Under alperna

Tidig morgon i Maribor. Någon följer mig intresserat med blicken när jag går till servicehuset. En vit stork på promenad. Det är tredje gången vi ser stork på den här resan. Hemma gör vi det aldrig.




Efter ett par mil är vi i Österrike och tycker det är lugnt och skönt på Autobahn. Inte som i Tyskland. Men så plötsligt. Stau! Vägarbeten är vanliga här också, men det blir inte tvärstopp som på tyska vägar.




Vi åker under alperna i stället för över. Ett trettiotal tunnlar på 36 mil. Två av tunnlarna var dessutom en mil långa.




Slott på bergstopp. Finns här också.




Vi tillbringade nog en timme sammanlagt under jord.

Men det var finare ovan jord. Det tar lunch på en autohof. Det är vi nere i vänstra hörnet.

Kalkenalpen kallas bergen här. Det är inte snö däruppe, utan kalksten.



Vi tar en toast och en Frankfurter (menlös korv).



Framme vid gasthof Weihermühle utanför Iggensbach, ett par mil bortom Passau. Gratis ställplats om vi äter på restaurangen. Och det tänker vi göra.




Weihermühle är en gammal kvarn ombyggd till restaurang och pensionat. Det finns gott om sådana.




Nu är schnitzel det självklara valet. De är stora, smakar bra och serveras med en generös sallad. B tog vanlig schnitzel med pommes, jag valde Jägerschnitzel som serveras  med kroketter och svampsås.




Min mörka veteöl skickades redan 1589 till såväl Serbien som till Rom. Öl har anor här. Vi är i Bayern.





Heidi som serverade oss och några till. Folk från orten därborta i hörnet.

Den gamla vattenrännan till kvarnen pryds idag av jättebalsamin. En invasiv art, som botaniker inte gillar. 

Inte Naturvårdsverket heller.

Här är vi.