onsdag 8 augusti 2018

Öland igen


Gomorron. Vi bestämde oss för att åka til Öland. Tredje gången i år. Men först ett stopp i Tolg, någonstans i Småland. Här finns en väldigt speciell lanthandel. Du kan handla alla vanliga mat- och hushållsvaror här, men också ekologiska, närproducerade alternativ. 


Strax intill lanthandeln, en väggmålning som vittnar om kreativitet i Tolg.


Som Pannkakshuset. Med intilliggande designshop.


Amerikanska pannkakor med lax och getostmousse. Underbart. Med lönnsirap förstås.


Stenåsa på sydöstra Öland. Här är vi stammisar, men vi brukar aldrig vara här under högsäsong (jo, den varar veckan ut). Nu är det gott om folk. Receptionen har matutskänkning med både öl och vin om man vill.


Solen går ner vid Stenåsa kyrka.


Trots högsäsong är det ingen trängsel på stranden vid tiotiden på förmiddagen.


Eftersom det är säsong har Ölands museum vid Himmelsberga öppet alla dagar. Aha, entrén är därborta ...


... ???


Ok, runt hörnet var det.


Karl Olsgården från slutet av 1700-talet.


Här står tiden stilla.


Är det inte Moa Martinson som sitter och super i trädgården (väggmålning i Karl Olsgården)?


Försäkrat sedan? Vilket år? Lämna svar i kommentarsfältet!


Vissa lekar finns bara på musum idag. Som att hoppa i hö. Det gjorde jag ofta som barn hemma i Tormestorp. Jag är museal.


Museet har flera konstutställningar. Här är det Åkerbokonstnärerna som celebrerar 50 år.


Nästa stopp blir Kårehamn, fiskeläge med fiskaffär, restaurang och ställplats. Vi tar en "landare", öl från bryggeriet i Skede Mosse någon mil bort: Krutbrännare och Kornknarr, båda goda IPA.


Lugn på piren, men vi är ...


... inte ensamma. De gånger vi varit i Kårehamn har det varit några få bilar. Nu är det fullt ...


... till och med borta vid badstranden. Det är säkert 30 husbilar här, men inga båtar i gästhamnen vad vi kan se. Nya tider.


Solen har lämnat oss. Visst ser ni havsörnen mitt i bild?


måndag 6 augusti 2018

Flickornas udde



Vi åker en mil ungefär, en av våra kortaste dagsetapper någonsin. Strax nedanför kyrkan i Os ligger denna lilla badstrand, kallad Flickornas udde. Här stannar vi och är ensamma i stort sett hela dagen. Några enstaka cyklister, inte oväntat tyskar, kommer förbi. Fikar och drar igen. Inga andra än vi badar. Men det är ju måndag och för de flesta är semestern över.


Grillplats ur funktion. Besked på engelska och tyska. Inte svenska. Men vi vet ju.



Längst ut på udden, en liten meditationsplats. Här hålls också gudstjänster och förmodligen, av den lilla trappan och iordninggjorda stranden att döma, dop.



På lingonröda tuvor. Helt rätt på flickornas udde, "susilull och susilo, som går vallande
och trallande på vilande mo".



Glass och dass.



Bruk ur bruk. Ohs Bruk har tagit ner skylten. Museet minner om fornstora dagar. Stängt idag. Men boulebanan tyder på att det åtminstone finns några pensionärer kvar i byn.



Bruket hade en egen järnväg, Ohsabanan. Här slutar den. Den anlades 1907-10 och gick till Bor, halvannan mil bort. Mest med pappersbalar, antar jag. Men sista tåget har inte gått. De tuffar fortfarande med turister. Men inte idag. Men igår. Vi missade det.



Stationshus med skylten "Tåg till".  Fanns väl bara en tilläggsskylt. Bor.



Caféet öppnar igen under Rusken runt-dagarna om några veckor.



Forsen är väl alltings början i brukssamhället Ohs. Än idag finns här en kraftstation.



Herrgården var magnifik en gång. Nu ser den obebodd, men välhållen, ut.



Kolarladan är restaurerad och borde kunna användas för att bättre illustrera brukssamhällets historia. Här förvarades träkolet som kom från milorna runt om i skogarna. Järnbruket i Os startade på 1660-talet och drevs i två hundra år. Malmen kom ur sjöarna. När det inte längre bar sig byggdes bruket om till pappersbruk, som drevs ända till 1978.

Tillbaka till Flickornas udde. Fortfarande inga flickor. Förutom B, förstås.


söndag 5 augusti 2018

En plats i skogen



Bernard av Clairvaux finns fortfarande att köpa på Amazon. Om ödmjukhet och stolthet skrevs i början av 1100-talet, ungefär när Bernhard skickade några cistercien-munkar till Norden för att etablera sin orden. Ett resultat ser vi här ...


 ... Nydala kloster eller som det ser ut idag:


Det ser fridfullt ut, men här utspelade sig ett blodbad några månader efter Stockholms blodbad i november 1520. Efter att Kristian Tyrann verkställt kyrkans dom och dödat ett 80-tal människor i Stockholm, drog den danske kungen söderut och mördade folk i bl a Norrköping och Linköping. Här vid Nydala (i Värnamo kommun numera) blev han sur på munkarna och skulle dränka abboten Arvid och sex av hans munkbröder i en bäck. Men Arvid kom undan och gömdes bland skrivarna på klostret. 


Om detta handlar säkert det krönikespel som spelas här om ett par veckor. Läktarna är på plats.


Vårt mål för dagen är Café Timjan, bara några kilometer från klostret i Nydala.


Timjans örtagård är ymnig.


Full med roliga detaljer.


Det här kan jag skriva under på när det gäller min egen trädgård, så Timjan har min sympati.


En örtagård ska vara en plats där till och med en ko slappnar av.


Timjans restaurang är lika förvirrande oberäknelig som örtagården. En båt ligger vid en brygga mitt inne i restaurangen ...


... som är en ombyggd ladugård. Omnämnd i White Guide för övrigt.


Jag fick bara ett lingon i mitt bordsvatten ...


... B fick många. Orättvist.


Förrätten, vi tog trerätters söndagslunch, är en räktartelett.


Huvudrätten är fina fisken med musslor och räkor.


Här, mitt i mörkaste Småland, ligger Flathults gård, dvs Café Timjan (som numera är mycket mer än ett café).

Imorgon den spännande historien om Ohs och Flickornas udde!