fredag 28 juni 2024

Sitta still kan räcka långt



Rapport från en händelserik händelsefattig kortresa. Vi åker hit till en av våra nya favoritplatser. Det är varmt, uteduschen hänger redo för svalka.





Men resans första stopp är här vid Krogen som inte finns. Äntligen blir det av att åka hit. Vi har besökt deras foodtruck i Åmmeberg, men här i Folketorp nära Närkesberg långt ifrån det mesta, har vi inte varit.





Krogen som inte finns. Vi förstår namnet, att hitta hit är ju inte svårt med GPS. Men att det ligger en krog, nästan alltid fullbokad, mitt ute i ingenting är oväntat. Idag är det lunchbuffé utan bokning. Många är här redan.





Vi hämtar maten inne och personalen har fullt sjå med att fylla på. Nu i sommar är det öppet många dagar (se nedan). Övriga året ungefär varannan helg, men foodtrucken dyker upp lite varstans, mest i Närke.




Öppettider de närmaste veckorna på Krogen som inte finns.






Det är gott. Riktigt gott, som det kan bli när man tar sig tid att långkoka oxbringa. Sällan har vi ätit en mer prisvärd lunch.






Kämpigt i solen när borden i skuggan inte räcker till.





Nu är vi tillbaka. Tredje gången i Svennevad. Vi har faktiskt funderat på att skaffa säsongsplats här. Billigt jämfört med det mesta. Men vi avvaktar. Om något år kanske. Här finns tjugo platser för långliggare (tre är lediga) och nytt för i år, sex ställplatser med el.





Vi har det riktigt skönt på ställplatsen, med holländska grannar. Vi återkommer gärna hit, mitt i skogen och 300 meter från en fin badplats. Begränsad service, men det mesta finns. 






Det finns till och med en orienteringskarta att ladda ner, så vi kan lägga banor åt varandra (campingen i röda ringen).






Vi åker ändå vidare några mil (ca sex) och stannar vid Hjälmarens strand på Fiskeboda camping, som jag varit nyfiken på ett tag. Vi får en plats ungefär två meter från sjön. Vi tänker bara sitta still och se vad som kommer förbi.





Ljudlig start på vår ”baywatch”. Fyra arméhelikoptrar dånar förbi på låg höjd. Det är så här kriget låter, tänker vi. Vad det är för helikopter låter jag de som vet bättre avgöra (brorsan?).





Betydligt tystare och makligare blir det när en stor segelbåt kommer ut från Fiskeboda hamn med ett par barn på släp i vattnet bakom.





Ännu makligare när en ståuppare paddlar förbi.






Det går så långsamt för ståupparen att vi ägnar uppmärksamheten åt vår närmaste vän sädesärlan som hålls runt omkring oss hela tiden. Lustig fågel som trivs lika bra i strandbrynet som på torra grusplanen. Bara det finns småkryp är han nöjd. Eller hon, men jag tror det är en han. Det finns vissa små skillnader som jag inte tänker fördjupa mig i nu.





Så mycket mer hände inte. Vi tar nya tag på fredagsmorgonen.




Nu ska det väl hända något stort? Eller hur, Trulls?






Ja! Det börjar bra med en svanmamma med fyra ungar på dagens första utflykt.





Plötsligt kokar vattnet när en skrämd skrakmamma far iväg med sina småttingar. Var kom de ifrån? Ser ni dem i blänket?





Svårt härifrån i motljuset att avgöra om det är storskrak eller småskrak.




Tut, tut från andra hållet. Ett gäng kanadagäss simmar förbi under ljudliga rop för att hålla ihop flocken på 12-13 fåglar.





En gråhäger flaxar mödosamt över solglittret.






Till sist kommer svanmamman tillbaka med sina små. 
Slut på observationerna. Regn är på väg och vi åker hem till vår rosenträdgård. Vi är snart på gång igen. Vi hörs.





söndag 16 juni 2024

Blomsterprakt och miniatyrvärld



Fredag. Vi åker till Kumla för att visa våra vänner Lars och Francine blomsterprakten i sjöparken. Lasse tar en bild på konstverket Skönheten av Richard Brixell. Sjöparkens växthus och restaurant i bakgrunden. En fantastisk anläggning med mycket trädgårdsinspiration och konst.




Här finns mycket att se och inspireras av. Och allt har sina namn och platser markerade på tavlor. Detta är en mycket seriös park- och trädgårdsanläggning




Sjöhuset med sin dramatiska figur på taket. Ögonblick i rörelse av Maria Miesenberger. Och förgrunden vad jag tror är Gillenia trifoliata.





Gillenia eller trebladsspira är en vacker buske. Var har jag plats för den i min trädgård? Något att fundera på.





Piplök har jag misslyckats med några gånger, så jag har lagt ner.






Buskpioner är fina.






Men finast av allt är nog den här växten, som växer förvildad i stora mängder i Nya Zeeland.





Agapanthus eller Afrikas blå lilja, ett namn som skvallrar om dess ursprung, Sydafrika.





På en bänk utanför Sjöhusets växthus. Här mår vi bra.






Vi grillar och mår ännu bättre.





Lördag. Morgonpromenad vid Kumlasjön. Gillenia igen, och rhododendron.





Rhododendron på väg att blomma ut, men en variant trivs ännu i skuggan bortom stora strutbräken.





Kumlasjön var fram till 1930-talets början en kommunal soptipp i vad som från början var en dödisgrop från senaste istiden. 1933-35 fick staden nödhjälpspengar och satte arbetare igång med att gräva bort alla sopor, täta sjön och skapa en badsjö. Det går att bada här fortfarande, men de flesta väljer idag friluftsbadet eller det fina badhuset strax intill.





Kumlasjön. Tänk att det varit en soptipp!





Utsikt från lekparken vid Kumlasjön. Det finns de som tycker att höghusen förfular miljön kring sjön och det gamla vattentornet.




Vi är i gungning.





Nästa stopp på vår gemensamma resa. Bergööska huset är Hallsbergs finaste klenod. När grosshandlare Adolf Bergöö lät bygga det var dottern Karin redan gift med Carl Larsson. Adolf själv dog innan huset var inflyttningsklart, så det blev Karins bror Pär som flyttade in med sin familj. Men Karin och Carl var ofta där, vilket satt spår i inredning och väggmålningar. Dessvärre var det stängt vid vårt besök …




… så vi får återkomma hit senare i sommar när Karin står i fokus.

Men vi har redan berättat om det för ett par år sedan. Se länken:





Vi åker vidare och hamnar på Ekuddens camping i Kungsör. Vi har generalrepetition inför midsommar med sill, matjes, färskpotatis och gräddfil.





Vi prickade, av en slump, in sommarens höjdpunkt i Kungsör. Allsångskvällen. Gratis, sponsrad av en lokal bank.





Publiken strömmar till från campingen, staden och omgivningarna. Ingen verkar våga sätta sig längst fram, utom Lasse och Francine.





Publik på Galten. Så heter den del av Mälaren som förenar Kungsör med Arboga och Köping. 





Vi får vänta nästan en timme innan kvällens stora attraktion äntrar scenen. Sarah Dawn Finer är väldigt populär, här som i övriga Sverige. Och visst är hon bra.




Vi återvänder hem till vårt hörn av Ekuddens camping. Platån högst upp. Inbäddade i grönt.



Söndag. Jag kör spårvagn genom ljuva livet i industrilandskapet i Norrköping. Men där går ju ingen spårvägslinje …





Jo, i Miniature Kingdom i Kungsör åker tvåans spårvagnar runt Strykjärnet och Bomullsspinneriet.





Här ligger också Sergels torg och Kungsan sida vid sida.





Stockholms stadshus står granne med Globen (eller vad den heter numera).




En scen ur Tårtan utspelar sig på Hornsgatan.





The Who spelar i Folkets park 1966. Det står så på en skylt, men jag ser dem inte. Men jag såg och hörde dem i en skånsk folkpark just det året.
Nostalgi.




Strömsholm, ryttarsportens centrum i Sverige. Och där borta Fridabacken i Norberg, uppkallad efter OS-guldmedaljösen Frida Hansdotter.




Tillbaka hemma efter en vecka på rull.





Vi parkerar nästan inne i honungsrosen Lykkefund, som är i full blom.
Skönt ändå att vara hemma efter en fin vecka med vänner i husbil.





Kumla





Kungsör