Bastu och masugn

Vi är på väg ner i Roslagens famn för att hälsa på vänner. Vi gör ett par stopp på vägen, först vid Högbo bruk utanför Sandviken och här vid Lövstabruk och Café Norra Porten. Huset, som är byggt 1755 var brukets värdshus fram till 1930. Både Högbo och Lövsta är värda att utforskas mer. Det får bli en annan gång. Vi har en tid att passa.

Men först en räkmacka i den lummiga trädgården.

Framme i Smara lyckas vi klämma in oss hos vännerna. Förra gången vi var här hade vi kortare bil.

Men det gick den här gången också.

Vännerna Monica (B:s kusin) och Bengt Julin har sitt fritidshus i svampskogen. Vi behöver inte leta efter svamp. Vi går helt enkelt ut i skogen och hämtar lite kantareller.

Morgon i Smara. En bra ställplats. Nära till allt. Vi badade i sjön och satt länge i bastun igår. Ni slipper se bilder från de övningarna.

Innan vi åker till Norrköping visar Bengt och Monica oss Edsbros sevärdhet nummer ett. Detta är Stockholms läns enda masugn.

Masugnen drevs av Skebo bruk 1686 till 1919. Malmen kom från Dannemora gruvor, skog till kolning och vattenkraft fanns här i Edsbro. Råjärnet härifrån smiddes till stångjärn i Skebo och exporterades främst till England.

Minsann har inte den store Linneaus varit här också. Den då blott 25-årige Carolus (eller Carl, men varför Carol?) gjorde sista stoppet på Lapplandsresan här 1732.

Malmblocket från Dannemora väger 400 kilo. Av det kunde man få ut 200 kilo järn, räls i det här fallet. 

Edsbro hembygdsförening förvaltar kulturarvet här vid det gamla bruket. Det finns ett litet museum i det vita huset och en smedja strax intill.

Färden fortsätter hemåt. Vi tar lunchpaus vid Hornuddens trädgårdscafé, populärt ställe strax norr om Strängnäs. B spanar förgäves efter en plats i solen. Denna julimånad lär vara en av de kallaste i mannaminne.

Hemma igen i vår djungelträdgård. Insekternas paradis. Axveronika.

Kompisen som skulle se till trädgården kom inte i tid för att rädda dessa chiliplantor i växthuset. Men fem av tio tycks kvickna till igen och vi har gott om chili.

Några små tomatplantor har också gett upp, men de ger ändå skörd.

Imorgon blir det gräsklippning och lite röj i trädgården. Skönt att vara hemma efter en händelserik hemesterresa. Och igår fick vi besked om att nästa planerade husbilsfärd kan bli av. Danmark släpper in östgötar, så om knappt två veckor rapporterar vi från Bornholm.

Trädgårdsdags

Trädgårdens hus vid Wij Trädgårdar. Café, restaurang och boende. I förgrunden en fin ros, ”Sissinghurst Castle”.





Gillar de här mörka rosorna. ”Skeda” med rötter i Skeda socken utanför Linköping.

Rosenträdgården är designad av Simon Irving, trädgårdsmästare vid Läckö slott.

Örtagården. Vid entrén står ett manchurisk valnötsträd.





Örtagården är i år ägnad åt Hildegard från Bingen (1098-1179). En fantastisk kvinna, abbedissa och predikant, författare av böcker i teologi, filosofi och medicin, grundare av kloster. Hon tog kejsare och påvar i upptuktelse. 

Kanske dags att berätta något om Wij. Sedan 1649 ett säteri i Ockelbo, Gästrikland. Snart startades ett järnbruk, Ockelboverken, som övertogs av Kopparberg i slutet av 1800-talet. Kopparberg tröttnade på 1990-talet. Ockelbo kommun och lokala företag tog över Wij. Vad göra? 1996 kontaktades trädgårdskreatören Lars Krantz. Och idag är Wij Trädgårdar största attraktionen i kommunen och en av de finaste trädgårdarna i landet.

I örtagården finns den här bastanta fåtöljen, som knappast är något att sitta i, men den håller att luta sig mot.

Blå geranium, trädgårdsnäva, kanske ”Rozanne”. Fin.

I Barnens trädgård odlas bl a morötter. Den här lilla plätten räcker för att du ska kunna äta 27 morötter i veckan september till april, hävdar de. 27?

Många Cosmos (rosenskära) är bättre än en.

I växthuset får vi tips om nya tomatsorter att odla nästa år. Tre av tipsen odlar vi redan, men inte ”Chilega”. Verkar bra.

Jag har också chilin ”Vampire” hemma, men inte så här fin.





Pelargonium cotyledonis. Saknad. En av mina favoriter när jag samlade på vildpelargoner för tio år sedan.

Lin. Två sorter finns i odling, oljelin och spånadslin. Jag tror detta är spånadslin.






Linblommorna är fina.

Pipranka vill jag ha i trädgården, men ännu inte lyckats med.





Rodgersia vill jag också ha.

Cortenplåt är populärt numera. Här som fin skulptur med fåglar som sliter sig loss.





Längs bort i trädgården, vid det forna valsverket, finns en damm med badplats i Laån. 

Skogens trädgård, ett projekt skapat av Ulf Nordfjell, en berömd man i den här branschen.





Det var länge sedan jag kröp omkring i Olof Olssons hässjor hemma i Tormestorp. Det var ett nöje den gode bonden inte uppskattade. Därför var det så spännande.





”Calamagrostis” hörde jag mig säga vid det här gräset. Vet inte riktigt var det kom ifrån. Men vid koll är det rätt! Tuvrör, Calamagrostis acutiflora. 

Lunch. Torskrygg med ”örtslungad” potatis och grönt från trädgården utanför.

Vi går en runda till i trädgården. Plötsligt är det mycket folk. Före lunch var vi inte många.





Efter drygt tre timmar i Wijs trädgårdar går vi de hundra meterna tillbaka till campingen.

I mål i Mora

Strandnära parkering i Mora.

Jo, vi ser Siljan. Men var är ångbåtarna. Inga turer i sommar?

Korsnäsgården. En klassiker. Var det här från Mora centrum de sände naturprogram i teve på 60-talet? Nej, det var det inte. Den gården låg vid Knutby i Uppland.

Upploppet i Mora. En annan spurtsträcka. Mora kyrka är pampig.

Men det är klockstapeln man rundan på väg in på det riktiga upploppet.

;

Här står Vasalöparen (Per Nilsson Öst, 1974). Med den stilen vinner man inga Vasalopp nu för tiden.

Nu ser det ut så här. Inte lika vackert, kanske. Förra gången jag var här var första söndagen i mars 2009. Då hade det hunnit att bli mörkt innan jag var i mål.

En annan klassiker. Dalahästfabriken i Nusnäs.

Det här är ett måste för turister i Dalarna. Det kryllar av folk i fabriken och butiken. Även vi fick något med oss hem.

Kyrkbåten Liss-Nilen står uppställd här. Byggd 1859. Ett vikingaskepp till formen. Kyrkbåtar har tusenåriga anor, så nog finns det släktskap med vikingarnas skepp.

Från en Caravan Club-camping till en annan. Vi är i Ockelbo och målet för resan skymtar bland träden därborta. Wij Trädgårdar. Vi ska gå dit imorgon.

Vi har hamnat nära servicen här på campingen. Fem meter till vattnet och 20 till servicehuset. Men en bra bit ner till sjön.

Vi tänker ändå inte bada. Ingen inbjudande strand. Men det gör inget.

Näckrosblad, men inga blommor. Kan någon svara på frågan: Är det vit eller gul näckros? Svar längre ner.

Campingen och Wij Trädgårdar (här stavat Vi).

Här är svaret: det är vit näckros som har runda blad, gul näckros har större, ovala blad.