Här är det gratis att parkera och övernatta. Det är Trafikverkets rastplats Holsjunga, här kallad ”Bertas camping”. Jag har ingen aning om vem Berta är, men det är holsjungabor som sköter om rastplatsen. Heder åt dem, för en så välskött och ren rastplats har vi nog aldrig sett.
Vi har fin utsikt över sjö och strand. Holsjön ligger spegelblank.
Det finns skog också. På andra sidan riksväg 154. Mossrik skog.
När det drar ihop sig till kväll är vi inte ensamma. Många bilar har stannat till under dagen, men nu är vi bara tre som tänker sova här. Längst bort en äldre LMC. Månne på väg till samma mål som vi, Hedströms fritid, alla LMC-ägares Mecka (för ingen mekar som Jonas 😆😂).
Större delen av kvällen tillbringar jag i den här stolen med en tidning om Trivselbygden, som elva byar i kommunerna Svenljunga, Mark och Falkenberg kallar sig.
Mitt sällskap är en liten hund som börjar titta mer och mer ut över sjön och skymningens färger. Lite förundrad. Han verkar inte vilja gå och lägga sig ikväll.
En helt blå himmel skulle gjort färgspelet mindre dramatiskt. Visst är det fint med moln.
Oj, nu är himlen oskyldigt blå. Tidig morgon.
Två månar och morgondimma. Det är knäpptyst, utom när lastbilarna dånar förbi. Mer trafik än väntat, men de ska väl till Ullared.
Själva ska vi vara tidigt i Överlida för fukttest och service hos Jonas. Det gick bra, trots att han inte kom ihåg att vi skulle komma. ”Mitt fel, glömt boka in dig”. Han gjorde det han skulle ändå. Jag tog ingen bild, så hemsidan får duga som dokument och reklam för Hedströms fritid (förresten: den andra LMC:n på rastplatsen var här igår).
Vi stannade faktiskt inte i Ullared. Utan styrde mot en helt annan utsikt.
Havshorisont vid Apelviken, Varberg. Hit hittar vi numera lätt, även om vi nu kom från Falkenbergshållet (efter besök hos Engelsons, för övrigt inte så värst mycket att ha). Tredje gången vi är här.
Trulls gillar havsstränder.
Här ska det bli stor Oktoberfest på lördag. Vi hinner dra härifrån innan dess.
Men nu är det torsdag och vi cyklar hela vägen till Naturum Getterön, vilket bara är drygt fem kilometer, men …
… förbi hela stan.
Jag var här med sonen Joel för många år sedan. Han var kanske tio år. Nu har han fyllt 47. Inget är sig likt, mer än själva utsikten.
Naturum Getterön har blivit ett stort och välordnat besöksmål. Det lockar många turister som kanske inte vet så mycket om fåglar. Men här finns fina guidningar. Och växter som gillas av bin och andra pollinatörer.
Perovskia har jag planterat hemma nu. Hoppas den blir så här stor snart.
Lekplatsen skulle Joel ha gillat.
Mångfald gäller. Ju fler kryp desto bättre mår vi faktiskt.
På väg mot fågelstationen. Bushen kan bli tät här.
En annan utsikt mot fåglarna från ringmärkarnas station.
Det är en fin cykelväg förbi staden och dess fästning hem till Apelviken ...
… som ligger bortom fyren därborta. Trulls trivs i sin korg.
Det är en fantastisk sensommardag och folk badar fortfarande i havet den 19 september.
Vi slappar vid husbilen några timmar med våta handdukar, kartor, trött hund och lite käk.
Äter en näringsrik lunch. På kvällen ska vi beställa pizza från strandkrogen Solviken.
Inte ett moln i sikte.
Vi går till poolen. Hundar får inte komma in, så Trulls får spana på B där vi hänger i baren (som är stängd).
Trulls gillar riktiga stränder bättre. Här finns inte så många dofter. Mest klor.
Det är en sparsamt upplyst camping, men fullmånen hjälper till.
Apelviken, uttalas appel här, är en stor, men trivsam camping i södra Varberg. Tågen drar förbi väldigt nära, men det stör inte mig …
… som är uppväxt 30 meter från södra stambanan. Mätt från mitt rum. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar