Fegen, Vättern och hem

Vi lämnar Varberg efter besök hos Vincents husbilar (bara för att det är kul) och snabbmatskedjan Chop Chop (bara för att det är gott). Vi hamnar snart vid ett annat vatten och vi bär Trulls till stranden (eftersom han ju är en enkelriktad hund som bara går hem).

Där möter vi andra två hundar, två Fegenhundar på promenad. De heter Micky och Arne! Trulls blir glad, minst sagt. En Arne till!

Trulls och Arne (hunden) jagar varandra som galningar, medan gamle Micky mest ser på.

Efter jakten på stranden (behöver jag tillägga att jag badat två gånger?) tar vi det lugnt i solen ett tag, trots att vi står i skuggan av två stora Concorde (husbilar, inte flygplan).

Sjön Fegen ligger i tre landskap: Småland, Västergötland och Halland. En dryg halvmil nordost om oss möts kommunerna Svenljunga, Gislaved och Falkenberg (där vi är nu) i sjön.

Tänkte bara att ni ville veta. 

Fint vid Fegen. Ön därute heter Kaninön. Om ni undrade. 

I sjön finns 16 fiskarter, varav en, den vårlekande siklöjan, så vitt man vet bara finns i den här sjön i hela landet (och i en finsk och en tysk sjö).

Fiskar du upp vårsiklöja måste du släppa den. Hur du nu ska se skillnad på höstlekande och vårlekande siklöja. De är inte olika arter, utan ekotyper av samma art. Tänk så lärorik den här bloggen ändå är. Men jag undrar ändå varför siklöjorna här inte är som andra siklöjor. Svaret finns någonstans runt Baltiska issjöns tappning vid Billingen för 10 000 år sedan. Vi stannar där.

Kolla. Trulls är inte helt svart i fejset, även om det ser så ut på många bilder. Han funderar just nu mycket på det här med siklöjor.

Fem bilar på plats, vi kom att bli åtta. Bra under lågsäsong. Men så kostar det 150 kr med el, det är 23 km till Ullared och pensionen kom häromdagen. Vi syns knappt bakom de stora grannarna (fjärde bil från höger).

Solnedgång igen. Den kommer allt tidigare. Bilden tagen kl 18.20.

Långe man är på väg hem till sin bil. Annorlunda kroppsform mot vad jag faktiskt bär på. En friidrottstränare trodde för ca 60 år sedan att han skulle göra en höjdhoppare av mig. Han misslyckades.

Trulls njuter av dagens sista solstrålar. Han har slutat fundera över siklöjor.

Fegen. Ett litet samhälle vid en lång sjö.

Morgonen i Fegen var inte så angenäm. Vi hade 12 grader i husbilen. Vår fina vattenburna värme (Alde) fungerar inte. Men vi har varmvatten i kranarna. Jag skickar ett sms till LMC-gurun Jonas, trots att det är lördag. Han ringer upp en halvtimme senare och vi pratar om problemet. Kan du komma i morgon, undrar han. Visst. Vi åker till Gekås i Ullared och köper en billig värmefläkt och sedan till Överlida camping (bilden) en kilometer från Jonas’ verkstad.

Här är det liv och rörelse …

… till och med folk som badar (även jag en stund senare).

Det är många fordon också, trots den sena tiden på året. Men vädret är ju fantastiskt.

Lilla Hallången heter sjön. Stora Hallången ligger söder om den är och är aningen större. Tillsammans ser de till att de som bor i Överlida har vatten runt omkring sig.

Överlida ligger mitt i Trivselbygden. Det finns inte mycket här, men kommunen (Svenljunga) har kostat på byn en helt ny skola. ICA ligger en halvmil söderut i Mjöbäck. Det är 27 km till Ullared, så det går nog ingen nöd på invånarna här.

En av fördelarna med att ha världens sötaste hund är att han väcker känslor hos många och vi får träffa andra hundägare.

Nu blir det kalas på isterbanden från rökeriet i Gränna. Med stuvad vitkål. Mums! Trulls har fått ett tuggben.

Solen går ner tidigt bakom skogen.

Men aktiviteterna slutar inte för det. Någon ror ute på sjön.

Vi har varit hos Jonas nu. Felet var jag. Jag hade av misstag stängt av värmepumpen när jag höll på med andra inställningar på manöverpanelen. Det tog inte många minuter för Jonas att reda ut det.

Lite pinsamt kanske, men en lärdom. 

Nu har vi hamnat på ett alldeles nytt ställe. Det är möjligt att ni aldrig hört talas om det, eftersom det öppnade i december förra året. Det ligger vid Brandstorp på västra Vätternstranden, norr om Habo. 

De kallar det för The View. Och det är ju inte helt fel. Så här ser det ut från vår plats. Det är norra Visingsö vi ser i sjön och Brahehus skymtar i branterna på andra sidan.

Så här ser utsikten ut från de bästa, lite dyrare, platserna, som var upptagna av veteranbilar när vi kom. De hann dessvärre dra iväg innan vi fick upp kameran. Ett par av dem mötte vi i smala, branta backen upp till ställplatsen. Skönt att se en Dodge DeSoto backa för oss.

The View har restaurang och café. Veteranbilisterna hade abonnerat matsalen idag. Det ser ut som om vi därborta är enda husbilen, men det fanns två till.

Bonden själv, Lars Johansson kom förbi och berättade om gården och dess historia för oss och våra grannar. Gården har brukats av fyra generationer i hans släkt. Idag är det inget jordbruk kvar, bara hästar och denna nya attraktion för oss husbilister och andra turister. Det är Lars Johanssons sonhustru som skapat The View och driver det tillsammans med sin man och deras barn. Vi blev väldigt väl mottagna av dessa ytterst gästvänliga och trevliga människor. Vi kommer säkert tillbaka.

Solen går ner även här, även om det nog är soluppgången som är bäst på den här platsen.

Men det var en upplevelse vi inte bjöds på, eftersom det var helmulet hela morgonen. Vi tackar för den här resans sista upplevelse, The View, och åker raka vägen hem. Så värst rakt blev det ju inte, eftersom Vättern ligger i vägen. Men vi gillar Vättern eftersom det är västkust för  oss östgötar och så kallt i vattnet att det nästan bara är jag som badar.

Hela vägen hem. Tre timmar med fikapaus.