Vi har parkerat i Sveriges närmaste stad. Enköping. Vi har ungefär tio meter till hamnkrogen (vår bil i mitten av bilden). Det spelar mindre roll. Vi ska inte gå dit. Det är för dyrt att gå på krogen numera.
Vi följer ån in mot parkernas stad. Det finns fortfarande lite båtfolk längs kajerna. Men två segelbåtar ska jämföras med tio husbilar över natten. Det är så det är nu för tiden. Vi är många som gått i land.
Första parken heter Fisktorget, eftersom det var fisktorget en gång. Nu pryds det av perenner och konstverket Bravurnummer av Sonja Pettersson.
Vi följer Ågatan längs Enköpingsån. Överallt fina blomsterarrangemang.
Till Drömparken. Piet Oudulfs skapelse, påbörjad 1996, utbyggd sedan dess och en fantastisk trädgård med sina runda bokhäckar och massor, massor av perenna växter. För botanisten finns en detaljerad karta med alla de hundratals växterna namngivna. Här kan man dröja i dagar. Vi återkommer imorgon …
Jag räknar till nio caféer och restauranger i samma kvarter härpå Kungsgatan. Vi kommer tillbaka hit.
Stora torget med De fyra elementens brunn av Nils Sjögren. Och blomsterarrangemang i ”idéernas trädgård”. Jag får huvudet fullt av idéer.
Vägvisare finns det lite varstans, men kolla! Är det 100 km till Kaplanen och turistinformationen? Då skulle den ligga strax söder om Gävle.
Men det är naturligtvis bara hundra METER. Jag påtalade skyltmisstaget inne på turistinformationen därborta i det gamla rådhuset. ”Oj”, sa damen.
Vid parken Kaplanen finner vi Duvhök i slag av Torbjörn Forslund.
Vad är en kaplan? Jo, förr sade man så om prästens medhjälpare. Idag säger vi komminister.
Gamla trähus finns det gott om i Enköping, som ju är en väldigt gammal stad. Stadsrättigheterna fick staden av Erik av Pommern 1413, men en prost Walterius omnämns redan i ett brev från 1160-talet, Sveriges äldsta bevarade skrift.
Men den person som allra bäst satt Enköping på kartan är nog doktor Ernst Westerlund (1839-1924). Han bodde här i Westerlundska gården och stilenligt har kommunen planterat rosengeranium i krukor framför huset. Pelargonen som är mer känd under namnet ”Doktor Westerlund”. Westerlund var en ovanlig läkare med nya metoder. Han samlade patienter från hela landet. Och världen. Lev Tolstoj, son till författaren med samma namn, för att nämna en. Lev kom hit, fattade tycke och gifte sig med yngsta dottern Dora. De gav upphov till släkten Tolstoy i Sverige, dit bl a en känd jazzsångerska hör.
En annan fin liten park är Gustav Adolfs plan, där vi hittar en annan för Enköping mycket viktigt person …
… nämligen Johan Petter Johansson, uppfinnare av skiftnyckeln och rörtången. Här gestaltad av skulptören Peter Linde. Johan Petter skapade det som sedermera blev verktygsföretaget Bahco, som tyvärr flyttat tillverkningen till Spanien. Undrar vad JP skulle tyckt om det?
Här står Jan Fridegård, förevigad av Rune Rydelius. Fridegård (1897-1968) hade sina rötter här i trakten. En produktiv författare som räknas till vår litteraturs klassiker. Men vem läser ”Jag Lars Hård” (utkom 1935) idag? Känns som det är dags snart.
Rotunda i Fridegårdsparken.
Vi har gått och gått och gått. Dags för en fika, minst sagt. Café Systrar två på cafégatan verkar bra.
Hög klass på det här fiket. Mums.
Ny dag, ny parksväng. Åter till Drömparken, som ju är värstingen. Inte trångt en måndagsmorgon.
Perenner i överflöd. Vi går och drömmer i Drömparken.
Det är så mycket ”måste ha” och ”vi gör om i trädgården hemma”. Men samtidigt: vi kommer inte att orka. Bättre att sitta på en bänk i Enköping.
Tillbaka längs ån.
Mot gästhamnen därborta och Hamnmagasinen där vi bor. Men först ett besök i Klosterparken här på andra sidan. Det fanns ett franciskanerkloster här på 1200-talet och fram till att Gustav Vasa raserade klosterväsendet i Sverige. Idag syns inget av klostret.
Men Munksundskällan finns än med ett pumphus från 1700-talet.
Summa: en vid åsyn tämligen enkel liten svensk landsortsstad kan rymma så mycket spännande historia och sevärdheter. Även Enköping är fantastiskt och borde kunna marknadsföra sig bättre än deras slogan ”Sveriges närmaste stad”.
PS. Dessutom med en tokbra sushileverantör, Tokai Sushi.
Det är gångavstånd till allt, trots att Enköping faktiskt är Upplands största kommun (befolkningsmässigt) efter Uppsala.
Blå pricken är vi, Drömparken uppe till vänster och kafégatan där det står Walters café (fast vi fikade tvärs över gatan).
Tack för idag.
