Vi vaknade till duggregn, blåst och dimma. Tänkte att dagens alvarvandring med STF Öland och legendaren Thorsten Jansson, författare till ett antal guider över Stora alvaret blir nog inte kul. Men vädret bättrade sig och vandringen från Frösslunda blev angenäm.
Upp på Källarbacken... Den heter så, platsen där Frösslundaborna fordom förvarade den potatis de odlade på fälten i alvarkanten.
Bergsskrabba. Karaktärsväxt för alvaret.
Ölandssolvändan öppnar sig för solens strålar. Så fort solen går i moln stänger blommorna sina kalkblad.
Krutbrännarna tycks ha ett bra år. En liten, underskön orkidé.
I kalkbleket på alvaret tar snart den vita fetknoppen över. Det handlar inte om mig, utan om Sedum album. Nu har de små, rödbruna bladen samlat vatten, snart är den snustorra marken täckt av vitblommande Sedum.
Thorsten Jansson drar ekivoka historier om skålgroparna på ett granitblock på alvaret. En sten inlandsisen släpat hit från Misterhultstrakten.
Turen handlade mycket om de gamla skvaltkvarnar och fördämningar som fanns i Frösslundabäcken. Oftast är de mycket svåra att spåra, men här syns fördämningen fortfarande tydligt. Här kunde Frösslundaborna för mer än hundra år sedan mala upp till 50 kilo mjöl på en natt. Varför de helst malde på natten vet vi inte riktigt, men så var det. Kanske för att skvaltkvarnarna var olagliga. Det fanns tullkvarnar där bönderna skulle tvingas betala för sitt mjöl.
Korsväg och vadställe på alvaret. Här går den uråldriga vägen från Frösslunda mot Resmo och Mörbylånga. Idag hålls den öppen av vandrare och cyklister.
Det finns markerade leder på alvaret, men de kan vara svåra att följa. Det idag så ödsliga alvaret har många historier att berätta. Ingen förmedlar dem bättre än Thorsten Jansson. Det är likadant med våra kolmårdsskogar. Det fanns folk som levde där och brukade dem förr i tiden. Här ryms mycket kulturhistoria, fördold för de flesta.
Tillbaka till Källarbacken för fikapaus. Kaffet smakade gott.
Någon vill varna oss för att krypa in i de gamla potatiskällarna. Flera tak har redan rasat in.
Så det är nog inte ofarligt att om några veckor plocka smultron på taket.
Borde tagit bild på trafikkaoset när vi kom tillbaka till alvarbyn Frösslunda. Inte nog med att vi var ett 30-tal STF:are som letat oss ut hit. Ormörnen hade det också och drog med sig ett hundratal fågelskådare. Kvigorna flydde i panik. Och ormörnen hade stuckit. Men jag är nästan säker på att jag var den siste som såg den dra bort över Frösslundamossen. Tack Öland för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar