Yes! Gäss!

Igår berättade Fredrik Fredriksson att han ska ta bort ”husvagnen”, som han kallade den kioskliknande byggnaden på stranden. Inte tänkt på den som husvagn tidigare, men det är ju en trähusvagn! Kanske inte mobil, men ändå. Den har funnits här så länge vi varit här. Nästa gång är den troligen borta, som jag passar på att föreviga strandikonen.

Vask och kylskåp. Kanske inte fungerande. Fredrik tycker det blivit en farlig lekplats och han har ju rätt. Den är ett vrak som någon kan göra sig illa på.

Fredrik har skapat en liten hamn. Ännu har han inte sjösatt båten.

Gammalt servicehus (tillbommat) och det nya, som invigdes förra året.

Mycket hög standard.

Hög standard här också. Skönt med förtält vinden är isande kall. Några plusgrader och 17-18 meter i sekunden i byarna är inte skönt. Som tur är har vi hittat en plats med skapligt lä, annars hade väl både tält och bil flugit iväg.

Det finns några fina lägen i den del av camping som kallas Retreaten. Många enbuskar att krypa in bakom.

Retreaten är det ljusbruna området, reserverat för de som vill ha det lite lugnt. Barnfamiljer hänvisas t ex till andra platser. Det kan man förstås ha synpunkter på.

Jag ger mig iväg på en cykeltur till bageriet i Södvik, drygt sju kilometer bort. Inga problem med elcykel (men batteriet tog slut innan jag hann hem, en kilometer kvar).

Persnäs hembygdsförening har skapat ett litet museum i den gamla fattigstugan. Fascinerande att läsa om Anna Borg, som var den första som flyttade in i stugan med två små pojkar omkring 1880. Hon var också den enda som bodde kvar när fattigstugan stängdes 1933. Först in och sist ut.

På hemväg. En liten väderkvarn på stenfot. Känns lite ovanligt. De flesta kvarnarna är stubbkvarnar, d v s de står på en stubbe och hela kvarnen vrids på den.

Massor av vårstjärnor kantar min färdväg.

Hemma på campingen bjuder de vitkindade gässen på nya föreställningar.

Svårt att uppskatta hur många de är. Flocken är flera hundra meter lång.

Alla gäss vänder sig mot samma håll. Mot vinden.