Bananpannkaka till frukost. Självklart på den här ställplatsen, Bananpannkakan.
Vi åker några mil för att se på Norrvikens trädgårdar. Hur de ter sig i sensommar/höstskrud.
Rudolf Abelin (1864-1961) flyttade hit 1906 och började genast skapa trädgården. Han ville skapa en levande plats med influenser från hela världen. Han levde länge nog för att själv se sina idéer förverkligas.
Abelin föddes i Stockholm, men växte upp i Östergötland. Först vid Bjärka Säby, sedan Norsholm och Björnsnäs. Där anlade han sin sin första trädgård 1890, som också hette Norrviken, granne med det idag mer kända Stenkullen. Mer om det på Kulturarv Östergötland (bilden ovan). Länk nedan:
Körsbärsträdgården med påfåglar.
Ädelcypress som korkskruv.
Ädelcypress med soldyrkare.
Vi har flera stora rhododendron hemma i vår trädgård. Stora? I jämförelse med dessa är de tämligen blygsamma. Detta är de största vi någonsin sett. Vi önskar bara att vi kommit i deras blomningstid. Det får bli ett annat år.
Victoriahuset, en plats för fester, bröllop eller vad det månde vara. Stiligt.
Vattenspegel, omgiven av buxbomsklot och höga träd …
… som vid närmare besiktning visar sig vara avenbok! Det är normalt ett ganska lågt träd, Ölands landskapsträd, vanlig i Mittlandsskogen där. Så här stora trodde jag inte att de kunde bli. Men det trodde jag inte om cypresserna och rhododendronen heller.
Nere i den japanska trädgården kan vi ta ett parti schack.
Tänk att vandra i rhododendrondalen i försommartid …
Vildare parti av japanska trädgården, bäckravin upp mot Villa Abelin.
Här står också en bekanting från De badande vännernas trädgård i Visby. ”Apträdet” Araucaria araucana, som egentligen är en brödgran.
Inte kul att klättra i. Tycker apan.
”Har du tänkt på en sak”, sa B för en kvart sedan. ”Här finns inte kirskål någonstans” (vårt gissel därhemma). Haha!
Vi hade tänkt oss Caravan Clubs camping vid Norrviken, men tänkte om när vi kom dit och for vidare, hamnade på First Camp vid Torekov. Några tior dyrare om vi ville ha havsutsikt. Värt pengarna. 300.
Soligt och inget mer än lite gräs, strandråg och vresrosor mellan oss och havet.
En fin badvik. Kanske lite fåglar.
Drygt en kilometer in till Torekov. Gång- eller cykelavstånd. Vi cyklade.
Gott om båtar fortfarande i Torekovs småbåtshamn.
Hallands Väderö har jag besökt en gång på skolresa. Minns inte om det var i trean, fyran, femma eller sexan. I vilket fall som helst är det mer än 60 år sedan. 60 år!
Jag har svaga minnen från den skolresan, men jag minns det lilla sjöfartsmuseet. Det fanns redan då (ha funnits här sedan 30-talet).
Museet är akterdelen av skutan Fram av Brantevik, som slutade sina dagar i Torekov.
Så här trångt fick de sova, sjömännen på den tiden. Inte undra på att han har svårt att somna. Eller är han redan död?
Kaptenen har det bättre. Men är han amputerad från midjan?
”Men inte hade de väl en sådan på båtarna”, säger B.
Jo,de körde nog med kakelugn. Eller åtminstone med kamin.
Badhus, bastu eller avträde? Gulligt i vilket fall som helst. Men är det en hundkoja som blåst omkull därborta?
Gata som kan sett likadan ut vid mitt förra besök.
”Skjulet” fanns definitivt, även om jag inte minns det.
Skjulet lär vara byggt redan på 1700-talet och innehåller namnbrädor och galjonsfigurer från skepp som huggits upp i Torekov.
Många skepp tycks ha slutat sin dagar här.
Vindskydd på badstranden.
En tremastad bark sågs vid horisonten nästan hela dagen. Gjorde inte många knop.
Solnedgång i moln vid Torekov.
Fint det också.
Vresros och husbilar. Lukt av tång. Måsars skrin. Härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar