"Jag behöver inga fribord och ingen köl, däremot segel – ovillkorligen
behöver jag segel..."
Så skrev Folke Dahlberg i diktsamlingen Segel. Dahlberg var född i Askersund (1912), levde vid och i Vättern i hela sitt liv tills han drunknade i Karlsborgsviken 1966. Läs hans dikter och prosa.
Vi hamnade idag i gästhamnen i Askersund, fast på andra sidan bryggan, på land. Numera är det fler husbilar här än gästande båtar. Alla tjugo bilplatserna är upptagna sedan timmar tillbaka. I gästhamnen på andra sidan de röda husen är det gott om plats.
Det finns segelbåtar i Askersund än dag, men de liknar inte de Folke Dahlberg satt i.
Folke till rors.
Askersund är en småstad med många vackra, oftast något bedagade hus bredvid riktigt fula kåkar. Här en vacker krog och en väldigt ful. Det fina är att det bara är hundra meter dit från vår ställplats.
Men det blev inget krogbesök för oss idag. Folktomma sommarrestauranger i höstlikt väder är inte inspirerande. Men vi tog en fika på ett vackert café.
Porten till Garvaregårdens café.
Motljus är jobbigt.
En "mansgrotta" på caféet, enligt B.
Fina, men slitna hus på Stöökagatan (den heter så).
Är huset inte fint nog kan man skapa en kuliss i stället.
Gästhamn med fler husbilar än båtar.
Alla bilar ser inte ut som stora, omkullfallna kylskåp...
Fullsatt. Förmodligen likadant varje kväll. Få ställplatser ligger bättre till än den här.
Det blev en fin måne över sjön ikväll.
Medan vi beundrade månen höll Sjöassistans på att bärga en båt som tydligen slagit runt ute på sjön.
Med hjälp av två tyska husbilsherrar och mig fick de båten vänd och länspumpad. Vad som egentligen hänt fick vi inte veta. Båten var en fin gammal segeleka. En sådan som Folke Dahlberg satt till rors vid. Så var det kanske när Folke försvann. Någon hittade en båt upp och ner.
Men snart lade sig Askersunds ställplats och gästhamn till ro och sussade gott hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar