Mot Värmland

Ny resa. Var är vi nu? Otippad plats.

Ställplats med det viktigaste. El. Skönt att kunna ladda och köra elvärme när det är två minus på natten. Och spara gasol.

Det är bara vi här (längst bort). De andra har nog inte återvänt sedan förra årets midsommar.

Det finns ca 20 platser här, men just nu bara nio tomma husvagnar. Det finns i alla fall ett öppet torrdass, tämligen

 fräscht.

Två hundra meter bort finns en badplats, som lovar gott inför säsongen, eftersom …

… sommarens aktiviteter snart drar igång. ”Sottern Live” ger kanske en ledtråd?

Sottern är ju den stora sjön vid Svennevads camping. En liten pärla på vägen mellan Hjortkvarn och Pålsboda i Närke. Vad vi kan hitta om vi svänger av från stora vägen!

Vilken stillhet, men ändå med löften om hålligång i sommar. Vi återvänder sannolikt. 

Det är fint i Svennevad. Borde det inte heta Svennevem? Nej. En gång hette det Svinevad, eftersom vildsvinen vadade över sundet här. Men någon tyckte Svennevad lät bättre. Kanske var det Sven?

Nästa dag. Vi är på resa bortom Svennevad. Inte så svårt att se var vi är nu och vem vi samspråkar med. Eller hur?

Just det. Filipstad. Nils Ferlin sitter på bänken vid Skinnarälven. Bakom honom Stora torget och stans sannolikt bästa (enda?) café (där vi fikade).

Framför Ferlin rinner Skinnarälven fram. Stadens bästa utsikt efter den rivningsvåg som drog fram här under 60- och 70-talen. Få städer i Sverige blev så demolerade.

Älven mellan sjöarna Daglösen (i söder) och Lersjön (i norr) skapade den kraft som behövdes för att placera en hytta här.

Storbrohyttan har funnits här sedan 1580-talet. Den brann ner fyra gånger. Den vi ser idag byggdes 1853. Och lades ner 1920. Har fanns en masugn som tog hand om järn från gruvorna i omgivande bergslag, särskilt från Pershyttan och Nordmark.

Det var vattenkraft som drev malmen upp till masugnen.

Att det här var en viktig vattenväg för malm bevisar Tullhuset som än idag finns i hembygdsföreningens vård. I förgrunden (och i bakgrunden) järnvägsvagnar som drogs av hästar för att frakta malm mellan sjövägarna. Det fanns sjöförbindelser härifrån till Kristinehamn och Vänern. Och därmed vidare ut i världen via Göta älv.

Vi har slagit oss till ro längst ut på udden vid Munkebergs camping i Filipstad, strax bakom hembygdsgården.

Egen badstrand ser bra ut när vi zoomat in och klippt bort kraftledningsstolparna. Nej, vi badade inte.

I denna miljö ryker det om lammfärsbiffarna på vår elgrill, ett fynd för 60 kr. Varför strula med gasol eller kol när det här är så enkelt (när vi har el)?

Filipstad med udden vid sjön, där vi bor. Ferlin sitter vid älven nere vid Stora torget. Om ni undrar vem Filip var kan jag berätta att han var Gustav II Adolfs bror, son till Karl IX. Som var son till Gustav Vasa och den hertig Karl som drev nunnorna i Vadstena ut ur landet (och alla andra katoliker med dem). Allt hänger ihop om ni följer denna blogg.  Varför Filip fick ge namn åt en liten stad, sedan 1611, i Värmland återstår att ta reda på. Vi hörs.