Nya skärgårdsäventyr

På jakt efter nya äventyr hamnar vi på samma plats som för några veckor sedan. Då upptäckte vi Båtsholm som vi seglat förbi i 30 år.

Himlen har satt sig i brand bortom den lilla båthamnen. Fler båtar nu än i början av juni. Förstås.

Vi blir bara tre första natten. Vi ska stå här imorgon också. För det vankas något speciellt.

Den grå skarvkolonin ute på Lindholm bjuder på en grafisk kontrast mot det gröna, blå och rosa.

Fredag förmiddag. Vi cyklar till Källbuktens camping i Sanden, bara ett par kilometer bort. Här finns en väldigt fin badplats och härliga grönytor. En camping vi kan tänka oss att stanna vid med bilen någon gång.

Det är lugnt och avslappnat här. Ett litet café och butik med det nödvändigaste.

Vid Uvmarö hamn har familjen Utbult Almqvist från Missjö skapat ett utflyktsmål i skärgården. Magasinet från 1860, som innehåller gårdsbutik och restaurang, stod för några år sedan vid Herrborum. Det skulle rivas eller eldas upp. Med Almqvistarna ville annorlunda. Köpte kåken, plockade ner den och byggde upp den här, 602 pusselbitar att sätta ihop. Det var jobbigt, men värt mödan, berättar de.

Uvmarö hamn växer. En ny gästbrygga byggdes förra året.

Vi äter en lättlunch på skaldjursröra och rökt ”skärgårdslamm”.

Inne i Magasinet finns bl a en fotoutställning med djurbilder. Här en skäggmes och en mustaschgubbe.

Ett hemlighus?

Förre kommunalrådet i Söderköping, Bengt Almqvist, tycks ha fått syn på oss. ”Har den där besvärliga journalisten från Norrköping hittat hit?”, tänker han säkert. Inte. Han har säkert glömt våra mellanhavanden. Idag lyfter han båtar här vid Uvmarö. Varför ta upp en båt den 2 juli, förresten?

En hel del folk hittar hit ut. Från land och från sjön.

Vi hittar en gårdsbutik med café och trädgård, Ekö gård.

En fin idyll där ett par stora schersminer dominerar och imponerar.

Det är en vacker och rofylld plats.

I växthuset odlas tomater, gurkor, pelargoner med mera.

Vi har ju ätit alldeles nyss, men en fika måste vi ta.

”Talking to me?”

”Yes. You.”

”Gimme a kiss”.

Kväll vid Edgards gård. Vad tittar vi på?

Guldstrupen spelar för oss. Ett inkognito band från Norrköping. Men vi känner igen de flesta som gamla Blå Häst. Tre av dem i alla fall.  Pentti Salmenranta, Martin Waerme, alias Guldstrupen (inte Blå Häst), Hasse Eriksson och Holger Thell. De ger tredelad konsert med en Ramonasvit med inspiration från Blå Tåget, fotbollslåtar (de är IFK-fans, utom Pentti, som dessvärre bott för länge i Borås) och till sist lite ”världsmusik” på ”språk vi inte behärskar”. Det var riktigt bra.

Pentti och Martin spelar här på små plåt-ukulele, konstruerade i Norrköping. Det är visst en sorts världspremiär. Och solen sänker sig bortom Lagnöströmmen. God natt.