Sörmländska vägar

Lexi fyllde sex år den 3 april. Naturligtvis firade vi med tårta …

… tillsammans med faster Sarah och hennes vän Holly på besök från London.

Från barnkalaset i Tisnarebaden drog vi vidare på sörmländska vägar och hamnade i stiftstaden Strängnäs. Ställplatsen i hamnen är inget att rekommendera för de som vill sova lugnt. Stadens motorburna ungdom gillar att träffas här på nätterna.

Det är tystare på dagen än på natten här. Nu i april har inte utelivet kommit igång. Det är säkert full pådrag här under sommaren.

Strängnäs rymmer som sig bör några pittoreska kvarter, men de är inte många.

Varje sommarstad har ett café man bara måste besöka. I Strängnäs heter det Grassagården. Det är en gammal borgargård där de äldsta husen är från början av 1600-talet. På sommaren bjuds det på musik och teater här. Vi kanske återkommer någon gång.

Men redan nu i april är det gäster här. Vi provar en laxmacka. 

Den var god, men smakar det så kostar det.

Strängnäs domineras förstås av domkyrkan. Där träffar vi Karl IX, en föga finkänslig typ som tagit hästen med sig in i kyrkan och klär sig i gyllene rustning.  Vi stör oss inte så mycket, han har ju faktiskt varit död sedan 1612.

Gyllenhjelmsgatan förbinder templet med ...

... ICA Bengtsson därnere på torget. Bengtsson har läget och drar mer folk. Den stora behållningen av besöket i Strängnäs var annars att jag hittade Kerstin Ekmans romansvit "Kvinnorna och staden", fyra romaner samlade i två band. För 20 kr styck. Hos Röda Korset.

Från Strängnäs tänkte vi oss till Torshälla, men ställplatsen såg så öde och trist ut att vi fortsatte resan till ett säkert mål: Westerqwarn. Därmed hamnade vi faktiskt en bit in i Västmanland, så ursäkta rubriken på inlägget. Här var vi dagens första husbil, men det hann bli sex-sju till innan vi släckte ljuset.

En promenad längs Kolbäcksån och Strömsholms kanal. Den något kryptiska skylten tolkar vi som att eventuella kanoter här måste bäras på huvudet.

Isen samlas vid slussen. Än är det inte riktigt vår.

Slussarna får sussar några veckor till.

Men Kolbäcksån har mera bråttom.

Restaurangen inne i den gamla kvarnen är riktigt bra. Inget är kvar av kvarnen, men byggnaden vittnar om att här skett stora ting. Det har funnits kvarn här sedan början av 1400-talet. Den nuvarande byggdes 1867-70. Det sista mjölet maldes 1974 och sedan 1987 finns inga kvarnstenar kvar. Nu är det en krog. En populär sådan.

Vi är hungriga så vi hugger in på burgarna.

Från Westerqwarn är det nära till hästsportens Mecka i Sverige: Strömsholm.

På väg mot ett barnkalas till stannar vi och fikar på NZ Craft Pies i Katrineholm. Här bakas utsökta pajer på nya zeeländskt vis och det går att få en godfika i deras något svårfunna café.

Kulturhuset Ängeln i Katrineholm har lockat storpublik idag. Vem är publikmagneten på podiet därborta?

Kan det vara hon?

Ja, det är Stina Wollter som har vernissage och alla är här.

Även Gunnel och Laura från Åselstad i Norrköping.

Tillbaka i Tisnarebaden för Lexis sexårskalas.

Födelsedagsbarnet självt, fast det var ju några dagar sedan, provar lyckan vid fiskdammen.