Sista resan i år?

Det har nästan blivit en tradition för oss att åka till Bauergården i Bunn i början av oktober. För att relaxa i bastun och kanske äta på restaurangen. Flera gånger har vi varit nästan ensamma eller tillsammans med några få bilar. Nu är det helt galet.

Alla platser är upptagna när kvällen kommer. Vi är säkert 40 husbilar här, t o m gräsplanen på andra sidan restaurangen är full. 

Visst, Bauergården har blivit känd (nominerad till Årets ställplats), men detta hade vi verkligen inte trott. Men det är ju fredag, förstås. Vi brukar komma hit på vardagar. Bastun är överfull, så den får vara denna gång.

Vi drar i stället vidare för att hitta lugnet vi söker. Här är det bättre. Hätte camping vid Tranås är en överraskning. Kostar inte mer nu i lågsäsong än ställplatsen i Bunn. Vi är fyra husbilar och några långliggare här. Det är lummigt…

… och nära till en väldigt fin badplats. Hade det bara funnits en bastu, så …

Hätte hette campingen. Vid sjön Sommen. Hit kommer vi att återvända.

Var är vi nu? Jo, vid Naturum Tåkern. De hundratals fina snidade fåglarna har min orienteringskompis, konstnären Vesa Jussila från Åby utanför Norrköping gjort.

Naturumet har ju, som ni säkert vet, ritats av tv-kändisen Gert Wingårdhs firma. Kanske av Gert själv. Själv har jag ju skådat fågel i mer än 40 år, så första gången jag var vid Tåkern stod här ett rangligt fågeltorn och en röd liten stuga, där fågelstationens skådare höll till.

Det magnifika fågeltornet i kvällningen. Dagens sista skådare beundrar solnedgången.

Det är inte trångt på husbilsparkeringen. Här står vi gratis (eller swishar valfritt belopp som tack till Tåkernfonden). Service: toalett och soprum hundra meter bort.

Månen är på väg upp …

… och blir jättestor.

Efter en god natts sömn är det dags att gå ut och skåda fågel i gryningen. Måne har bytts mot sol.

Det är bara jag som är vaken. Och fåglarna. Klockan är snart halv åtta. Sent för en fågelskådare.

Än står Naturum tomt, men ganska snart kommer ett stort antal skolbarn på utflykt.

Jag flyr upp i tornet. Förvånansvärt ont om gäss, men många svanar förstås ute på sjön. Och änder, stora flockar med brunänder. Men också många snatteränder närmare tornet. Annars inget särskilt att notera denna morgon. Ägretthägrar har ju blivit vardagsmat på senare år. Det finns ca 15 ägretter i vassarna.

Det är den 9/10 och högtidsdag i husbilen. B ville inte ha något särskilt. ”Kanske en bok”. Hon fick nio (böcker är billiga på Stadsmissionen). Bra att ha i bilen. På många campingar finns ju en ”byt bok”-hylla.

Tåkern. Sista hållplatsen för i år?

Tvättar av och tömmer Olivia. Ställer av. När bär det av igen? Kanske inte förrän i mars. Hej och på återseende.

Relax i Kumla

Morgon vid Bottensjön. Den ryker. Vi lämnar snart Karlsborg.

Dagens etapp, knappt nio mil. Vi är här igen, på tredje året. Vågar jag avslöja destinationen? Jo, för er, exklusivt. KUMLA!

Vi har relaxavdelningen för oss själva i två timmar. Inga andra här. Vi äter lunch här, badar i bubbel och lögar oss i tre olika bastuar.

Jag simmar längre än jag gjort på många år. Sedan går jag upp till relaxen igen. Det är så fint att det är nästan otroligt. Jag delar inte detta inlägg i något stort forum. Det finns bara åtta ställplatser. De kostar 220 kr (inkl el och fint servicehus) och relaxbadet 110 kr om man kommer före kl 14. Lunch för två (stora baguetter, Loka och kaffe) 90 kr!

Det är regatta i Sjöparkens dammar idag.

Sångsvanar i Sjöparken. Skrämdes bort av segelbåtarna. Onödigt.

Och några hundra kanadagäss. 

Till höger ”Skönhet” av Rickard Brixell (2010), parkens första konstverk.

Spaden är ett konstverk (”Dig where you stand” av Gunnar Nilsson). Svartkålen är som en skog.

 


Ricin i ”Möjligheternas trädgård”.

Mangold. Manshög. Jag vet hemligheten bakom de gigantiska växterna. Hästgödsel.

Dahliorna blommar än.

Detta är precis utanför restaurangen Goda rum. Vi har varit här förr. Suttit med ett glas vitt. Ensamma. Som B säger: ”om jag bodde i Kumla skulle jag vara här varje dag”.

Vi går in i växthuset. Hon har inte hoppat än. Kvinnan på taket. ”Ögonblick i rörelse” av Maria Miesenberger (2014). Ett av många konstverk i sjöparken.

Citrusrummet. Fikonträd upp i taket.

Palmrummet. Varför kryllar det inte av folk här?

Ta en pelargonstickling, står det. Med hälsning från personalen. Klart att vi gör.

Konst och kanadagäss. Inga vitkindade gäss, som det brukar vara när man ser sådana här flockar. I förgrunden ”Malak” av Knutte Wester (2017). En manifestation. Det finns en historia bakom verket. Läs den här:

https://www.visitkumla.se/gora/aktorer/offentlig-konst-runt-om-i-kumla/

Bara kanadagäss. Utom en. Hittar ni grågåsen?

Sjöparkens växthus (och restaurang) i kvällsljus.

Badhuset likaså. I förgrunden reningsverkets dammar (men det luktar inte). Badhuset är fint. Ritat av Per Flodström, som också skapat parkens stora växthus (på bilden ovan) och mycket annat i Kumla. Pensionär sedan några år. Ägnar sig numera åt fritidshuset, en gammal skola i Gullspång, läser vi.

https://kumlafastigheter.se/wp-content/uploads/kumlafastigheter_ar-18_190326_lr.pdf

Kumla sjöpark. Ett sanslöst projekt för en liten kommun. Den äldsta delen skapades på 1930-talet, då Kumlasjön grävdes ut där det funnits en kommunal soptipp! Snart dags för tioårsjubileum för badhuset och växthuset.

Om ni vill åka hit, ta del av länken nedan:

https://www.visitkumla.se/media/3245/broschyr_kumla_stadspark_2020.pdf

Bilservice och släktforskning

Vi är tillbaka på campingen i Överlida, där vi var på LMC-träff i slutet av maj. En regnskur har passerat och solen står lågt. Då kan man få en sådan här fin regnbåge.

Det brinner i trädtopparna på andra sidan sjön Lilla Hallången.

I maj träffade vi bilmekanikern Jonas Hedström, som blivit något av specialist på LMC-bilar och är en av ganska i Sverige som är auktoriserade av LMC att göra fukttest på deras bilar. Vi har tolv års garanti, under förutsättningen att vi gör årlig fukttest. Längsta garantin i branschen.

Vi passar på att serva bilen med ny olja och genomgång av bildelen. Dessutom sätter Jonas dit ett 230V-uttag i ”garaget”, något vi saknat.
Vi byter också glykol i hela värmesystemet, 20 liter går det åt. Ska göras vart femte år, enligt Alde.

Jonas jobbar med vår bil hela förmiddagen. Vi har mycket att prata om, han är en mycket erfaren fågelskådare också med hela 426 arter sedda i Sverige. Där ligger jag långt efter.

På eftermiddagen kör vi tolv mil norrut och hamnar i Kyrkekvarn, en häst- och aktivitetsgård utanför Mullsjö.

Där finns det tio ställplatser bara några meter från Tidan, som är mycket smalare här än i Mariestad där vi stod också några meter från samma å. Tidan är en av mycket få större vattendrag som rinner norrut.

Tidan uppströms från bron. Längs ån finns flera kvarndammar och här  fortfarande en liten kraftstation i bruk.

Våffelcafeet har stängt för säsongen.

Det finns mycket att göra här kring Kyrkekvarn. Fast i dag  och i natt är vi ensamma. Men på morgonen kommer många skolbarn som ska idka friluftsliv här.

Kyrkekvarn ligger 17 km från Mullsjö. Närmaste samhälle är Sandhem, där jag haft (och kanske har) anförvanter.

Vi tar en sväng in till Sandhem, stannar vid hembygdsgården …

… som ligger granne med Sandhems kyrka. Och där, inte långt från kyrkväggen, vilar min fars kusin …

… Viggo Bossing och hans fru Karin. Släktingar som jag aldrig hörts talas om, men hittat i min släktforskning. Han är född 1898 i Hörja (Hässleholm), son till min farfars äldsta bror Johannes) och hon i Östra Ny på Vikbolandet (Norrköping). De gifte sig 1925 i Drothems kyrka i Söderköping. Hamnade senare i Vetlanda och till sist här, i Sandhem. Varför vet jag inte. Än. Jag har inte hittat någon släktskap med kända bilfirman Bossing i Linköping. Kanske, kanske inte. Viggo sysslade med bilar (drev en bilskola).

Vi kör drygt åtta mil till och hamnar hos CSS, vilket betyder Carlsborgs Segel Sällskap i Sveriges reservhuvudstad Karlsborg vid Vättern. Vattnet ni ser är dock Bottensjön.