torsdag 11 oktober 2018

Ljus i Alingsås


Vår resa fortsätter längs gyllene västgötska landsvägar...


... till "Savannen" i Alingsås, en ställplats nära stadens centrum. Här samlas många bilar i det vackra höstvädret. Bara parkering, ingen service och inga avgifter. De flesta av oss är här för ljusfestivalen, Lights in Alingsås, förstås.


Jag respekterar städer med bokhandlar som lever i hundratals år. Här i Alingsås bokhandel trodde de att de var äldst i Sverige, tills jag berättade att Söderköpings bokhandel funnits sedan 1815. Det slog ner som en bomb. Men jag tröstade dem med att de var minst lika underbara och köpte Kerstin Ekmans fantastiska bok Gubbas hage. Och att de minsann var äldre än Ulricehamns bokhandel (gårdagens inlägg).


Torget i Alingsås är enormt. Vi ser bara halva på den här bilden.


Jonas Alströmer står mitt på torget. Ni vet, han som är känd för att han gjorde potatisen till en viktig gröda i Sverige. Han gjorde väldigt mycket mer, var en av 1700-talets stora entreprenörer i Sverige. Kolla själva på Wikipedia eller Nordisk familjebok.


Charles Hill blickar bistert ut över torgets södra del. Han värvades från Lancaster i England till Sverige, var delägare i bomullsväveri i Norrköping (1850-talet) innan han startade liknade verksamheter i Göteborg och Alingsås. Han ses idag som en av stadens viktigaste fäder. Han ser ut som en karl man inte vågade säga emot.


Alingsås är caféernas stad. Några ligger på mysiga innegårdar. Just här finns också en fin designbutik, Balders Hage, som aldrig verkade ta slut.


Frank och Kerstin Rambris, skåningar från Beddinge, har vi tjatat med ibland på Facebook. Nu fick vi träffa dem på riktigt. Det var väldigt trevligt. Vi gav oss ut på ljusvandringen tillsammans efter fikat på Savannen


Anna var vår guide under en och en halv timmes vandring längs ljusinstallationerna i Alingsås.


Det är B och jag, A, till vänster på bron.


Hjelmqvistska gården är en historisk plats i Alingsås och idag den populäraste mötesplatsen. Ljusvandringen gick fram mellan fullsatta restaurangbord.


Vi tränger oss vidare genom smala gränder.


I stadsparken kan man få en puss på månen. Många kameror förevigar skuggspelet.


Norrsken i Alingsås. Promenaden närmar sig sitt slut. Vårt betyg: fin promenad, men våra ljusfester i Norrköping de senaste åren har varit mer imponerande. Flytta inte dem till Linköping (korkat förslag i lokalpolitiken)!


Alingsås, mer än man kunde tro.

onsdag 10 oktober 2018

Fika med Ulrica


Rudenstams gårdsbutik i äppeldalen ovanför Huskvarna och Jönköping ...


... är den häftigaste gårdsbutik vi någonsin sett. B ser chockad ut, men hon är nog mest orolig över hur mycket pengar jag kommer att göra av med. Här finns inte bara de egna produkterna från äppelodlingarna i dalen, utan också det mesta och bästa närproducerade i ett stort område. Plus en hel del exklusiva produkter. Choklad, ost, vilt, färska rotfrukter och grönsaker. Till och med en julmust som heter Arne.


Vårt mål för dagen var hemligt för B. Inte förrän vi svängde av riksväg 40 förstod hon. "Vad ska vi göra i Ulricehamn".  Vi ska bada bastu igen! I kallbadhuset. Utsikt från herrbastun.


Nöjd gubbe som doppat sig i Åsundens vatten ...


... där nere.


Varmt och härligt. 11,5! 


För tio år sedan tog sig ulricehamnsborna samman och byggde upp kallbadhuset igen. Det som revs i förra seklets början. Där ute finns också en alldeles för dyr restaurang.


Affärs- och gågatan med "Bleck-Knallen" av Wanja Håkansson (1999). "Bleckslageri var från ca 1860 fram till 1950-talet en viktig försörjningskälla i ulricehamnsbygden".


Rådhuset vid Stora torget.


Mitt emot rådhuset ligger Ekeskogs bokhandel. Rådhuset och bokhandeln uppfördes 1788 efter en brand som ödelade stora delar av staden. Bokhandel har bedrivits här sedan 1875. Visserligen 60 år yngre än bokhandeln i Söderköping. Men gott nog. Som alltid gynnar vi sådana här verksamheter.


Fika med Ulrica. Vid torget tar vi en fika i gamla lokaler. Staden hette Bogesund fram till 1741. Staden hade då passerats i betydelse av uppkomlingen Borås. För att ställa sig in i maktens korridorer bytte staden namn till Ulricehamn efter drottningen som hänger däruppe, Ulrika Eleonora, d v s Karl XII:s syster som tog över när brorsan stupat. Men hon dog i smittkoppor samma år, så det hjälpte nog inte mycket.


Vi tar in på camping Prången några hundra meter från centrum.


Stranden är nog den mest långgrunda vi sett. Någon berättade att man kan gå kilometervis ut i sjön.


Säkert därför kallbadhuset därborta ligger så långt ut. Men det är djupare där. Jag vet, av erfarenhet.


Bryggorna och kanoter ligger på land. Skol- eller förskolebarn utnyttjar den fina lekplatsen.


Google placerar min selfiebild ute i sjön.


Jag gillar Ulricehamn. Läget, med kvällssol över Åsunden och de höga åsarna kring staden, är fantastiskt. Här arrangeras världscup i skidor. Skidesset Hanna Falk är härifrån, liksom orienteraren Jenny Johansson, vasaloppssegraren Oskar Svärd, fotbollsspelaren/tränaren Pia Sundhage, författaren Birgit Th Sparre ("Gårdarna kring sjön", det är den här sjön) min f d jobbarkompis Olaf Zobel (hallå, läser du detta?) med flera.

tisdag 9 oktober 2018

Bastu i Bunn



Den 9 oktober inleds, traditionsenligt, med att Benita blivit ett år äldre. Fast det aldrig syns. Vi , d v s jag, tror på det ändå och stiger upp tidigt. Idag kom det dessutom blommor från barn och barnbarn på förmiddagen.


Vi ger oss ut på höstens förmodligen sista husbilsäventyr. Vi gillar inte E4. Gamla Riksettan är mysigare. Då passerar man till och med Sya.


Vi har inte mer bråttom än att vi hinner måla en liten akvarell där väg 32 passerar heliga Birgitta på berget strax norr om Boxholm. Det är lite oklart varför Birgitta står här. Hon lär ju vara född i Uppland, men tillbringade en del av sin uppväxt vid Aspenäs, nära sjön Sommen. Så småningom hamnade hon ju i Ulfåsa och Vadstena, men det är ju en bra bit härifrån.


Vi stannar vid rastplats med utsikt över Tranås, vilket inte intresserar Sigrid värst mycket.


Här har någon varit smart nog och lagt in rostfritt stål i bordet. Kanske för att slippa brännmärken efter engångsgrillar?


Vi målar en ny tavla där vägen passerar över sjön Bunn. Väldigt nära vårt mål ...


... Sveriges bästa ställplats för husbilar, Bauergården i Bunn. Hit återvänder vi varje höst. I år var vi även här mitt i sommaren och då var det fullt. Nu är vi två bilar.


Det är så välordnat att det till och med ligger en "gräsmatta" över hålet där vi tömmer vårt gråvatten (disk, dusch etc). Med uppmaningen att flytta mattan innan vi tömmer...


En diskret skylt på typ sex gånger två meter talar om att det finns ett utegym i backen ovanför restaurangen.


Vi testar gymmet.


Härifrån har vi utsikt över det lilla samhället Bunn, som uppstod sedan en järnväg drogs från Vireda till Jönköping på 1890-talet. Den s k Gripenbergsbanan fraktade folk från Jönköping upp i "äppeldalen" men bygget avbröts innan den kunde anknyta till stambanan. 1935 lades trafiken ner, men Bunn är fortfarande ett livaktigt litet samhälle, drygt tre mil från Jönköping/Huskvarna.


Mest livaktigt är Bauergården. John Bauer verkade här ett tag innan han bestämde sig för att flytta till Stockholm och drunknade i Vättern 1918. När järnvägen lades ner startade Vivian Rosenqvist ett pensionat här. Det blev ett "blindhem" som senare drevs av Pingstkyrkan. 2013 köptes alltihop av Anders Lindahl som byggde konferensanläggningen Bauergården. Kapellet, det bruna huset längst till vänster i bild, kom till redan 1931. 


Dopp i sjön efter bastubad. Vi tror att det är ca ...


... tio grader i vattnet.


Men det är inte långt till det fina bastuhuset.


Utsikt från bastun.


Vad vore B:s födelsedag utan prosecco? Fortfarande våt i håret efter badet.


Vi är faktiskt de enda gästerna ikväll.


Skönt med en egen restaurang.


Den smörstekta gösen med rotsaker var perfekt. Tack, Rickard, som var både kock och servitör.


Bauergården är den enda ställplatsen i Sverige som platsar på tyska TopPlatz lista.


Många har svårt att hitta till Bunn ...


... ca tolv kilometer från Gränna och drygt tre mil till Jönköping.