Vi söker en plats som är liten, men ändå störst. Vädret är inte nådigt och vi övernattar på Hampetorps camping vid Hjälmaren. Någon kanske anar vart vi är på väg.
Det är inte badväder idag. Soliga dagar är det nog fullt med folk här.
Södra Hjälmartens båtklubb har tydligen fyndat en hamnkran från Norrköping. Av typsnitt och logotyp att döma är den från 80-talet.
Just det. Vi är på väg till Vinön, en liten plats, men ändå den största ön i Sveriges fjärde sjö, Hjälmaren. Dit går gratisfärja från Hampetorp. Den är inte stor den heller …
… men vi får plats. Inte så många turister är vakna ännu.
På Vinön stannar vi och köper fikabröd på öns café ...
… som är inrymt i den gamla byskolan.
En Hjälmaresnipa står till beskådande utanför skolhuset. Allan Eriksson hette han som byggde de flesta. Fram till 1952 skedde båtbyggandet helt utan maskiner. Först då kom elektriciteten till Vinön.
Det lilla missionshuset kan du hyra för fest, bröllop eller vad du vill. Ligger vid skolan och snipan.
Vinön är flakmoppeland. Trots att det går bilfärja till ön väljer många att ta sig fram på ön på detta vis.
Det är lite drygt två kilometer från färjeläget tvärs över ön till Norra badet. Här finns ställplats för husbilar och husvagnar. Inte så många har upptäckt det. Vi stod fyra husbilar och en husvagn där över natten. Det finns toa, men ingen annan service. Förutom kiosken som har öppet soliga dagar.
Vi hade tur. Kiosken var öppen och hade nyrökt lax från ett rökeri på Vinön. Fast till och med vi fattar att det är odlad lax från Norge. Här på Vinön ska man egentligen äta gös.
Informationssamhället gör sig påmint även här ute.
Det finns en rejäl brygga där till och med större turbåtar kan lägga till. Vi såg dock inga sådana.
Men den lilla hamnen har en gästbrygga där det i alla fall låg en båt.
Det finns fortfarande sådana här sommarstugor på Vinön. Vi träffade faktiskt damen som bott här i många år. Nu var hon bara turist som vi andra.
Vi slappar hela dagen. Vi tar oss också några dopp, men mest tittar vi på alla andra som badar.
Eftermiddagen blir varm och det kommer många barnfamiljer till stranden. Vi antar att de alla är sommarboende på ön.
Sigrid håller utkik.
Vi inväntar solnedgången.
Nu är det dags att gå ut på udden för att se solen försvinna.
Det blev en väldigt fin kväll. Solen går ner efter kl 22 trots att vi är flera veckor efter midsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar