torsdag 29 april 2021

Slott och koja



Morgonstund i Odensvi. Jag tar en liten promenad och ser att de la ut badbryggorna igår. Bra jobbat, men vi väntar med doppet.






Än har inte badarnas fotspår utplånat traktorspåren och båten ligger på land.  Badsäsongen ligger några veckor bort.







Tillbaka till våra bilar, de enda camparna i Odensvi för tillfället. Det slår mig hur liten vår bil ser ut bakom Ellen. De är ungefär lika långa, men vi så mycket lägre. Det här perspektivet förstärker det intrycket.






Vi tog en promenad och förmiddagsfika tillsammans. Lånar ett par bilder från Elisabeth. Ok?





Hej då, nu drar vi. Tack för allt. Vi ses snart igen!






Vi åkte till Klädhuset i Falerum, men det var inget för oss. Fortsatte till Hägerstads slott, känt från en tv-serie som handlade om renoveringen av det brandhärjade slottet. Kul att se det i verkligheten.






På en smal väg tog vi oss fram till slottet och naturreservatet vid Hägerstad.






Vi gick genom de fina ekhagarna och gamla gravfälten. Spännande och intressant. Rena hinderlöpningen bitvis.





Slottet var ödelagt efter flera bränder för tio år sedan (bild från NT.se).





2017 köpte Agnes och Stefan Lätt slottet och renoverade det, vilket följdes i en serie av TV4 (bild från TV4).

https://www.tv4play.se/program/drömmen-om-slottet








Idag är det återställt och fantastiskt att se.







Och från slottet kan man se en väldigt fin husbil ...






Vi fortsätter resan hemåt via Kvarnvik där det byggs nya parhus mitt ute i ingenstans. Till lycka för den ICA-affär vi skymtar längst bort. En ICA mitt i Ingenstans, som håller på att bli Någonstans. Det är ca två mil till Valdemarsvik och tre mil till Åtvidaberg, kommunen vi är i.





Husen ligger med utsikt över sjön Önn.




Ett prisexempel. Insats 74 000, hyra 8202. Det finns större och mindre. Fundera på saken.






Säkert fint för de som vill bo i Ingenstans. ICA längst till höger.









onsdag 28 april 2021

Förlorat paradis





Vi stannar vid kyrkan i Sund, några kilometer norr om Österbymo.




Här finns en god rastplats om vi vill besöka naturreservatet med de grova ekarna. Men vi tar det en annan gång när det är varmare. Och löv på träden.




Nästa stopp blir kyrkbyn med det det lite trista namnet, Asby. Här finns en gammal kyrka med klocktorn ...






... och en fin park, Hedners park. Anders Hedner var kyrkoherde här från 1844. Han var en driftig och populär präst, kunnig botanist. Anlade här en park, som lär ha innehållit alla svenska trädarter och några till. Idag en promenadrunda som sett bättre dagar. Jag kommer att tänka på den engelska 1600-talspoeten John Miltons Paradise Lost, Det förlorade paradiset.





Granbarkborrarna har nämligen slagit till och ödelagt stora delar av parken.




Hedner anlade en ö. Visserligen den minsta vi sett, men 
Per Daniel Amadeus Atterbom var gäst här flera gånger. Hedner kallade ön Lycksalighetens ö. Var han först med det namnet, eller fick han det av Atterbom? Det senare, eftersom Atterbom publicerade sitt sagospel 20 år innan Hedner kom till Asby.





Många granar har sågats ner och bränts efter angrepp av granbarksborrarna. Delar av parken, särskilt sagostigen för barn är i ruiner. Kan den räddas? Inte enkelt. Många av granarna var hundratals år gamla.






Som till exempel den här. I ett hörn av parken tronar en gran utan like i landet. Detta är Sveriges grövsta enkelstammiga gran, omkrets nästan fem meter.





Ett fantastiskt klätterträd om man nu känner den lusten. Påminner om Tane Mahuta, jätteträdet (kauro) vi såg på Nya Zeeland. 





Det är en skaplig promenad bara att ta sig runt Sveriges grövsta gran. Ett helt osannolikt träd. Och till skillnad många andra granar i parken vid full vigör. Granbarksborrar, håll er borta!






Trafikverkets rastplats vid sjön Nästången, ungefär en mil nordost om Österbymo. När vi passerade förbi här igår såg vi en storlom bara några meter från vägen. Inga spår efter den idag, men vi ser knipor och krickor därute på vattnet.





Ett nästan perfekt ställe att fricampa på. Nära vattnet och ändå en bit från stora landsvägen. Men vi ska bara ta en fikapaus.





Vi fyller på hos QStar vid lanthandeln i Odensvi. Favorit i repris. Det var ett år sedan vi upptäckte denna pärla. Det var soligare och varmare då.





Men vi har trevligt sällskap den här gången. Elisabeth och Lennart från husbilen Ellen har inte varit här förut. Så roligt att få visa dem runt. 





Vi sitter och poserar vid hembygdsparkens loftbod ...





... och fortsätter med att spekulera kring ett glas prosecco framför nyfikna kanadagäss.






Skål och tack för en trevlig kväll vid grillarna.














tisdag 27 april 2021

Utsiktslöst i Ydre



Vi tänkte oss till ställplatsen vid båthamnen i Rydsnäs. Men eftersom de stängt av både vatten eller toalett valde vi att åka vidare. Men först ett besök i ortens lilla lanthandel.




I stället hamnade vi under en stor ek ungefär en mil bort.






Det här är Ydregården i Österbymo, Ydres huvudort. En gård med anor från 1600-talet, men då fanns den i Asby socken, någon mil norrut. Den flyttades hit på 30-talet tillsammans med några andra stugor. Idag utgör de en liten hembygdspark. Men detta är inte bara ett museum, utan också ...





... en populär lunchrestaurang. Dagens rätt är pannbiff. Man serverar sig själv i en buffé, så det kan bli rejäla portioner. Rustikt och gott.







Bakom ryggen på mig ett rejält stilbrott i denna miljö. I gott skick och fulladdad med, i huvudsak, 60-talsmusik. Vi ville dock äta i lugn och ro, så det blev ingen rock and roll.





Det är förstås viktigt att hålla avstånd. Tvåmetersregeln gäller dock inte för ytterdörren. Till och med en måttligt lång person får kröka rygg för att komma in eller ut.





Snön ligger i drivor bakom det lilla servicehuset. Vi har ändå ca tio grader. Plus.






Vi går ner till veteranbilsmuseet, som förstås är stängt. Men en skylt lovar öppet på onsdagar. Vi får se imorgon. Korv- och hamburgerkiosken tycks definitivt stängd.





Skönt att telefonkiosken tar nästan alla kort som finns. Eller fanns.






Här börjar tipspromenaden. Dock inte idag.






Det är bara 400 meter till Utsikten. Dit orkar jag nog stappla.






Här har grisarna röjt.





Nej, det är ingen tipspromenad idag.







Vi stapplar ändå vidare i vacker skogsmiljö (ironi!). Det är nog länge sedan det arrangerades någon tipspromenad här.






Framme vid ”utsikten” konstaterar vi att det nog var utsikt härifrån för ca 40 år sedan. Nu är det utsiktslöst att fortsätta.






Vi går tillbaka till bilen för att avnjuta min favoritglass.