Vid heta stenar

Kort förflyttning, 35 km, till Reil. Fin ställplats direkt vid Moselstranden.

Inte samma tempo här som i Cochem. Faktiskt inte en enda människa på huvudgatan förbi rådhuset.

Tomt också vid det pyttelilla torget. Vi antar att det här är pfalzgreven i Reil som bjuder djävulen på vin. Sagan: greven hade satt sin själ i pant hos djävulen (som Faust). Han försökte köpa tillbaka den genom att erbjuda djävulen allt vin i världen, men förgäves. Tidsfristen för att bli fri höll på att löpa ut, så greven värmde skifferstenen i sin vinodling för att påskynda  skörden. Det växte bra pch när djävulen fick smaka på det färdiga vinet utbrast han: "Endlich der Tropfen vom heißen Stein" (Äntligen druvan från den heta stenen). Och greven fick tillbaka sin själ.

Tror ni mig inte, läs själva.

Jag minns moselvinet "Reiler vom heißen Stein" från min studietid i Lund. Vi hade lånat två flaskor av en kille i studenthuset. Jag var för ung för att köpa ut så jag följde med polaren till bolaget, eftersom han sa att han aldrig skulle kunna komma ihåg eller uttala namnet på vinet. Sedan lånade vi samma flaskor igen och det blev en ny runda efter "Reiler vom heißen Stein". 

Vi studerar vinlistan på Straußwirtschaft Alexandra Müller. (Straußwirtschaft kallas de utskänkningsställen där odlarna bjuder ut sina viner).

Här kommer vinet: Reiler vom heißen Stein!

En spännande lista. Men det får räcka med ett glas idag. Det är en dag imorgon också.

Vackrare plats att intaga sitt vin är svårt att tänka sig.

Hemma på ställplatsen sitter vi och studerar trafiken på Mosel. M/s Brabant får inte plats i bild, är 110 meter lång.

Moselblick. Det finns massor av värdshus som heter just så: Moselblick.

Mosel slår nästan knut på sig själv.