Lördag. Eftermiddag vid Gräsgårds hamn. Blött.
Inte trångt.
Annys Fiske erbjuder prisvärda sillamackor och lite annat gott. Bra priser. Vår bil därborta.
Påstås att det går en strövstig härifrån. En koll visar att det stämmer: en stig längs Gammalbys sjömarker mot Seby läge. Lite långt ikväll.
Gräsgårds fiskehamn. En enda fiskebåt återstår. Fiskar lite flundror och piggvar. Torsken kommer de inte åt på grund av fiskekvoterna. ”Men andra trålar upp torsken därute”, säger en gubbe som just rott ut flundrenät i viken.
Sovande svan.
Gräsgårds hamn är inte stor. Gästande båtar kommer nästan aldrig, men husbilar dyker upp alla dagar så här års. Det är vi som genererar inkomsterna här.
Vi blev fem husbilar för natten. 120 SEK plus 50 för el. Dusch och toa. Ingen tömning.
Söndag. Morgon vid Gräsgård. Helt lugnt. Inga spännande fåglar vad jag kunde se. Skedänder i alla fall.
Nästa stopp: Lilla Dalby naturreservat ute på Kastlösa alvar. Här finns en iordningställd parkeringsplats med torrdass, bord och stolar.
Utedasset luktar faktiskt honung! Sant.
Välordnat för cyklister. Luftpump vid rastplatsen nära Penåsa ödeby, dit vi är på väg.
Husgrunderna här vid rastplatsen är resterna efter en banvaktstuga. Den byggdes 1910 och flyttades härifrån på 50-talet. Blev sommarstuga nere vid Risingehamn, en halvmil västerut.
En av banvakterna här hette Carl Johansson. De berättas att han satte segel på sin dressin och kunde fara iväg de nio kilometrarna mellan Kastlösa och Skärlöv på tolv minuter. Lite huvudräkning ger hastigheten 45 km/tim. Hyfsat för en dressin under segel. Men det gick förstås inte att kryssa på hemvägen.
På väg mot ödebyn. Några hundra meter att gå. Och en bro över Lunda kanal som Penåsabäcken kallas här, där den är grävd. Härifrån och till havet i öster (Hulterstad) får den rinna fritt.
Vi letar efter resterna av Penåsa by. Här fanns två gårdar från 1779 till 1844. Idag bara små rester kvar. B har hittat en brunn.
Eller en källa?
Bron igen. Vi återvänder till …
… rastplatsen vid banvaktsstugan.
Jag cyklar iväg österut. Banvallen har blivit gång- och cykelväg. Det är nio kilometer från Kastlösa till Skärlöv. Tvärs över alvaret.
Alvarmur.
Hulterstads kyrka vid horisonten. Jag har sett andra sidan och vänder tillbaka.
Banvall med tusenskönor.
Stor blåklocka.
Den gamla banvallen är lummig mitt ute på karga alvaret. Längst borta skymtar vår bil. Jag är snart tillbaka. Utan att ha hittat den stora sandliljan.
Vi har parkerat på järnvägen. Men det sista tåget gick 1961.
Kornvallmo i närbild.
Stätta. Rishögarna får ligga kvar efter röjning.
Fältsipporna har blommat ut. Plockade några frön. Hoppas de gror.
Äntligen! Där står de ju! Anthericum liliago.
Stor sandlilja. I min flora står det ”Sällsynt på torr, solvarm, sandig eller stenig mark” (Den nordiska floran av Mossberg/Stenberg).
Den finns här på Öland på några lokaler, på Gotland och på Österlen. I vårt län (E) finns den ytterst sparsamt på någon lokal i södra länsdelen.
Gräslök och liten getväppling (nästan röd).
Soffa på alvar. Genomtänkt konstruktion.
Hemma igen. Trodde ett tag att vi var vilse.
Vi grillar lamb racks mitt på Mörbylångaleden.
Kväll vid alvaret. Vi och ett danskt par från Roskilde, som också stod bredvid oss i Gräsgårds hamn. Ej planerat återseende.
”Honungsdasset” till höger.
Tisdag morgon. Katt på vakt.
Vägen tillbaka mot Kastlösa (kyrkan skymtar). Tre kilometer, smal och spikrak. Men asfalterad.
Vallmofält nära Skogsby (och Ölands folkhögskola).
En bild till på samma fält. Vi är på väg hem.
Kastlösa alvar och Lilla Dalby naturreservat med Penåsa ödeby (ej nämnt på kartan, men där den streckade stigen från Bjärby slutar) och Rosamossen (där vi hittade sandliljorna).
Ni fick en fin fortsättning på Öland!
SvaraRadera