Å andra sidan sett

På årets tredje husbilsresa (en tur och retur till Katrineholm oräknad) ska vi se världen utifrån två motsatta synsätt. Efter godkänd besiktning av Olivia, som vi ibland kallar henne, har vi hamnat här vid ett stort vatten. Den uppmärksamme anar en färja på väg. Var är vi?

En som gillar att släppas ut på grönbete efter halvannan timme i husbilen är Trulls. Han älskar gräs.

Färjan kämpar på i den hårda sydvästen. Vinden tilltar och bilen skakar hela natten.

Det ser lugnt ut, men skenet bedrar. Ska vi få sova lugnt ändå?

God morgon, staden som vaknar sent. Staden Gränna (ni hade väl redan gissat det?) får ingen morgonsol, medan vi på campingen njuter i fulla drag. Vi har sovit gott.

Det är nämligen en skön morgon med lätta vindar när Eva Brahe angör hamnen på en av de första morgonturerna.

När jag tar en bild på vandrarhemmet råkar en rosa Cadillac Coupe DeVille från ca 1960 åka förbi och stjäla bilden. 

Nu ska vi se världen från en annan, motsatt, utgångspunkt, nämligen The View.

Men innan vi går in på några detaljer ska vi avnjuta ställets alldeles formidabla lunchbuffé, där huvudrollen bland många inslag är kåldolmar. Sällan har vi bjudits på en mer välsmakande och prisvärd lunch …

… som avslutas med kaffe och rabarberpaj och utsikten, The View, över Vättern.

Trulls älskar inte bara gräs, utan allt som går att äta.

Vi befinner oss nu på andra sidan Vättern från Gränna räknat. Ser ni Gränna därborta?






Men om jag använder min superzoom går det kanske bättre? Det är 18 kilometer härifrån till Gränna, fågelvägen. Hyfsad räckvidd på kameran. Att skärpan inte är den bästa skyller vi på soldis. Och avstånd. Så nu har vi sett världen, eller Vättern, från två håll.

Trulls har som alltid fokus på vad som rör sig runt husbilen.

Hästar som betar framför nosen på oss är ju spännande.

Solen går ner över The View utanför Brandstorp. En tämligen ny ställplats, andra säsongen. Mycket hög standard och en bra restaurang. Vi var här förra året och vi lär komma tillbaka varje år. Det är mycket fint och personalen är trevlig. Högsta betyg (även om de inte har latrintömning än, men det är ju en skitsak i sammanhanget). God natt.

Som sagt: drygt 18 kilometer för en fågel. Men 86 kilometer för en husbil. Tänk om vi hade vingar.

Fint på Vikbolandet

Vi trivdes så bra förra året vid Glofshult Västeräng, en ställplats långt ute på Vikbolandet, aså vi återvänder gärna. Ställplatsen drivs av Aji Franzén, en tuff dam som gärna jagar vildsvin om nätterna. Slakteri finns i det som också är servicehus (närmast). Där finns också tömning av latrin och gråvatten. I det bortre huset bor Aji själv.

I servicehuset finns toalett med dusch och ett fullt utrustat kök. Här finns också, ibland, möjligheter att köpa Ajis vildsvinskorvar och rökt kött. Inte nu, för få gäster.

Dessutom något så otidsenligt som ett solarium. Undrar om gästerna använder det flitigt? 

Det finns också grillplats med sittmöbler. 

Några hundra meter bort längs grusvägen finns en liten gårdsbutik med självbetjäning. Ägg, korv och rökt kött av vildsvin, plus sylt, saft och drycker från Brunneby (glömde ta bild där i år)

När solen gick ner stod vi två husbilar och en husvagn på ställplatsen. Därborta skymtar förresten ladan nere vid gårdsbutiken.

Det är söndag och vi tar en tripp ut till Arkösund. Här rustas för fullt inför turistsäsongen, som egentligen startar om några dagar, i påskveckan. Affären har öppet och bygger ett sommarkafé mellan butiken och krogen.

Vi imponeras av affärens sortiment och ambitiösa satsning på delikatesser. Här visar butiksanställde Nils stolt upp deliavdelningen.

Krogen har tagits över av bröderna Alegria från Norrköping. Här visar Sebastian med glädje upp krogen som öppnar om ett par dagar. Alegria betyder ju glädje och vi gläds faktiskt över att det visas sådan framåtanda i Arkösund. Det byggs för övrigt en ställplats inte långt från affären och hotellet storsatsar med största ombyggnaden någonsin. Även där ny drift av erfaret folk.

Vi återvänder till Västeräng där solen fortfarande lyser. Vi har satt upp vårt nyköpta bord från Westfield. Riktigt bra.

I natt blir vi ensamma på ställplatsen (sånär som på några jägare som lämnade nattens jaktlycka i Ajis slakteri). Här finns tio platser för 175 kr natten plus 50 för el.

Jag vill tillägga att slakteriet inte alls är störande på vistelsen här. Det är rent och snyggt och vi ser inte några andra grisar än den här. Men vi la vildsvinskorv på grillen.

Premiär

Årets första tur gick, inte helt oväntat, till närmålet Stegeborg, Första resan är för oss en test att allt fungerar i bilen efter vinteruppehållet. Det brukar ofta vara något som är svårt att få igång. Men inte nu. Allt väl. Pepper, peppar …

Vi är fortfarande i vårvintermånaden mars, om än i slutet. Det är riktigt hyfsat väder och vi kan sitta ute ett tag innan kvällskylan kryper in på oss. Det är i alla fall lugnt på sjön.

Strax intill har båtägarna börjat vårrusta sina klenoder. Segelbåten med röda stripes är en Maxi 84, samma som vår sista båt, som vi sålde 2019. Visst känns det lite nostalgiskt, men den tiden är förbi då vi orkar hålla på och skrapa, måla och polera. För att inte tala om att rigga båten. En husbil kräver ju också en del, men det är lättare arbete.  Vi saknar sjön, men ändå inte.

En ny mastkran. Det var välbehövligt.  Men ännu är det inte många som behövt den.

Dagens näst sista promenad med Trulls. Den sista tar jag när det är nermörkt. Summa: en skön premiärhelg. Nu hoppas vi på ett bra husbilsår 2025.