torsdag 19 april 2018

Borta bra, men ...

Borta bra, men hemma bäst. Här är förklaringen till varför vi föredrar en husbil under 6,5 meter. Närmare husväggen går inte att komma (det sitter en vattenutkastare där också).


 Och här går tomtgränsen mot gatan.


Nåja, några dagar hemma behövs. Bevattningsdatorn hade frusit sönder i vinter. Trodde den var tom på vatten och lämnade den i växthuset över vintern. Men efter mejl till Gardenas support hittade jag en reservdel för 110 spänn, nytt ventilhus. Beställde, plockade isär, satte ihop. Det fungerar! Sparade en dryg tusenlapp där.


Så nu kan vi åka ifrån tomatplantorna några dagar. Faktum är att jag inte behöver vattna alls längre, tack vare Gardena.



Men nya sådder är på gång hela tiden. Nästan alltid Impectas fröer. Gillar dem.



Det porlar i trädgården.


Jag är riktigt stolt över bambun. Ändå är det en dvärgbambu!



 Krokus överallt.


 Balkansippor.


 Små penseegubbar.

 Sigrid, grillen är tänd!


 Praktiskt vinglasställ. Men inte för länge med tanke på glöden.


Grillpremiär.

lördag 14 april 2018

Fullt vid Bunn



Vagnparkering. Ett exempel på kaoset på Gekås. Det är så trångt att man parkerar vagnen, går med korgar och fyller på den parkerade vagnen efterhand. Lördag i Ullared.


Själv har jag shoppat loss på tre varor. Rakhyvel, brandvarnare och kokbok. Stannade där.


Etappmål på hemväg. Sveriges kanske bästa ställplats, Bauergården vid sjön Bunn. Aldrig har det varit så fullt när vi varit här. Vad händer i husbilslandet Sverige? Är vi på väg att bli för många eller är favoritplatserna för få? Vi måste undvika sådana här platser, åtminstone i helgerna.


En NZ-paj satt dock bra den här kvällen. Spicy Chicken.

fredag 13 april 2018

Upp med sol och ner med ...


Redan före soluppgången är tranorna på gång, men de vågar inte riktigt upp på strandängarna, utan ställer sig i vattenbrynet.


De väntar på att solen ska dyka upp vid horisonten ...


... det gör även några morgonpigga fågelskådare. Men de flesta sover ännu i sina bilar.


Hej! Välkommen!


Jubel i tranflockarna och för oss skådare känns den kalla nordosten mindre pinande. En fantastisk morgon vid Hornborgasjön.


Nästa stopp. Sportbaren. Var? Törs jag inte berätta.


Vi hittade en schysst asiatisk buffé på Rosegarden. Var? 


Ok. Vi är på campingen vid Gekås i Ullared. Alla åker ju hit, så vi måste kolla. Mer ställplats än camping, men mycket välordnat. Bra service. Och en knapp kilometer till konsumenternas Mecka. Inte så många husbilar när vi kom vid 14-tiden. Åtta timmar senare, gissningsvis 150-200 husbilar och husvagnar. Utforskat och klart. Intressant.



Upp med sol och ner med ...

torsdag 12 april 2018

Trandansen



Så kom vi äntligen hit till målet för förra veckans resa, trandansen vid Hornborgasjön.


Bästa tiden att komma hit med husbil är tidig eftermiddag en vardag (vi är sjätte bil från vänster). Vi fick åter en av de bästa platserna. Framåt kvällen fanns det omkring 50 husbilar här.


... strax norr om Bjurums kyrka.


Tranorna flyger över våra huvud hela tiden.


Att fånga två på bild när de är 12800 är inte så lätt.


Bra studs i tranben.


Kulturen vid Bjurum. Kyrkan och den gamla byskolan, som Gudhems hembygdsförening gjort till café. Många gäster under tranveckorna.


När mörkret fallit och fåglarna givit sig av till sjöss för nattsömnen kommer "pistmaskinerna" fram och lägger ut morgondagens frukost, lunch och middag.



söndag 8 april 2018

Konst på hög


Dags för hemfärd. Vi passerade Kumla och tog därför vara på tillfället att besöka konsten uppe på Kvarntorpshögen.



427 trappsteg ska ta oss upp på toppen av den enorma slagghögen som skapades sedan regeringen kom på idén att utvinna olja ur oljeskiffern här på Närkeslätten. Produktionen startade 1942 och lades ner 1966, men det ryker fortfarande och områden på "berget" är fortfarande heta genom pågående förbränning av kolväterester i slaggen.


Uppe. Det bränner i låren. Numera är trappan en populär träningsplats: uppför trappan, nerför vägen, uppför trappan igen. Har man gjort det tio gånger har men "Besegrat trappan". Vi tyckte det räckte med en gång för att vinna.


Här uppe pågår en mer eller mindre permanent konstutställning med ett trettiotal verk.


"Makt" heter denna skapelse av Richard Brixel. Vi ryser.


Vi ville gärna se Lars Lerin sitta på en soffa, men hittade inte konstverket, som skapats av Marc Broos. Det är konstnären själv som står och spanar på bilden vi lånat från nätet, hans fru Karin sitter på bänken tillsammans med kände värmlänningen Lars Lerin. Holländaren Broos bor numera också i Värmland.


Anledningen till att vi blev besvikna var att konstverket tillfälligt (?) gömts i den röda lådan en bit ner i  backen. Kanske tål inte plastfigurerna den svenska vintern. Men


Absit Omen av Kent Karlsson.


Vi gjorde också ett snabbt besök i Tisnarebaden. Jamie och Lexi premiärhoppar studsmattan. Det definitiva vårtecknet.

lördag 7 april 2018

VIP vid svansjön

Stämmer påståendet att det nästan bara är pensionärer som åker husbil? Hur kommer det sig då att det en onsdag kväll står tre husbilar, en torsdag kväll fem husbilar och en fredag kväll sexton husbilar på två av landets mest populära ställplatser?


Vi lämnade Askersund och åkte ca nio mil norrut. Till den klassiska fågelsjön Tysslingen strax nordväst om Örebro. Sångsvanarnas sjö.


Här råder rena festivalstämningen vid Naturens teater. Böcker, konst och café har vi upplevt förr. Nu tillkommer korvgrillning och kikarutställning. Och massor av folk. "Man börjar hitta hit nu", säger damen i kassan. Vi parkerade först på en leråker bland en massa bilar. Men jag pratade med Lasse och bums fick vi bästa platsen, eluppkoppling och nyckel till huset (för nattens behov). VIP med andra ord. Vi kände att vi ägde Naturens teater och många besökare trodde nog att vi gjorde det när vi parkerade husbilen vid entren.


Drygt tre tusen sångsvanar, varav minst tre sällsynta mindre sångsvanar, eller tundrasvanar, som man numera inte utan anledning kallar arten. Can you spot them?


Utsikt från fågeltornet mot Rånnesta där vi står parkerade.


Strid ström av folk. Förvånansvärt många utan kikare. Men sångsvanar syns ju ändå. Ungefär som tranorna vid Hornborgasjön.


Som sagt, vi äger Rånnesta!


Fina kikare på rad, men min snart 40-åriga Kowa, som syns borta vid logdörren, duger bra. Uppdaterad med nytt objektiv och stativ.


Mot kvällningen flyger svanarna ut mot sjön där de känner sig säkrare.


Det blir nästan tomt på strandängen och vi grillar korv.


Hälsa Lexi, som hade kalas idag, att morfar mår bra.


Rånnesta, Tysslingen och naturens teater (bakvända L:et mitt i bild). Vi kom hit i år igen.