Hemma och höst

Morgon i Großenbrode. Soligt, men molnen närmar sig.

Tschüß, Deutschland. Wiedersehen.

Rödby, Danmark.

Genom Danmark, över bron. Hej, Sverige.

Sista natten på den här resan. Vi återser Persköp, den perfekta ställplatsen vid Eket, söder om Örkelljunga. Årets ställplats 2017. Nu ännu bättre.

Men hösten har kommit. Det gör inget. Sommaren och våra sista sommarveckor i Tyskland har varit fantastiska.

Mys i Persköp.

Fredag. Både på Autobahn och på E4. Vi känner Walter vid det här laget. Känns som en gammal kompis på vägen. Här vid Gränna.

Skönt att få laga mat i eget kök. Det blev en klassiker.

Sista kvällen i Tyskland

Morgon i Greven. Gräsmattorna är som golfgreener.

En starunge vilar ut. Kan man hoppas.

Vi försöker undvika motorvägar. Vi föredrar när det ser ut så här.

Alla vet väl hur Autobahn kan se ut.

Vi tar gärna omvägar för att slippa trafikkaoset kring Hamburg. Vi är nu i Scharnebeck utanför Lüneburg för att beskåda båtlyften. Undrar om det var så här de tänkte sig i Söderköping?

Inte ofta jag är så här lat, men jag har nyss kommit hem från krogen:

"Lyftverket Scharnebeck (tyska: Schiffshebewerk Scharnebeck) är en båtlyftanläggning i Elbe-Seitenkanal som förbinder floden Elbe med Mittellandkanalen. Anläggningen finns vid samhället Scharnebeck nordost om Lüneburg i den nordtyska delstaten Niedersachsen. Lyftverket i Scharnebeck började byggas 1974 och del-invigdes den 5 december 1975. Det var då världens största båtlyft.

Lyftverket Scharnebeck består av två tråg med effektiva måtten 100 meter x 11,8 meter och 3,38 meter djup. Lyfthöjden är 38 meter (beroende på vattenstånd). Totalvikten av ett med vatten fyllt tråg är 5800 ton. Det tar cirka tre minuter för ett lyft och lika länge för en sänkning av tråget. Varje tråg drivs av fyra elmotorer med 169 kW vardera." (Wikipedia).

4x169 kW låter inte mycket.

Bara ett av trågen är igång för tillfället. Vi undrar vad som finns däruppe.

Nu kommer det ner förbi oss.

En stor pråm och en skaplig semesterbåt blev dagens fångst.

Vi åker vidare och hamnar på en ställplats vid Großenbrode, inte långt från färjan i Puttgarten. Här finns en härligt tom strand.

Vi känner på vattnet och traskar vidare mot krogarna därborta. Nästan 50 mil idag, delvis på småvägar, och bara en macka i magen.

En gråtrutunge tigger sin mamma om mat. Också hungrig.

Men, säger B, det är ju en hel liter!

Shit. Tyckte priset för en flaska Riesling var rimligt. Så är det 1,0 liter ...

... Oppenheimer Herrengarten! Skapligt vin från Deutsche Weinstraße i Rheinhessen.

Hur ska vi få ner allt detta? Fisktallrik med gös, lax och torsk för B, Östersjörödspätta "Finkelwerder" för mig. Finkel? Det var i alla fall de tre senaste veckornas godaste mat!

I Grevens tid

För att berätta en historia måste man ibland, eller ofta, låna av andra. Det är väl så berättelser blir till. Vi har konstaterat två saker. 1. Vi har inte lämnat tillbaka nyckeln till ställplatsen i Neumagen-Dhron och inte betalat för natten igår. 2. Vi har kört förbi Trittenheim (se lånad bild) utan att prova vin.

1. Så vi åker tillbaka de två milen till Neumagen. "Sie sind wieder da!" (Ni är här igen), utbrister tjejen i receptionen. Hon får nyckeln och sju Euro. Trodde väl knappt det är sant att vi vände tillbaka. 

2. Vi stannar i Trittenheim på vägen tillbaka. På Brückenstraße strax nedanför kyrkan ligger ...

... denna vingård, Weingut Edgar Hermes, som ser ut så här på kvällen. Men nu är det fortfarande förmiddag ...

... och Edgar Hermes, som drivit denna vingård sedan har var 15 år (1969), ser inte lika diabolisk ut när vi köper ...

... en låda av hans fantastiska Trittenheimer Apotheke. Ett värdigt slut på vår tid i Mosel, tycker vi och drar vidare. Hemåt. Slut på lånade bilder (turistinformation).

Alla svenskar på väg hemåt verkar stanna på ställplatsen i marinan utanför lilla staden Greven. Så vi måste dit och kolla. Det är Ems-Dortmundkanalen som drar förbi här. Kanalen är Ruhr-områdets länk till Nordsjön och därmed en av de viktigaste vattenvägarna i Tyskland. Men länken vidare söderut via Rhen-Mosel-Saone-Rhone till Medelhavet fungerar inte bra just nu. Vid båtkranen ligger en svensk segelbåt som skulle ta denna väg. Båten ska tas upp här imorgon och stanna över vintern. Anledningen är att det inte går att ta segelbåten till Medelhavet. Det är för lite vatten i Rhen! Floden är bara 80 centimeter djup på grundaste stället innan Mosel. Deras båt kräver 170 centimeter. Pråmarna då? De kommer bara fram lättlastade.

Lägg märke till färjelägena Dover och Calais. Här kan man ta sig över hamnen med en handdriven färja. Detta är dock inte kanalens huvudfåra ...

 

... som är betydligt bredare.

Om vi hade det varmt häromdagen i Graach är det ännu bättre nu. Termometern, som hänger i skuggan naturligtvis, visar 32,2 ute.

Jag frågade en svensk gentleman var toaletten låg. Han svarade: "Det finns ett hål i häcken därborta". Jag svarade: "Bra med hål i häcken när man ska dit". Och vi fnissade förtjust båda två.

Genom hålet kom man också till restaurangen ...

... som gjorde Benita lycklig med en väldigt god lax- och pastarätt. Min Cordon Blue var däremot inte särskilt inspirerande.

Natten faller över Grevens ställplats, dit vi kom i grevens tid. För snart var det fullt.

Mycket i Mehring

Mycket folk i Mehring. Tre kryssningsfartyg och nästan hundra husbilar.

Det blir nästan fullt på de två ställplatserna vid vingårdarna Zellerhof och Fassian.

Det är vi i spegeln därborta. Hej!

"Arosa" skymmer utsikten för oss. 135 meter långt kryssningsfartyg (vi har sett mycket större).

Hon ligger kvar tillsammans med två andra stora båtar för natten.

Ännu ett stort kryssningsfartyg lägger till vid Moselstranden. Hamn eller bryggor behövs inte.

Patria är utflyktsbåt för cyklister. Det är mest svenskar och norrmän ombord.

Zellerhofs Strauswirtschaft und Weinverkauf.

Ta ett glas eller en hel flaska? Det handlar ju inte om pengar, men två glas kostar 6,40, en flaska 7,50. Det är lätt att falla för frestelsen.

Vi gillar Zellerhofs Riesling från Blattenberg, så vi köpte med oss en låda. 57 SEK per flaska utomordentligt moselvin.

Högsommarvärme i Moseldalen.

Vi tycker speisekarten ser bättre ut hos grannen Weingut Fassian, känd för "sina väl stora schnitzlar" (Jappe i Lilla Moselboka). Jappe, vila i frid, hade rätt. Vi hade trevligt sällskap vid bordet av Håkan och Bodil från Hisingen.

Månen tittar förskräckt upp över trädtopparna, blickar ner över husbilar och båtar på Mosel.

Fritjof och Carmencita dånar ut över nejden. Här sitter nästan bara svenskar. Men inte husbilsfolk, utan passagerare på cykelutflyktsbåten Patria.

I Mehring börjar kurvorna ta slut. Mosel slingrar sig ännu några mil förbi Rüwer, Trier, Saar in i franska champagnedistrikt, men förlorar samtidigt sin roll som vinflod och transportled. Vive la Moselle!