Nya små äventyr

Vi har varit hemma en hel vecka. Det är mycket som ska fixas när man bor i ett hus som fyllt 64 år. Vi är väldigt tacksamma för att vår dotter Lisa tog med sig döttrarna Jamie och Lexi och målade om träfasaden på vårt hus. De var väldigt bra på det och vi slapp klättra på stegar.

Dagen efter målningen kom Trulls bror Harry på besök. Det var full fart hela tiden.

Innan nästa husbilsresa hinner vi med ett besök i Söderköping. Trulls får sina klor klippta och vi tar en promenad i staden, som fått en av broarna över Storån utbytt i år. Söderköping är ett fint mål för husbilister och andra turister. Själva bor vi kanske för nära (13 km) för att riktigt fatta det, men vi åker dit då och då. 

Sedan bär det av igen. Vi har aldrig besökt Werner von Heidenstams Övralid norr om Motala. Han lät bygga Övralid 1925 och bodde här till sin död 1940.

Här satt han förmodligen under körsbärsträdet, om det fanns då, och beundrade utsikten över Vättern, bort mot Olshammar, där han växte upp.

Farmors café vid Övralid är ett väldigt fint sommarcafé med …

… en mycket fin meny över vad som erbjuds. Räkmackorna lär vara väldigt goda. Men vi står över. Har fikat alldeles nyss.

Caféet har dessutom ett hundcafé. Inte lika fin meny, dock. Men det känns bra att Trulls och hans kompisar är välkomna.

Vi stannar inte kvar vid Övralid, även om det är tillåtet att stå där för natten, vad vi vet. Gratis. 

Vi vill till Åmmeberg och hoppas att det finns plats vid båtklubben. Förvånande nog blir vi bara tre husbilar (vi i mitten) för natten (det finns sex platser). Fin ställplats med god service för 200 kr.

Servicehuset kunde vara hämtat från en gammal vilda västernfilm (utan svensk flagga).

Bakom ställplatsen skvallrar många båtvagnar/ställningar om att detta egentligen är en uppläggningsplats för båtar. Här skymtar också det trädbevuxna taket på den gamla industribyggnaden. Stora delar av Åmmeberg är övergivna industriområden, vilket vi skrivit om här:

https://xoeocholivia.blogspot.com/2021/08/gruvligt_4.html

Strax norr om Askersund besöker vi Bosses Bil i Åsbro, där vi beundrade denna snygga Malibu. Den var fin, men det blir ingen plåtis (mindre husbil i paketbilsformat) för oss än.

Resan fortsätter. Vi parkerar snart vid en liten idyll. Tivedsportens Eco Camp …

… som ligger vid en kvarndamm i Håkantorp ungefär sju minuter från Askersund.

Här parkerar vi lite som vi vill. Det är gott om plats. 

Solnedgång över kvarndammen.

Servicehuset är en liten stuga med många år på nacken. Vi disponerar hela bottenvåningen.

Det känns som om vi kliver rakt in i någons hem. Vilket är precis vad vi gör. Tommy och Annika bor på övervåningen (vi förväntar oss att Pippi Långstrump dyker upp när som helst). 

I vardagsrummet finns det en hylla med gamla dammiga vinflaskor. Oöppnade. Kanske gåvor från folk som gästat campingen genom åren?

Halv elva på natten fick vi grannar. De störde inte alls. 

Vi var nog de enda svenska gästerna för natten, de andra var holländare och tyskar (totalt sju ekipage). Tivedsporten är en annorlunda camping. Vi skriver det här från en annan mycket annorlunda camping. Det är en historia vi får återkomma till. God natt.

Möte med vänner

En liten resa för att träffa vännerna i husbilen Ellen. Vi möts ett par mil från Norrköping och Finspång, där vi bor. Sikargården vid Simonstorp brukar vi alltid åka förbi. Det är för nära. Men Sikargården överraskar.

Servicehusen, det finns två, är tidsenliga från ca 1950, men väl underhållna och uppdaterade.

Det är gott om plats och flera kök, toaletter och duschar.

En gång drevs Sikargården av Helgelseförbundet. Vi spanar in den stora loppisen i det som på den tiden var en vägkyrka.

Kyrkan liknar idag mest ett stort plåtskjul och det finns massor av prylar som vi inte behöver. Men det är kul att kolla.

Sedan ungefär 25 år drivs gården av Johan och Madeleine Johansson och hennes systrar. Det tycks gå hyfsat i alla fall.

En ganska ny badbrygga har anlagts vid sjön, som heter Fläten och bjuder på härligt badvatten. Vi var några som badade. I vårt sällskap dock bara jag.

Trulls blev inte ens blöt om fötterna.

Kom nu, Elisabeth! Lennart har redan tagit era karréer från grillen!

God mat och trevligt sällskap. Det blir inte bättre än så här.

Morgonutsikt mot sjön. Vi tog ett morgondopp, både A & B. Sikargården är ett bra stopp på vägen, men en aning nära för oss som brukar pendla mellan Norrköping och Katrineholm.

Båsenberga strax utanför Vingåker erbjuder ställplats vid slalombacken. Här är det billigare att bo på sommaren (230 med el) än på vintern (260). Detta är ju traktens bästa vintersportort …

… med väldigt fina serviceutrymmen.

Vi brukar tycka att vi har en ganska stor husbil (för stor, tycker B ibland). Men inte när vi parkerar bredvid Ellen.

Lennart visar oss en regnbåge i fjärran efter dagens häftiga åskväder. Men jag fokuserar på annat. Vadå, regnbåge? Var då?

Våra vägar skiljs. Vi stannar vid Tumbo utanför Eskilstuna. Gratis ställplats, men vi måste vidare till en sjö. Vi hittar en liten camping vid Näshultasjön ett par mil söderut. Enkelt, billigt och bra. Österby camping. Fint ställe, men smal väg sista biten.

Här låg en gång en stor såg. Några betongfundament berättar dess historia.

Badplatsen är fin med skön sandbotten hela vägen ut. Det är bara jag som kvällsbadar. Åskan har dragit förbi.

Solnedgång över svensk camping.

Sikargården, Båsenberga och Österby. 

Vi stod en natt till. Hos barnbarnen i Katrineholm. Bästa stället, tycker Trulls.

Nya stopp i väster och hopp om svensk film

Karlsfors gård några kilometer bort från Prästakvarna (se tidigare inlägg) erbjuder ställplats (för tio bilar med el, några till utan) och servicehus i en miljö med museum över brytningen av alunskiffer här, café och inredningsbutik i historisk miljö. Men café och butik har bara öppet torsdag till söndag. Idag är det onsdag …

… och vi får nöja oss med en promenad på ca 500 m till Silverfallet, där bäcken kastar sig etappvis ca 60 meter ner från Billingen mot slättlandet. Här fanns en gång en industriell verksamhet baserad på brytningen av alunskiffer, som användes för framställning av bl a olja. Idag aktualiserad för innehållet av viktiga metaller för batteritillverkning.

Då kommer det en vandrande fotograf förbi och erbjuder sig att ta en bild på oss. Tackar.

Karlsfors gård lockar många besökare, men inte just idag. Verksamheten grundade sig på alun- och kalkbrytning. Hundratals människor jobbade här en gång och det fanns poststation, bank och affär här. Nu är det turism som gäller och många hittar hit. Andra dagar. Vi stod bara två husbilar här för natten.

Det sämsta och det bästa vid Karlsfors är servicehuset. Dåligt: det ligger ganska långt från ställplatsen (jag använde cykel). Bra: det är ett mindre konferenscentrum med en dusch, en toalett, whiteboard, soffgrupper, kök och tolv (!) förvaringsskåp i duschrummet. Bra tänkt. Eller?

Flämslätt ligger längs Vallevägen, en fin vägsträcka norr om Varnhems kända klosterkyrka. Här ligger sjöarna på rad och särskilt på våren är det en vacker väg att köra. Flämslätt är också en stifts- och kursgård som drivs av svenska kyrkan sedan 1939. När vi kommer är det full verksamhet med norska ungdomar på läger och många människor som bara vill komma och bada.

Vi kom i god tid och fick en ställplats. Det finns sex ställplatser, men vi var bara två husbilar där. Men snart var det fight om p-platserna bakom oss.

Bilarna trycker på från alla håll. Knökafullt.

Men här vid vår del av stranden är det lugnt, om vi vänder bilarna ryggen.

Vid den större stranden 100 meter bort är det så fullt att bryggorna knappt räcker till.

Under träden finns plats för gudstjänst (eller bröllop) i det gröna.

Det är fridfullt trots att det är hundratals människor några steg bort.

Fridfullast av dem alla. Ett pensionärspar sitter och ser på.

När det lugnat ner sig och det verkar vara tomt nere vid vår lilla brygga går vi för att ta ett kvällsdopp.

Men det var inte tomt. Trulls hittar en kompis som heter Dino och det blir riktigt trevligt med familjen som bor i närheten, men aldrig varit här. De är lika överraskade som vi över hur fint det är vid Flämsjön.

Morgondopp i Flämsjön. Innan anstormningen. Det är ju fredag och om det var mycket folk här igår, hur ska det bli idag? Himlen är fortfarande helt molnfri och det blir säkert närmare 30 i skuggan.

En sista bild på de mäktiga träden och vår utsikt mot sjön. Det var livligt här, men ändå rofyllt. Inget dån eller skrän.  Ställplatsen vid svenska kyrkans kursgård Flämslätt rekommenderar vi alla dagar i veckan. Sex platser på asfalt, men gräs direkt framför, servicehus med toa, dusch och disk. Tömning av både grå- och svartvatten. Och mat på kursgården för den som önskar. Ett av våra bästa stopp någonsin.

Prästakvarna, Karlsfors och Flämslätt ligger nära varandra längs Vallevägen nära Billingen mellan Skara och Skövde.

Vi åker vidare och hittar vår sjätte pärla på den här resan strax söder om Nossebro. Stora Djupsås.

Stora Djupsås är en egendom med anor från 1400-talet. Det är en lång och händelserik historia som ni kan läsa om på deras hemsida. Inte här.

Här vid ån Nossan satsar gården idag bland annat på glampingtält och ställplatser.

Det finns tre tält, två precis vid ån, som dock knappast är badbar.

Vi kanske skulle prova på glamping någon gång. Det ser tjusigt ut.

Röda näckrosor i en damm vid Nossan. Röda näckrosor är ingen egen art, utan en färgvariant av vita näckrosor. De är inte heller så sällsynta som vi trodde förr, utan finns på ganska många platser i Sverige och Norge. Fina är de i alla fall.

Vårt servicehus med toa, dusch, kök med mera finns i gårdens hönshus några meter bort. Pittoreskt. Fin plats, men inga glampinggäster ikväll och bara en husbil, en husvagn och en bil med taktält på ställplatserna. Om trängsel råder i Semester-Sverige så gäller det inte på de platser vi besökt (med undantag för badbryggan vid Flämslätt).

Målet. Det var hit vi skulle. Till Filmkollot i närheten av Nossebro. Här har våra barnbarn Jamie och Lexi haft galet roligt och förkovrat sig under en vecka. Nu är det avslutning inför vänner och anhöriga.

Vi sitter och väntar på att få se Jamies grupps film. Jamie står längst till höger på bilden.

Lägergrupp Blå, där Lexi är med, samlar sig inför sin visning. De som känner Lexi ser ju att hon står …

… där!

Stora kramkalaset bryter ut när lägerdeltagarna tar farväl av varandra och lovar att ses igen nästa år. Det är underbart att se alla dessa engagerade och hängivna ungdomar. Vår framtid.

Dags för hemfärd också för Jamie och Lexi.  Lisa och Bev packar in dem i bilen och de åker hemåt. Vi styr husbilen mot nya mål.