tisdag 27 juni 2017

På sjön till slut


Första gången på sjön i år, nedresan till sommarbryggan den 7 maj undantagen. Vi har för första gången på 32 år missat hela våren i skärgården. Nu ligger vi där vi ska vara, vid Vrångö på gränsen mellan Gryts och S:t Annas skärgårdar. Sigrid vaktar båten.


Vi såg en enda båt på den timme det tog från bryggan och hit. En segelbåt tänkte ta viken, men vände när den var upptagen. En båt har vi alltså sett. Allt båtfolk har skaffat husbil. Synd att de sålde båten samtidigt. Fast, å andra sidan, vi har skärgården för oss själva. I alla fall några dagar till innan invasionen kommer. Om det blir någon i år. Förra året var det många båtar i juli.


Rester från midsommar duger gott. Sill, öl och snaps. Jag häller upp en Norrland. B envisas med fläder. I brännvin!


Svensk-tysk vänskapspakt. Östgöta Sädes, Jever (aus Bremen) och kryddstark lammkorv från Regensburg. Perfekte Kombination!



lördag 24 juni 2017

Midsommar, typ typisk



Xoe ståtar med flagga och blombukett i min fina uppfinning.


Familjen Lind får nya grannar, häcken mot Cine och Lars är borta och avslöjar att de bytt husbil. 


Stämningen är inte på topp, eller? Jodå.


De små är alltid sötast ...


... eller hur?


Nu ska vi fixa den berömda Benita-tårtan!


Förra årets julgran fick bli midsommarstång. Ekologiskt tänkande. Recycling.


Inte lätt att gå rakt när man snurrat femton varv.


Tiger tar sats för att blåsa ut ljusen på kalastårtan.


Han älskade bubbelpistolen. Han fick faktiskt två.  Summa summarum: vi hade en fin midsommar och tur med vädret nästan hela dagen. De grillade revbenen var fenomenalt goda, vinet räckte och ölen skummade.

onsdag 21 juni 2017

Occasion calls for ...


Occasion calls för blogginlägg. Simple as that. Tisdag kväll vid Tjalvestugan. Traditionell långdistans som avslutning på vårsäsongen. Min tävlingsdress är kanske inte riktigt uppdaterad (jag är gubben i mitten för eventuella nya läsare). Det var några år sedan sist. Men det gick bra. Över förväntan, sjätte plats bland en massa ungdomar. 


Onsdag. Hemma. Den bästa ställplatsen av alla?


Grillen är tänd i den "mogna" trädgården, som någon sa.  Myskmadran är på väg att ta över gräsmattan. Ok, konkurrerar på sikt ut kirskålen. 


Plåtstorken börjar få grönt omkring sig.


Odlingslådorna måste klippas fram, den danska körveln tar över annars.


Rosenbönorna blommar fint vid växthuset.


Tomaterna har alla överlevt trots att vi var borta fyra veckor.


Rose de Recht, en av mina favoritrosor, har börjat blomma. Doftar!


Nävor och rosen Stanwell Perpetual. Taggig, men blomrik.


Nemesia och andra blommor. Någon läser en god bok ...


... medan någon annan grillar röding i tidningspapper (sic!) med mera.


Detta är nog vår bästa ställplats, när det kommer till kritan.

 
Ganska fullt ikväll, men vi fick plats förstås. Eventuella gäster får stå på gatan.


Därborta. Grillen behöver tillsyn.


Sigrid bryr sig inte.


Maten på bordet. Occasion calls for rosé i glasen.


Fjällröding. Grillad halloumi, tomater och svamp. Det får duga, det är ju vardag.


Vi lyssnar på Gregg Allman. RIP, nyligen bortgången. Broder Duane körde ihjäl sig redan 1972, men The Allman Brother's Band höll igång till 2014, med uppehåll för missbruk och dödsfall. Det är tufft i rockbranschen.  Men för mig kommer deras plattor alltid att leva. Låten Jessica från Brothers and Sisters är en av de bästa någonsin (ändå helt instrumental).


söndag 11 juni 2017

Hemma igen



Was ist das? Stau zu Hause?! Kö och vägarbete vid Lövstadsbackarna när vi nästan är hemma. Som tur är kan vi vägarna här och gör en Umleitung via gamla Riksettan, så vi är snart ...


... hemma. Ska bli spännande att återse trädgården efter nästan fyra veckor.


Rhododendronen har nästan blommat över. Men rosorna är sena och har inte börjat än. Det har varit kallt ett tag.


Men i pallodlingen är det full fart.


Så här såg det ut när vi åkte.


I växthuset hade tomaterna precis börjat ta fart den 15 maj ...


... nu är det en djungel därinne. Men allt lever tack vare automatbevattningen.


B sorterar posten. Skönt att vara hemma. Nu stänger vi bloggen några dagar. Vi ses snart igen.

lördag 10 juni 2017

Krusebacken goes español


Ingen lång tur idag, bara dryga tolv mil. Till Krusebacken. Favoritställe. Vi börjar med att ta Sigrids stig. Här försvann hon en gång (Sigrid är vår katt för de okunniga, hon kom tillbaka).


Förra året klagade vi på att stigarna var lite dåligt märkta. Janne, eller Anne, har varit i skogen och bättrat på sedan dess.


Antingen blir horisonten sned eller lutar bänken. Hur vill ni ha det?


Kvarnen som ingen vill ta hand om (Anne och Janne vill gärna, men den är ju inte deras).


Det är synd att det inte finns en hembygdsförening som är intresserad. Det finns för många gamla kvarnar i Småland, säger Anne.


Hamnen. "Sjön" är en kvarndamm med stenmurar runt omkring.


Dags för sangria och tapas. Janne erbjuder påfyllning. B pratar med Anne. Det är mysigt här.


Gästlistan var egentligen fulltecknad, men Janne sa "ni är alltid välkomna". Vi känner det.


Jag måste alltid skåla med alla. Det är något folk måste stå ut med ...


Lady & Lufsen, ställplats i ljusaste Småland.


Ikväll är det spansk afton. J & A har bott tolv år i Spanien, så de vet hur det ska vara. Snart blir det paella mixta".


Paella mixta servido por Don Juan y su esposa Anne.





Alla väntar på mat ...


... äntligen! Om Persköp igår var den perfekta ställplatsen när det gäller läge, service och planering så är Krusebacken, Lady & Lufsen, den perfekta ställplats för gemenskap och gemyt. Vi kommer alltid tillbaka. Tack för den här gången.