A&B på väg: Strändernas svall

Vi är ute på en ny försommarresa efter att ha firat lite på hemmaplan. Jag har ju fyllt tre kvarts sekel. En annan historia.

Den här ställplatsen vid en liten badsjö erbjuder gratis el, toalett, dusch och tömning. Fyra platser och alla blev upptagna för natten.

Vi står vid vattentornet i en av Östergötlands äldsta och minsta städer. En gång var Skänninge tillsammans med Söderköping och Vadstena viktiga knutpunkter i länet.

Väderkvarnsbacken och Månsjön placerar numera Skänninge på husbilskartan.

Det är gott om plats för badgästerna. Åtminstone en torsdagseftermiddag i början av juni. Det ser nog annorlunda många dagar, eftersom skänningeborna inte har någon annan badplats. Vad jag vet.

Det är ingen jättebedrift (ca 500 meter) att gå runt hela sjön …

… som för övrigt innehöll en enda simmande fågel, en modig svarthakedopping som föga brydde sig om badgästerna. Behöver jag påpeka att jag badade två gånger? Kanske tre.

Kväll vid Månsjön. Tyst och lugnt tills epadunket kom till vår parkeringsplats. Men de åkte hem och sov redan kl 22 och vi fick en helt lugn natt, engelska paret, tyskarna och vi.

Vi åker vidare mot nya strandsvall. Men först tar vi en rökpaus.

Nej, vi har inte återfallit till den uslaste av laster. Vi tar en paus i Rök. Det var många år sedan vi såg den mest berömda och gåtfulla av Sveriges ca 3000 runinskrifter. Så här lyder texten på Rökstenen:

"Till minne av Vämod stå dessa runor"

"Och Varin skrev dem, fadern, över den döde sonen. Jag säger det folkminnet, vilka de två stridsbyten voro, som tolv gånger togs som stridsbyte från man efter man. Det säger jag som det andra, vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och dog hos dem till följd av sin skuld".

"Då rådde Tjodrik den djärve, sjökrigarnas hövding, över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av Märingar.

Det säger jag som det tolfte, var Gunns häst (vargen) ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligga. Det säger jag som det trettonde, till vilka tjugo konungar som satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn, söner av fyra bröder. Fem (med namnet) Valke, Rådulvs söner, fem Reidulv, Rugilvs söner, fem Haisl, Hords söner, fem Gunnmund, Björns söner. Nu säger jag minnena fullständigt . Någon... (stenen är här skadad, läsning och tolkning osäker) Jag säger det folkminnet, vem Ingvaldsättlingarna som blev gäldad genom hustruns offer. Jag säger ett folkminne, åt vilket en kämpeättling är född. Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Jag säger ett folkminne: Tor. Sibbe från Vi avlade nittio år gammal (en son)"..

Till er som läste allt: Grattis. Få har gjort det. Till er som förstod allt: Nobelpris! Ingen har fattat som ni.

Veteåker med blåklint och vallmo. Och ett stort vatten där borta. Är det havet?

Nej. Vi är på den nya (sedan några år) ställplatsen i Hästholmen. Så här vid tolvsnåret bara vi och en till på de tjugo platserna. Det blev nästan fullt till kvällen.

Detta är Östergötlands västkust. Alltså Vättern, sjön som är så kall så här års att bara …

… de allra modigaste vågar doppa sig i dess vatten.

Vi var här med husbil för sex år sedan. Då kunde vi parkera här på gräsmattan framför båtklubben (bild från 2017) …

… precis där husbilen där borta nu står. På grusplanen framför Benita stod en stor silo som som skulle byggas om till lyxlägenheter.

Men av de planerna blev det inget. Och mannen som precis tagit över hamnkrogen tycker det är fint att man nu ser fyren i stället för en jättesilo när man kör ner mot hamnen.

Fyren har vi besökt förr, men nu är det ännu finare här. Och i bakgrunden anar vi Ellen Keys Strand, som vi ska besöka imorgon.

Försommar. Obeskrivligt vackert. Badplatsen från fyrkullen.

Nu får man inte parkera vid båtklubben där vi parkerat flera gånger förr om åren. Faktum är att man enligt vägskylten inte ens får stanna vid av- och påstigningsplatsen. Hoppar folk av i farten?