För att berätta en historia måste man ibland, eller ofta, låna av andra. Det är väl så berättelser blir till. Vi har konstaterat två saker. 1. Vi har inte lämnat tillbaka nyckeln till ställplatsen i Neumagen-Dhron och inte betalat för natten igår. 2. Vi har kört förbi Trittenheim (se lånad bild) utan att prova vin.
1. Så vi åker tillbaka de två milen till Neumagen. "Sie sind wieder da!" (Ni är här igen), utbrister tjejen i receptionen. Hon får nyckeln och sju Euro. Trodde väl knappt det är sant att vi vände tillbaka.
2. Vi stannar i Trittenheim på vägen tillbaka. På Brückenstraße strax nedanför kyrkan ligger ...
... denna vingård, Weingut Edgar Hermes, som ser ut så här på kvällen. Men nu är det fortfarande förmiddag ...
... och Edgar Hermes, som drivit denna vingård sedan har var 15 år (1969), ser inte lika diabolisk ut när vi köper ...
... en låda av hans fantastiska Trittenheimer Apotheke. Ett värdigt slut på vår tid i Mosel, tycker vi och drar vidare. Hemåt. Slut på lånade bilder (turistinformation).
Alla svenskar på väg hemåt verkar stanna på ställplatsen i marinan utanför lilla staden Greven. Så vi måste dit och kolla. Det är Ems-Dortmundkanalen som drar förbi här. Kanalen är Ruhr-områdets länk till Nordsjön och därmed en av de viktigaste vattenvägarna i Tyskland. Men länken vidare söderut via Rhen-Mosel-Saone-Rhone till Medelhavet fungerar inte bra just nu. Vid båtkranen ligger en svensk segelbåt som skulle ta denna väg. Båten ska tas upp här imorgon och stanna över vintern. Anledningen är att det inte går att ta segelbåten till Medelhavet. Det är för lite vatten i Rhen! Floden är bara 80 centimeter djup på grundaste stället innan Mosel. Deras båt kräver 170 centimeter. Pråmarna då? De kommer bara fram lättlastade.
Lägg märke till färjelägena Dover och Calais. Här kan man ta sig över hamnen med en handdriven färja. Detta är dock inte kanalens huvudfåra ...
... som är betydligt bredare.
Om vi hade det varmt häromdagen i Graach är det ännu bättre nu. Termometern, som hänger i skuggan naturligtvis, visar 32,2 ute.
Jag frågade en svensk gentleman var toaletten låg. Han svarade: "Det finns ett hål i häcken därborta". Jag svarade: "Bra med hål i häcken när man ska dit". Och vi fnissade förtjust båda två.
Genom hålet kom man också till restaurangen ...
... som gjorde Benita lycklig med en väldigt god lax- och pastarätt. Min Cordon Blue var däremot inte särskilt inspirerande.
Natten faller över Grevens ställplats, dit vi kom i grevens tid. För snart var det fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar