Lapphem och Elmia

Tjalveringen besöker Borkhult. Vi är ett gäng lite till åren komna orienterare och friidrottare som träffas och umgås. Nu besöker vi tillsammans bruksorten Borkhult i Åtvidabergs kommun, bara dryga fyra mil från vår hemstad Norrköping. Här tar systrarna Elisabet och Matilda Magnusson emot och berättar om Borkhults historia.

Elisabet och Matilda har återvänt till Borkhult där de växte upp. Nu äger de och driver café och vandrarhem i den gamla byggnaden Lapphem. Borkhult har blivit ett kulturnav i bygden med konst, musik, festivaler och marknad.

Vill ni veta mer om Lapphem och Borkhult, gå in på borkhult.se

Vi äter våfflor i caféet. Ulla, Inger, Per och Thomas tycker det smakar bra och är förtjusta i miljön.

Elisabet serverar oss våfflor ute i trädgården. Vi var 39 personer från Tjalveringen så det blev fullt både inne och ute. Vi hade ju också tur med vädret. Det blev en riktigt lyckad utflykt.

Det finns ställplats vid Borkhult. Vi tog husbilen dit, liksom kompisen Lennart bakom oss. 

Vi stannade inte vid ställplatsen som ligger uppe vid flaggstången i bakgrunden. Vi var här för tre år sedan och rapporterade då mer utförligt om platsen. Se länken: 

https://xoeocholivia.blogspot.com/2022/07/ny-ostgotsk-parla_19.html

Vi fortsatte vår resa till Jönköping och Elmiamässan, där vi ska arbeta några dagar. I den nedåtgående solens sken blir till och med mässhallar ganska fina.

Solen skiner och mässcampingen, som vi i Caravan Club ansvarar för, börjar fyllas med husvagnar och husbilar.

Mitt första arbetspass blir dock inte så värst roligt med placering nere på campingområde 2 och med regn mest hela tiden. Det kom inte så många campingfordon åt mitt håll heller.

Men det blir bättre och under eftermiddagspasset kommer det nya gäster hela tiden. De tre timmarna går fortare då.

Vi måste ta en gruppbild, säger Angela Schandersson, ordförande i Caravan Club Småland. Hon är en av de som lagt ner mycket arbete på att organisera oss.

Jag hade beställt en router från Wifi.se och fick den levererad av deras team på mässan. Nu ska det bli bättre fart på internet i vår bil. Hoppas vi.

Det roligaste med mässan är ju att träffa folk. Som Ludde och Annelie från Our Third Home, som visade upp sin nya Dethleff Globebus Performance 4x4, en riktigt fin fyrhjulsdriven bil. 

Micke och Nilla från Våra husbilsresor visade också upp sin Dethleff Alpa. Vi såg bilen, men träffade inte ägarna. Jag hade ju arbetspass att sköta och tiden räckte inte riktigt till. Därför blev det inte heller mycket till reportage från mässan. Men sådana finns det ju gott om på annat håll.

Freedom Travel kunde vi ju inte missa. Jag lyssnade på deras föredrag om Frankrike och var med när de utsåg årets destinationer i Europa, Colmar, och i Sverige, Öland.

Fick också en pratstund med Helena och Peter Bergström efteråt. De är våra husbilsvänner sedan en gemensam resa till Schwedenfest i Wismar för några (ganska många) år sedan.

Vi träffade också Helen Camarda från delikatessbutiken Camarda i Borensberg, en av våra favoritbutiker. Hon och några andra utställare hade i år hamnat lite vid sidan av i kongressbyggnaden. Det var inte bra. Jag frågade om försäljningen. "Jag skulle tjänat mer om jag stått på torget i Boxholm", sa Helen. 

Inget ont om Boxholm, som ju har osttraditioner. Men Helen förtjänade absolut en bättre dagskassa. 

Dagarna vid mässan är snart över för oss och för många andra. På söndagen ringlar kön bort mot utgången.

Vi samlas för avslutning på söndag eftermiddag. Angela håller i mikrofonen och tackar alla för väl utfört arbete med att organisera parkering och mässcamping.

Själva stannar vi till måndag för att hjälpa till med det sista. Det märks att det varit mycket folk här, ca 2700 fritidsfordon togs emot på campingen.

Vår resa fortsätter mot Överlida för den årliga fukttesten och servicen av vår LMC hos Jonas Hedström. På vägen stannar vi vid Kinds golfklubb mellan Tranemo och Svenljunga. 

En mycket bra ställplats till bra pris (175 kr med el och tillgång till klubbhus och restaurang). Vi är enda bilen, men några av stugorna är uthyrda.

Trots att regnet hänger i luften spelas det golf på banan som ligger naturskönt vid ån Assman.

Medan Jonas tar hand om vår bil åker vi med lånebil på utflykt till Varberg och till naturreservatet Gässlösa nära Rolfstorp. Vi stannade inte vid Ullared den här gången, åkte bara förbi.

Gässlösa är en djup ravin där Stenån rinner fram genom fin bokskog.

Sista stoppet på hemvägen gör vi vid strax utanför Tenhult på den praktiskt belägna ställplatsen Bogla. Här finns all service till bra pris (120 utan och 170 med el). 

Tack för den här gången.

Remember September

Vi har suttit hemma i drygt två veckor. Det duger inte, så vi ger oss ut på en liten resa i hemlandskapet Östergötland.

Vi trodde nog att vi varit nästan överallt i landskapet under våra tolv år med husbil. Men här har vi aldrig varit. Vi hade inte ens hört talas om Basunda gård tidigare. Jag har bokat i förväg för att få plats.

Helt i onödan förstås. Det finns sex ställplatser här vid sjön Björken, ungefär en halvmil från Björkfors några mil söder om Linköping. 

Men det är bara vi här, trots att Basunda finns med i flera ställplatsappar. Även populära park4night.

Basunda är en "köttgård" med slakteri och gårdsbutik. De har också ett stort vilthägn med dovhjortar.

Vi dukar upp bara några meter från hägnet som verkar tomt.

Men framåt kvällen kommer hjortarna nr till sjön.

Det ligger dessutom dovhjortsfilé på vår elektriska fuskgrill. Tillsammans med Brandywine bifftomater från vårt eget växthus.

Det smakade fantastiskt gott tillsammans med lite potatisgratäng, grillad tomat, bearnaise och taboule (det gröna) som vi fått av grannen hemma. Vi har aldrig smakat bättre kött. Jag lovar. Vi åkte upp till butiken nästa morgon och köpte mer. Det är inte billigt, men värt varenda krona.

Nästa anhalt. Ängen är oklippt eftersom Habblarps trädgårdar utanför Mjölby haft sommarstängt fram till idag. Vi är höstens första gäster på deras ställplats. 

Vi blev väl mottagna av värdparet och fick lära oss lite nytt om tomatodling. De hade fina San Marzano-tomater, precis den sorten som jag totalt misslyckades med i år. Pistillröta förstörde skörden. Nu vet jag varför (det var vädrets fel) och gör ett nytt försök nästa år.

Vid Habblarp betar får och hästar precis intill ställplatsen. Det enda som stör den lantliga friden är att E4 går ganska nära och brusar hela tiden. Vi stannade inte för natten, men kan tänka oss att återvända i vår när växthusen är mer välfyllda än nu.

Vi åkte i stället till en för oss välbekant plats, även om vi inte sett den här skylten tidigare. 49 vadå? 

Jo, det är så här. Tranorna anländer hit till bygden 49 dagar tidigare nu än vid slutet av 1800-talet. Det är ett resultat av klimatförändringarna.

Detta är ett av landets finaste fågeleldoradon. Även om ringduvan inte tillhör de mest exklusiva arterna. Ni anar nog var vi är.

Precis! Tåkerns Naturum vid Glänås. Vilka fina utemöbler de har.

Här är jag själv i fågeltornet (eller skuggan av mig). Det är några personer också på våningen ovanför mig.

Nedanför mig, B på hundpromenad. Trulls försvann visst i vassen. 

Kolla ute på sjön! Så många svanar. Det är nästan aldrig djupare än att de når växtligheten. Medeldjupet i sjön är 80 centimeter.

Det är alltid väldigt mycket fågel här kring och i Tåkern, även om det inte är den allra mest spännande tiden just nu. Gässen dominerar stort.

Numera är det också vanligt med ägretthägrar vid sjön. De har ökat stort i antal under de senaste åren.

Det finns en lång rullstolsramp ner från fågeltornet, i början i höjd med trädtopparna. Skönt att slippa gå nerför trapporna med dåliga knän.

Tillbaka vid husbilen slår jag mig ner för att lyssna och se. Rådjuren var fem till antalet. Fick bara med två på samma bild. Från ängen längre bort ljöd tranornas rop och gässens kacklande.

Månen stiger upp ...

... och jag blir sittande länge och bara njuter.

En av våra favoritplatser i år har varit plats 81 på Caravan Clubs camping vid Sandvik, där man skymtar Linköpings stad på andra sidan Roxen. Vi är här för tredje gången i år.

Det är nära till vattnet och till det mycket fina nyrenoverade servicehuset ...

... där vi brukar byta ut en läst bok mot en oläst.

Det är hög standard och alltid välordnat, som det brukar vara hos Caravan Club. Deras campingar är alltid välskötta och mycket prisvärda. 

Det var allt för den här gången. Nu åker vi hem några dagar och sedan bär det av igen mot Elmia, där vi ska arbeta i fyra dagar. Vi ses där.

Här hittar ni Basunda gård. Bäst att köra via Björkfors.