Vintrig morgon i Bunn. Sjön ryker och det är tre minus.
Och här försökte vi bada igår ...
Vi besöker min barndoms skog. Nästan. Så här såg det ut på Göingeåsen hemma i Skåne, men detta är Åkulla bokskogar i Halland.
Jag får nästan lust att börja springa. Får sätta mig ner.
Bokskog är nästan det grannaste jag vet,
Isen har lämnat spår.
Åkulla är varbergsbornas vintersportsparadis. Här står snökanonerna på rad ...
... men det är inte utförsåkning som gäller här, utan längdåkning.
Vi står vid Yasjöns strand, det är bistert.
Man kan dra sig och flotten ut till den lilla ön mitt i sjön. Vi vågar inte försöka. Det är tungt, behövs nog ett dragkampslag för att komma hem igen.
Tittar hur de bygger. Det satsas på friluftsliv i Varbergs kommun (skuggan är min).
Det är lite stökigt runt Åkulla restaurang, men när byggjobbarna gått hem är det helt lugnt här. Bara vi och en husvagn. Lite märkligt, med tanke på hur många husbilar som stod på parkeringen i Ullared, bara 20 minuters bilfärd härifrån (ja, vi var där).
Stationshuset i Åkalla står kvar som minne av en tid då Varberg behövde goda kommunikationer med småländska höglandet. Varberg har ju ingen flod (Lagan/Laholm, Nissan/Halmstad, Ätran/Falkenberg, Viskan/Väröbacka/Bua). Järnvägen knöt samman Varberg med Ätran vid samhället Ätran åren 1911 till 1965. Idag är stationshuset kök och samlingslokal för stugorna kring Åkalla Friluftsgård.
Det här är naturligtvis Bockstensmannen, dvs inte den riktige. Han finns på Varberg museum i fästningen. Bockstensmannen påträffades 1936 i Bockstens mosse här i närheten. Det unika med fyndet var att mansliket var så välbevarat, särskilt hans klädedräkt. Mannen dödades och nålades fast i mossen ca 1350-1370.
Åkalla bokskogar ligger strategiskt mellan Varberg och Ullared. Här finns många vandringsleder. Fint nu, men säkert magiskt på våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar