Dubbelstad som förvirrar

Vi gör en dagsutflykt till Traben-Trarbach, en av alla dessa städer i Mosel som heter en sak på ena sidan och en annan på andra stranden. När det byggdes bro blev Traben och Trarbach Traben-Trarbach, om ni hänger med. Brückentor är nog den mest fotograferade byggnaden i Trarbach, förlåt Traben-Trarbach. Vi tog för övrigt tåget hit och det var gratis för vi hittade ingen att betala till.

Det är ju fint torn, men vad ska man det till? Räcker kanske med att många tycker det är fint.

Ett annat torn i Trarbachs Altstadt. Vet inte vad det heter, men vi kan väl kalla det Altes Grauturm?

Strax intill har Johann Wolfgang von Goethe vilat, november 1792 i det här huset. Det var några månader efter mordet på Gustav III och några månader innan de franska revolutionärerna högg huvet av Ludwig XVI (då kallad Louis Capet, eftersom han var avsatt). Den som till äventyrs inte vet vem Goethe var har en läxa att göra. 

Strax intill huset där Goethe slafade. Kanske såg det ut ungefär likadant på den tiden. Utan bilar. Tänk att dessa plåtskal ska få förorena sådana här kvarter. Säger jag som åker husbil (men jag gör det i alla fall inte här).

Vi går tillbaka över Moselbrücke... 

... mot stadsdelen Traben, som åtminstone har ett vackert posthus.

Annars tyckte vi inte stadsdelen hade så mycket att bjuda på. Knappt ens mat, för vi fick vänta en timme på vår bakade potatis med lax och tzatsiki. Visst, det tar en jävla tid att baka en potatis, men vi trodde kanske att de hade förberett sig lite. Jag blev förbannad och krävde att de skulle bjuda mig på vinet. Det gjorde de.

Vi tog båt hem. Mosel är full av båtar som ilar fram och tillbaka. Här ser vi ruinerna av Grevenburg. Högt ovan staden. Tanken är visst att man ska gå upp dit och ta en bild på staden. Jag tyckte det gick lika bra att göra tvärtom.

Det är inte långt till Reil, knappt en timme, varav en kvart går att åt att slussa vid Enkirch. Slussen kan ta båtar på drygt 170 meter, vilket går åt när jättepråmarna kommer. 

Slusshöjden är 7,5 meter, så man undrar var solen tog vägen.

Vi passerar Heißen Stein och drar oss till minnes historien om vinet (gårdagens blogg). Snart är vi i Reil.

Så här såg vår båt ut. Glömde fotografera.