A&B på väg: I Trollskogen

Morgon vid Grankullaviken. Helt stilla på solens och vindarnas ö. Sällsynt vackert.

Inte en krusning. Ännu.

Palissad. Ett minne från den tid då det skeppades ut massor av virke från sågen här.

Resterna av träbryggan där inte bara virke skeppades ut. Sågen lades ner på 1950-talet och i stället öppnades färjetrafik härifrån till Klintehamn på Gotland. Den nya hamnpiren i sten och betong byggdes först på 60-talet. Färjorna gick i olika omgångar fram till 2009. På slutet var det Visby som trafikerades.

Numera går ju färjorna från Oskarshamn och Nynäshamn. Här möter morgonfärjan från Visby ett fartyg från Kustbevakningen på sin färd mot Oskarshamn.

Vägen till Långe Erik bevakas av nötkreatur. Ligger de här för att de tycker det är roligt att titta på turister? De har ju stora strandängar att vara på.

Långe Erik är inte lika lång som kusinen Jan på södra udden. Bara 27 meter mot Jans 48. Byggd 1844.

Sist vi var här var stranden full med stenpyramider, trots en skylt där folk ombads att inte bygga sådana. Jag lade ut det på bloggen och sedan dess är pyramiderna borta. Tänk så många som läser min blogg!

Innan fyren automatiserades bodde fyrvaktarna här ute året om (och då var det en ö, bron kom till på 60-talet). Det var så mycket folk här att det fanns en skola och en lärarinna.

Jag vet inte om det här är skolhuset, men vi kan väl låtsas?

Att ekarna blivit så stora här i sten och sand är märkligt.

På andra sidan viken, vid Trollskogen, har man byggt ett fint Naturum, invigt 2019.

Trollsländor projiceras i en dimridå. Fint.

Naturum ordnar guidade visningar på söndagar. Vi har anmält oss. Kön var kort. Det är bara vi och guiden David. Här berättar han om skogsarbetarlivet i skogen och B står fortfarande och håller i sin ända av sågen. Vi får veta att det inte fanns någon skog här alls för 200 år sedan. Precis som på Fårö och andra platser med sanddyner planterades tall för att binda sanden. Sju miljoner tallplantor gick år här.

Korsspindeln fyller på skafferiet.

Oxtungsvamp på en fallen ek. Faktiskt en god matsvamp, i England kallad ”chicken of the woods”.

David berättar om djurlivet i en gammal, död ek. Ungefär 1500 olika arter är beroende av ek.

Ända till för ett par år sedan trodde man att denna mur tvärs över udden var byggd för jaktens skull. Men nya rön hävdar att muren är ca 1500 år gammal och byggd för att den norra udden var en helig plats där man inte skulle springa omkring hur som helst. Sådana murar och uddar är ganska vanliga företeelser i Europa.

Nu under hösten blommar murgrönan. De blombärande skotten har ovala blad medan växten i övrigt ju har flikiga blad. Murgrönan blommar inte förrän den är minst tio år gammal.