelsällskap ligger i fint läge.

Men Sommens segelsällskap har exceptionellt fint läge.

 

En liten bit norrut finns en mindre småbåtshamn. Det blänker så fint därnere. Men det är den fruktade invasiva arten sjögull. Dessvärre.

Lördag. Vi tar en ny promenad till badet och denna gång är vi fler som badar. Vi och två små barn (som inte ska vara med på bild).

Söndag. Vi trodde att vi fortfarande var i Småland. Men fel, fel, fel. Vi är i region Västra Götaland. Betyder det att vi också är i Västergötland? Ett är säkert: vi är på Trafikverkets rastplats strax söder om Holsljunga.

Här står vi några meter från Holsjön och vi behöver inte betala ett öre för att övernatta. Närbelägna Holsljunga camping tar 335 kronor natten och Överlida camping 380 kronor. Vi har vad vi behöver här …

… och bättre sjöutsikt än på campingarna.

Parallellt med länsvägen går något som jag bara kan tolka som en banvall. Lite efterforskning ger svaret att här fanns järnväg från Limmared via Holsljunga, Älvsered och andra orter ner till hamnen i Falkenberg. Det fraktades timmer, men också fältspatsmalm från Gräne gruva några kilometer längre söderut. Även persontrafik. Sista tåget gick 1961.

Jag går tvärs över vägen i hopp om att hitta svamp. Men badar snart i ett djupt mosstäcke.

Måndag. Vi har bokat tid hos Jonas Hedström i Överlida för den årliga fukttesten av vår bil. Vi passar på fixa en del annat, som ett läckande fönster, inköp av två nya däck. Jonas är alla LMC-ägares guru. Dessutom skicklig fågelskådare, så vi har en del att prata om.

På väg igen. Vi passerade Ullared, utan att besöka Gekås! Nu har vi landat vid Tiraholm. 

Här börjar Bolmentunneln, enligt skylten. Symboliskt menat, antagligen. Tunneln (som är ungefär stor som portalen på bilden) börjar vid södra delen av den stora sjön Bolmen (Smålands största efter Vättern), går 40 till 80 meter djupt, 80 kilometer till norra Skåne, vidare 25 kilometer i annan ledning till Ringsjöverket där det renas och skickas vidare ut till skånska hushåll. Det bor drygt 1,4 miljoner människor i Skåne. Deras egna vatten räcker inte.

Sjutton kommuner äger tunneln genom bolaget Sydvatten, som har forskningsstation här vid Tiraholm. Det simmar en fisk därborta …

… en gös på torra land. Karaktärsfisk för Bolmen, men i fiskodlingarna därute föder man upp regnbåge, som sedan säljs färsk eller rökt i butiken …

… längst bortom restaurangen.

Här finns också en fin liten badstrand. Tyvärr är det knappast badväder.

En gråhäger flyger förbi när jag försöker fånga eftermiddagens färgspel över Bolmen.

Sammanfattning av Tiraholm. Hotell, konferens, ställplats (blå prick), hamn, restaurang, butik, laboratorium och fiskodlingar. I Småland.

Tisdag. Vi är på väg hem igen. Här i Smålands Toscana, äppeldalen. Bilden från Rudenstams odlingar vid gårdsbutiken längs vägen från Huskvarna upp mot Kaxholmen och Landsjön.

Kaxholmen och Landsjön. Fint.

Nu är vi definitivt i Småland efter irrfärder i Västergötland och Halland.

På Swetrack-kartan är startpunkten vid Hätte (Tranås) och målet 

Bauergården, där vi alldeles nyss badade bastu och doppade oss i sjön Bunn (16 grader). Tyvärr inga bilder från badet.

Men det brukar se ut så här.

Senast vi var här, en oktoberfredag förra hösten, var det knökafullt här. Det kanske blir fullt igen i helgen, men en tisdag i september är det lugnt. Vi närmast.

Imorgon är vi hemma igen.