Teatermagi

Vi åker mot Värmland, tar en paus i Kristinehamn där vi återser Picassosskulpturen. En för oss bekant kvinna är på att …

… ta en bild. Det är Mico som väljer ett annat perspektiv på Picasso. Kan du skicka mig bilden, Mico?

Några dagar senare kom den. Tack!

Fika och umgänge runt telefonerna, Bengt tar en bild på systrarna. B pratar med …

… Pino, vår vän från Vicenza.

Nu är vi framme vid teaterladan i Rottneros. Vi ser på kostymutställningen med fina kläder från åren som gått. Vill ni veta mer om teatern får ni googla. Eller åka hit. Bättre teaterupplevelse går knappast att få. Västanå Teater!

Fascinerande scenbygge. Tar en bild nu och efter, för under föreställningen vill de inte att vi fotograferar eller filmar. Förstås.

Ensemblen tackar för sig. Stående ovationer. Jag ska inte recensera föreställningen. Bara säga att det var helt fantastiskt, som vanligt på Västanå.

Vi njuter av ”smakboxen” efter föreställningen. Alla äter ute och ingen alkohol. Begränsningar p g a, ja ni vet vad. Men alldeles underbart ändå. Vid bordet Ulla Lidholm, Marinella Rolfart, Bengt Rosén, Pino Costalunga, Benita Rolfart och så jag förstås, Arne Lindh. Trevligt sällskap!

Menyn skapad av Kulinarika i Västra Ämtervik.

Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Hanna Kulle (Jarls dotter) visar oss Teaterladans nya scen efter föreställningen. Exklusivt för oss. 

Högt i tak. Och ändå är vi en trappa upp. Helt fantastisk teaterlokal.

Fint arbete av snickaren.

Plats för ca 250 åskådare i nya salongen. 

Teaterkvinnor spekulerar över rum och tid.

Fönstret i foajén, som en tavla över Mellanfryken.

Kvällsljus över Rottneros’ ställplats.

I hjärtat av Värmland. Selmas landskap.

Cykelväg hela vägen, åtta minuter. Behövde inte ut på E45, som är en alldeles för smal väg för den tunga, täta trafiken.