A&B på väg: Hos Edgard

Morgonpromenad vid Stegeborg. Verkar bli en fin, ny dag

Vi stannar till vid Bottna lanthandel. Vi var där först. Sedan kom lilla bilen med ...

... Åsa, som öppnade affären en kvart innan för att vi skulle slippa vänta. Åsa Björketidt tog över lanthandeln i våras och vi hoppas verkligen att det ska gå bra för henne. Alla ni som åker i trakter som dessa, värna om de kämpande lanthandlarna. Stanna till och handla lite. Vi har råd, men landsbygden har inte råd med att handlarna slår igen.

Vi åker vidare, drygt en mil, till Edgards på Lagnö.

Huset ägs idag av Söderköpings kommun, är helrenoverat när det gäller utsidan.

I gott skick även på insidan, men ålderdomligt. Här har inget ändrats på väldigt många år.

Här bodde Edgard Lagnström hela sitt liv, 1929-2005. Han lämnade nästan aldrig Lagnö och levde ensam i alla år sedan modern gått bort. Vi ser bilden av en stilig ung man, som gjorde rekryten i flottan och faktiskt också gick högvakt vid Kungliga slottet en gång. Men annars var han här. Alltid.

Att heta Lagnström när man bor vid Lagnöströmmen är väl trevligt, men självklart ett taget namn. Per Persson blev den förste Lagnström 1819. Men det är hans son Carl Fredrik på bilden.

Lagnö och Lagnöströmmen. Edgards hus är den svarta fyrkanten några millimeter ovanför u i ”Naturres” vid Båtsholm. Nu hittar ni dit.

Säregna tapeter av samma typ i flera rum. Ingen omtapetsering här på minst femtio år. Kanske hundra år.

Detalj visar ett rosmönster.

Här fanns en telegrafstation i många år.

Köket är något modernt, men nog skulle B kunna fixa plättar till barnbarnen.

En trappa upp visar Martin Wallberg fina fågelbilder. Han berättar att alla, utom tre, är tagna här vid Lagnöströmmen. Martin bor själv i närheten.

I ett litet hus bredvid står Barbro Mellquist och erbjuder godfika. Trevligt återseende, vi har träffats förr. Barbro har varit kultursekreterare i Söderköpings kommun och det är hennes idé och verk att bevara och utveckla Edgards gård till ett kulturnav här i S:t Annas skärgård.

Medan vi väntar på vårt fika ser vi hur blåmesar flyger in och ut ur holken längt upp till höger. Men någon bild lyckas jag inte ta på de pilsnabba fåglarna. Sådana här holkar kan man köpa och måla själv i en liten verkstad.

I ladan därborta arrangeras olika kulturevenemang, just nu står det på sparlåga, men Barbro hoppas att de snart kan sätta igång igen.

Nu kommer hon med kaffet och smörgåsarna med laxröra. De var jättegoda.

Ön Lindholm ute i Lagnöströmmen har tagits över av storskarvarna. Vi ser hundratals bon.

Från Edgards gård går vi en liten promenad i Nedre Lagnö naturreservat med både torrängar och strandängar.

Vi bekymrar en rödbena som varnar hela tiden. Den häckar säkert i närheten för den flyttar sig bara några meter åt gången när vi närmar oss.

Det är sällan vi kommer så nära en rödbena. Visserligen har jag zoomat, men den sitter inte mer än tjugo meter från oss.

Vi är tillbaka vid Edgards gård där vi har våra cyklar.

Men egentligen är det gångavstånd ner till pensionatet där vi parkerat vår bil.

Båtsholms pensionat har sedan förra året öppnat för ställplatser ...

... så vi har kastat ankar ...

... i den lilla hamnen. Båtsholm hyr fortfarande ut stugor, men själva pensionatet i gula villan är stängt sedan tre år. Framtiden är oviss och det har inte med pandemin att göra, berättar ägaren Karin Andersson, utan antyder mer personliga skäl.

Vi tog med rödbenan från Edgards gård, men har målat om den. Nu är det en fläckig enbena.

Om det var stora, tjusiga fritidsbåtar vid Stegeborg är det mera modest här. De flesta båtarna i hamnen minner om tider då vi själva gick till sjöss för 35 år sedan. Vi hittar en liten Havsfidra ...