Kulturbygd

Alla bygder är väl kulturbygder, mer eller mindre. Men kulturreservat av den här digniteten finns det inte många av. Åsens by i Haurida socken någonstans mellan Tranås och Jönköping bevarar en by som den såg ut och fungerade för lite mer än hundra år sedan.

Men några av djuren i stallar och fähus är förstås snidade i trä.

Men det finns riktiga också. Får, grisar, getter, rödkulliga kor och hästar. Vi såg inte så många. De är väl någonstans på grönare bete än vad Åsens brunbrända by kan erbjuda. Men getter är hårdingar.

Vi tittar in i Teklas hus. Här bodde byns sista invånare. Tekla lämnade jordelivet i slutet på 80-talet.

Men det mesta ser ut som det måste ha gjort på Teklas tid. Eller? Inte hade hon väl det så här på 80-talet? Vi tvivlar. I början av förra seklet bodde det i alla fall ungefär trettio personer på de två hemmanen och deras torp kring byn.

Det var före Facebookdelningarnas tid, men budskapen var lika kärva då som de kan vara i nutid, IRL. De kunde i alla fall stava, men så tog det väl några veckor att publicera detta inlägg.

Stigen ner mot parkeringen. Skönt att inga bilar syns i byn.

Bara några kilometer norrut ligger Bauergården, som får ett nytt besök av oss. Men så är det kanske den bästa ställplatsen i hela landet. Vi får sjöutsikt och badade också flera gånger vid stranden därborta. 25 grader i vattnet. Senast vi badade här var det knappt tio.

Vi brukar åka hit tidig vår eller sen höst. Då är vi inte många. Nu står det drygt 20 bilar husbilar här och restaurangen har många andra gäster också.

Vi käkar en hamburgarevframför det gamla kapellet.