Ny östgötsk pärla

Nu är det skugga som gäller. Halva Europa plågas av värmen och nu är den på väg hit. Vi har hittat en ställplats mindre än fem mil hemifrån …

… och vi har hela servicehuset för oss själva. 

Hur är det möjligt? Vi är inte i obygden, utan på en riktigt intressant plats.

Vårt ”pentry” i servicehuset. Här lagade jag kvällsmiddag alldeles ensam (den var lite för komplicerad för husbilsköket). 

Badplatsen låg nedanför, nära oss, men badstegen var trasig och vattnet var en kvarndamm …

… så uteduschen fick duga som svalka.

Vi har 25 meter till bruksgatan …

… som leder till ett café …

… med väldigt frasiga våfflor med grädde och hjortronsylt. Mums. 

Som ni ser på bordet är vi i Borkhults by mitt emellan Ringarum och Åtvidaberg i Östergötland, 46 km från vårt hem.

Caféet har också en konstutställning med målningar av Britta Augander, förra årets kulturstipendiat i Åtvidabergs kommun.

Plus en mängd mysiga attiraljer …

… och keramik, mest i brunt och grönt.

Systrarna Matilda och Elisabet Magnusson växte upp här i Borkhult. Försvann sedan ut i världen. 2016 fick de tillfället att köpa Lapphem och nu har de skapat detta café och vandrarhem med många kulturella inslag och evenemang. Vilken skaparkraft. Det är helt fantastiskt.

Det är full verksamhet här i Lapphem. Mitt råd är: åk hit! Ni kan knappast få mer historia, bättre boende och godare våfflor någon annanstans.

När hela Borkhults by flyttade från norra sidan av ån till den södra i slutet på 1800-talet blev det mycket virke över. Av det lappade man ihop ett hus till, Lapphem, som kom att se väldigt annorlunda ut. Idag är detta ett STF-vandrarhem. En östgötsk pärla!

Lapphem för lite mer än hundra år sedan (ur en broschyr som systrarna skapat).

En gång bodde det ungefär 200 människor här längs bruksgatan. Idag kanske 25 och de vårdar sin miljö och håller gatan bilfri. Vackert!

Kvarndammen uppe från landsvägen. Två flickor återvänder från en tur med kanoten (ser ni dem?).

Här nedanför bruksgatan låg en gång ett järnbruk, som blev ett pappersbruk (nedlagt 1904 ”när skogen tog slut”). Det fanns också ett tegelbruk och en tändsticksfabrik ett stycke uppströms.

Inget av bruken är kvar, förutom kontoret, som hunnit vara mjölkaffär, smedja och frysfackshus sedan dess. Vad är det idag? Ett minne blott.

Här, en bit bort från bruksgatan, bodde skogvaktaren och förvaltaren. Lite längre bort bodde disponenten och ännu några hundra meter bort ligger herrgården Borkhult, som en gång omfattade 16000 hektar och var ett av landets största jordbruk.

Men kvarnen har sett bättre dagar. Det finns, har vi hört, en förhoppning i byn att den kan räddas. Vi håller tummarna.

Lapphem igen, från andra sidan. Från kvarnhållet.

Vi har gått en promenad genom Borkhults historia. Det finns mer att upptäcka. Vill ni göra det ska ni först få en karta av Matilda.

Borkhults massafabrik, sent 1800-tal. Vi känner igen Lapphem som det näst sista (ljusa) huset på bruksgatan uppe till vänster i bild.

Här ligger Borkhult, inte långt från Yxnerum, mellan sjöarna Borken och Yxningen. Tänk att vi hittade hit.